Wiccaners egna sätt att fira högtider.

HÖGTIDER

Wiccaner har sitt eget sätt att fira högtidliga tillfällen såsom dop, bröllop och begravningar. Dessa liknar ibland kristna ceremonier, vilket inte är så konstigt då alla religioner verkar låna ceremonier och högtider av varandra.

Wiccaning

Dopet inom Wicca sätter inte barnet på en stig där föräldrarna hoppas på att barnet ska bli wiccan såsom kristan föräldrar hoppas på att deras barn ska bli kristet. Man anser istället att när barnet blir äldre så måste det själv välja en väg som passar det. Man bar naturligtvis Guden och Gudinnan om hjälp att skydda barnet trots inställningen att det själv ska välja sin väg. Man väljer även här att ha Gudföräldrar, det innebär samma sak som i kristendomen, man kan på det viset ha någon som kan vaka över en på ett annat sätt än en släkting. I början valde man att kalla dessa personer för sponsorer, men man ansåg att det var ett för kallt ord och att det inte var fel att använda samma ord som inom Kristendomen. Gudföräldrarna behöver inte vara wiccaner, det är upptill föräldrarna att välja det.

Översteprästinnan eller prästen gör förberedelser som att kasta en magisk cirkel och be Guden och Gudinnan att närvara. Man säger sedan en ramsa, den är valfri beroende på vad man anser passande.

Handfasting 

Handfasting är ett bröllop, men det är inte juridiskt bindande då prästinnor och präster utgörs av alla medlemmarna av Wicca. Man kan då välja att ha en borglig ceremoni först och sedan utföra en handfasting hemma. Man har återigen en magisk cirkel, ett altare med blommor på och man står vända mot norr. Översteprästen och prästinnan turas om att tala. Man frågar vilka paret är, och de får upprepa olika löften. Efter upprepandet av löftena så kommer brudparet att hoppa över en kvast som översteprästinnan sedan kommer att använda när hon sopar ut ondska från cirkeln.

Requiem

Requiem är en form av begravelseceremoni. Man gör själv en text som man läser inför Guden pch Gudinnan i den magiska cirklen där man säger adjö. Det finns inga fastlagda regler för detta tillfälle, så man får göra det som känns rätt för just den situationen. Texten läses av översteprästinnan i den magiska cirkeln och det är vanligt att man sedan begraver ett föremål man använt i ritualen under ett träd, den finns där sedan som ett minne.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0