Små bitar av mig doppade i salta tårar.





Min dotter hälsade på mig några timmar igår. Det känns så skönt att hon trivs med sitt liv, har massor att göra och ändå kan ta tid för sin mor. Vi hade trevliga timmar som tyvärr tar slut alldeles för fort.

Tim har fortfarande inte hört av sig, de har problem med servern nere i Indien. Men jag saknar honom och undrar hur det går för honom. Han var ganska chockad för all fattigdom och mycket annat. Så det hade varit kul att prata med honom och se hur han har det nu när han varit där en vecka.

Gubben hade blommor med sig hem idag, de hade samlat på jobbet. Saknar att jobbet, vill jobba!

Känner inte att jag kommer någonstans, ingenting är kul just nu och jag blir missförstådd hela tiden. Det är svårt att komma någonstans om ingen vill prata med mig, och då menar jag inte genom nätet.  Mitt dagliga liv är inte okej och jag känner att känslan att några tycker att ”ryck upp dig nu”! Skulle önska att det var mina ben som var brutna och gipsade då hade folk sett att jag är i sönder. Nu ser ingen och det ger mig en känsla att jag inte är så sjuk. Jag bara spelar, men vad kan jag vinna på det??? Varför förstår inte någon att jag är sönder inuti? Eller rättare sagt Cilla finns i bitar nu, lite här och där. ………………………………



Hur kul har jag på en skala på 10? svar -10....





Har inte skrivit på två dagar nu, pallar inte. Jag låter som en helsur kärring som älskar att gnälla och klaga!!! Mitt liv just nu är väl inte så kul, försöker köra bil. Lipar gnäller och spyr ner bilen. Men jag tar mig några meter varje dag, men inte utan kämpande.

Vad har nu hänt under två dagar, ja jag har fått en läkare i Ystad och hon skall visst vara bra, så jag hoppas på det. Får behålla min kurator i Lund, hon orkar med mig fortfarande säger hon i alla fall.  Var inne på försäkringskassan, visste inte ens var det låg. Så man kan nog inte kalla mig stammis precis.

De hade mina läkarintyg men visste inte att jag var hemma så någonstans har det blivit glömt att sjuka mig. Men det är fixat nu och det är ju bra för annars så får jag inga pengar.

Kuratorn menar att mina största problem just nu är smärta och att jag inte får sova, så mina uppdrag denna vecka är att försöka vila mer och kanske få sova mer. Lite svårt då det gör ont att ligga eller sitta för länge. Men det är problem som skall lösas.

Ett annat stort problem är nog att jag undrar över var mina vänner har tagit vägen, jag hör av alla dessa underbara människor som jag inte brukar umgås med. Men de jag umgås med var är de? Är jag så skrämmande eller är det svårt att prata med mig? Jag känner att jag inte är den jag trodde jag var, kanske tycker folk det är skönt att slippa mig. Men nä så skall man inte tänka, jag bara har ”hjärnspöke” och detta kommer att bli bättre…………….men när? Hade jag själv velat prata med en sån gnällig och lipig person…..?......antagligen inte, så ta inte mina funderingar så starkt, jag skriver av mig och livet är så här. Alldeles normalt säger kuratorn….precis som i skolboken.

Blev så glad i dag, tjejerna från byggnads arbetsgrupp ringde. Skulle egentligen vara i Stockholm nu men jag är ju här….. Det var härligt att de ringde, underbart med de tjejerna för de gör mig glad. Massor av jobb i Maj och jag längtar att få träffa dem då.

Vad har mer hänt, träffade en gammal arbetskamrat som numera är mer av en familjemedlem, det var skönt. Alltid så trevligt att träffa Ollepulle.

Träffat har jag även gjort med mina grannar, ja lite svårt att undgå att ses. Var skönt att prata lite och även skönt att kunna låna ut öronen för andra saker än mina egna problem hela tiden.

Många har börjat skriva till mig och ge mig olika tips, tjejer och killar jag aldrig träffat. Helt otroligt vad detta gör mig glad mitt i allt skit så finns det de som bryr sig om mig. Jag försöker att svara men i mellan åt så är jag inte så ”pratig” av mig.



 

 

En dag så hittar jag MIG igen, hoppas bara att det sker snart.


5 dagar på mig att bli frisk!







Jag har en insändare på min blogg, ja hennes ord till mig idag lät som en sång. En kärlekssång till livet. Vackra ord, hon förstod mig, nästan så att hon var inne i huvudet och lekte. Skrämmande, har många som skriver så fint till mig och jag önskar att jag var så stark som alla säger att jag är. Alla säger att det kommer, men när?

Alla dessa ord betyder så mycket men fastnar de??? Ja jag vet inte, just nu känns allt hopplöst. Försökte att få något gjort idag, haha. Diska och gråta fungerar inte, glas går i sönder och så blir jag bara ännu mer deppig.

Skulle kopiera mina läkarintyg till jobbet idag, jag har denna vecka också sen skall jag arbeta ………jag är så glad att vi har kopierings och skrivare hemma. För hur skall jag kunna jobba, kan inte lyfta något och detta lipande har gått på huvudet!!!  Visst vill jag till jobbet, saknar det MEN hur gör jag med mina tunga lyft? Hur skall jag klara av mitt arbete?

Hur skall jag kunna köra en lastbil när jag inte klarar av att sitta i bilen utan att stortjuta. I morgon skall jag försöka ta mig till Rydsgård, om jag går dit ca 8 km så kan jag ta tåget till Ystad. För köra bil det vet jag inte hur det skall gå till. I dag satt jag i bilen och bara storgrät.

Måste få tag i en läkare, har ingen så det måste jag fixa. De i Lund kan jag inte ha kvar, eftersom de är akutläkare. Jag bara väntar på att min underbara kurator säger att jag inte får ha henne i heller. Skall träffa henne på torsdag.  Ända problemet är HUR jag skall komma till Lund på torsdag, har bil men ingen Tim som kör. Undrar hur lång tid det tar att gå?

Ganska små problem om man tittar på andra som har det värre! Fattar inte att jag inte kan sitta i bilen, vad har den gjort mig? Jag försöker, men det går inte. När jag åker så har jag fullt upp med att kontrollera de som kommer bakifrån, känns som om jag skall bli påkörd hela tiden. Ingen säger något när jag åker men jag känner att de tänker ………. Gubben och Tim är de ända som kört mig än så länge. Mina pojkar har det inte lätt.




Hittade denna bild på nätet, vet inte
vem som gjort den men den är fin.


2X Cilla!




Ja, nu har jag skrämt alla till tystnad. Med mitt evinnerliga tjat om drömmar och smärtor har nog skrämt bort de flesta vid detta laget. Jag tänker nog ganska friskt ännu, jag vet vad jag gör för något och jag vet att det är fel!!! Hade jag kunnat så hade jag själv gått!

Ändå så gör jag det, förståndigt, NÄÄ. Hur fungerar hjärnan egentligen? Jag ser att mitt beteende inte är bra för mig men ändå lipar jag hela tiden, varför? Finns det någon vettig förklaring till att jag inte kan lyssna på mig själv?

Jag vet vem jag är, eller skall jag säga att jag trodde att jag visste. Nu är jag inte säker längre, vad vill jag med denna nya Cilla? Och vad skall jag göra med den gamla som sitter bredvid och ojar sig hela tiden? Den nya Cilla är inte min typ av människa, ego typ. Tänker bara på sig själv och drar sig undan, vill jag verkligen bli sådan? Nej jag trivdes med gamla Cilla och hon med mig.

Nä nu sitter jag här och har en diskussion med mig själv. Precis som om jag hade en på varje axel som bråkade. Det kanske är så jag skall beskriva det, dag och natt.

 

Mina problem som listade:


Undran:                                                                 Svar:

Jag har fortfarande ont.                                           Det läker, det tar tid!

Drömmer otäckt, dag som natt.                                 Kommer att gå över!

Livrädd för bilar.                                                     Kommer att bli bättre!

Vill gömma mig.                                                      Kommer att ändra sig!

Trött hela tiden.                                                     Vila!

Gråter för ingenting.                                                Bara sluta då!


Kommer dessa problem att lösa sig? Om jag skulle sagt till någon annan så hade jag sagt till vederbörande att detta löser vi. Och börjat leta lösningar. Varför kan jag inte lösa detta med mig själv? Varför har det blivit såhär? Jag är inte sån här!!!

 

Är detta för evigt???





Mjau och Saffran lyssnar och tittar oförstående på mig.


Funderar på att ändra namnet på bloggen till ”Gnällbloggen, hon som bara gnäller om ALLT.

 

Det börjar gå över och så får jag höra, du ser så frisk ut, va skönt att du klarade dig så bra,  skall du börja jobba nu eller kan du inte berätta om olyckan………….Är det jag som är knäpp eller? Visst det är säkert bra att berätta om olyckan, men hur många gånger är det bra? Jag kräker alltid en stund efter att jag låter mig minnas.

Ser jag frisk ut, ja tack och lov jag skadade inte ansiktet även om ett nytt hade varit fint. Låter jag hemsk? Ja antagligen låter jag som en otrevlig kärring och det är precis vad jag är!!! En sur kärring som bara spyr, har ont ja rent ut sagt för jävligt ont!!!

I går när vi kom hem efter Danmarksresan för att lämna Tim så åt gubben och jag glass, min vanligaste kost eftersom det är lättast att kräka upp, nej faktiskt för att det oftast får stanna längre.

Vi gick och la oss eftersom jag höll oss vakna hela natten på grund av att jag hade ont. Stackars gubbe som får vara min stora hjälte och ta hand om mig hela tiden. Vi sitter vid datorerna och plötsligt behöver jag kräkas, och det gjorde jag, trodde att inälvorna skulle komma upp. Det kändes som att jag stod där i evighet men jag fortsätter fast jag inte har något att släppa ut.

Jag vill bara ge upp, gör slut på mig!!! De sa till mig att det skulle bli värre innan det kunde bli bättre! Men, hallo jag kan nog inte klara mer nu. Jag vill inte, kan inte och tänker inte i heller. Det måste ta slut nu. Jag tar inte livet av mig, så sluta tänk så!!!

Min familj och vänner som jag håller så nära och bryr mig om de försöker stötta mig, hjälpa mig men jag orkar inte träffa någon. Det kommer att sluta med att jag är helt själv, ingen kommer att orka med mig. Jag orkar INTE! VARFÖR skall jag ha så ont? Sen är jag konstig på andra sätt också, människor jag omges av varje ”normal” dag. Var finns de, är de så glada att slippa mig eller är jag svår att prata med? Tror att de flesta kunder från jobbet har ringt mig. Jättegulligt de skickar blommor och ringer flera gånger men alla andra! Jag trodde att jag var lite vän, men antagligen inte så är jag inte det. Sanningen är svår att se, kanske dags att förändra sin stil, bli snäll och trevlig. Konstig att jag bryr mig eftersom jag inte orkar träffa någon……men som sagt jag är inte normal. Kan man skylla på huvudet?

Smärtan är ett gissel men det är något annat som nog skrämmer mig mer och är nog (försöker vara duktig nu) anledningen till att jag mår som jag gör. Drömmarna, mardrömmarna de visar dåliga repriser om olyckan hela tiden och blandar in lite nytt varje gång. Lite nya människor eller olika varianter på olyckan. Trött är lika med gnälligare, kanske har jag det värre för att jag sover så dåligt? Hur sover man när man har ont när man rör sig???

Var gång vi har varit ute och jag åkt bil så gnäller jag, jag hatar det! Jag som älskar bilar, lastbilar och motorcyklar………..vad gör jag nu? Tror att jag skall krocka varenda gång jag ser en bil i backspegeln, lite lättare om det är mörkt ute, då kan jag låtsas att jag är inomhus. Sen varenda bula och hålighet gör ont, ser inte slutet på denna berg och dalbana. Jag ser inte vart detta skall sluta, vet bara att jag är slut i huvudet. Kommer antagligen aldrig att bli normal igen, vill jag göra andra glada så får jag väl spela så att de blir nöjda. Starka Cilla ja! Hon klarar allt. Har bilen hemma, men vem skall köra mig? Tim är inte hemma och Tina bor inte hemma. Jag är själv och ärligt talat så tror jag att Shiro och Saga kör bättre än mig just nu. Jag tänker inte krocka igen.

Skall till kuratorn på torsdag, ha… vem kan köra mig eller så får jag gå! Tror att hon också kommer att ge upp. Om jag själv gör det så varför skall andra bry sig.

Jag ser inte slutet på denna karusell, va f-n skall jag göra??? Hittar inte nödstoppen!
Och inte starten på mitt liv iheller, kvasten har inga batterier kvar........




Gnäll, gnäll och så lite gnäll.






Nu har vi varit i Danmark och lämnat Tim på flyget till Indien. Hade två tjejer som störtbölade rent ut sagt. Tina och Frida, syster och flickvän det blev nästan risk för att Tim skulle fastna i säkerhets kontrollen med för mycket vätska på sig. Han var dyng sur av salta tårar. Var uppe redan vid 5 idag, farfar ringde och kollade så att vi kommit upp. Jag har haft en helvetes natt, smärtorna avlöste varandra och jag tror att något ben sitter galet. Det känns så i alla fall.

Det kändes skönt att Tim kom iväg men jag trodde att resan till Danmark skulle döda mig, hatar att åka bil just nu. Det gör ont och jag tror att alla skall köra på mig. Mina piller börjar ta slut och jag får väl fundera på att fixa en läkare här nere, kan ju inte ha akutläkarna kvar. Varför tycker jag att allt blir värre och värre, inatt var det som om alla revben skulle ut. Visste inte hur jag skulle ha det, gick inte att ligga, sitta eller något. Vad jag än gjorde så blev det fel, och då kommer tårarna sen är det kört. Så trött på detta gnäll nu, trodde att det skulle bli bättre. Visst vissa dagar känns det bättre men då sitter jag oftast i en fåtölj och hamnat rätt och sen stannar jag där, vilket liv! Skall jag bli en soffpotatis så att jag kan undvika det onda?








Det värsta med mig just nu är att jag känner att jag är på god väg att bli pessimist, usch det blir bara värre och värre. Ingenting är kul, inte ens det fina vädret får något leende av mig. Nä jag vill inte ha ont!!! Jag får väl byta namn till grinolle, passar bättre!

Nu skall jag försöka sova sittande, går inte det så vet jag inte vad jag skall göra! Jag är så trött och har ont överallt tycker jag. Inte någon kanon tant att leva med, skulle jag tro…om jag inte gråter så gnäller jag på smärtan. Jag hade nog slängt ut vederbörande om det var jag, så det är tur att det inte är så.

Tim skall höra av sig när han kommer fram så jag har tid innan han ringer. Skall bli kul att höra vad han tyckte om den långa flygtiden, från 11,00 till 03,00 dagen efter. Stackars påg säger jag bara, han var inte nervös idag i heller så han har nog inga nerver. Annars så är han onormal, eller så är det blandningen skåning + norrlänning som gör honom som han är.







Mamma stress!



Tina & Tim MVG+ i mitt facit.

 

Ja, en massa som skall vara klart, varför skall man stressa i sista minuten? Trodde allt var klart men NEJ, småsaker som mamma Cilla tror sig veta att Tim behöver. En typisk mamma sak antagligen. Tim däremot är lugn som en filbunke och tar allt med lugn och ro. Sen alla mina funderingar och rotande i framtiden så gott jag kan för att se om det finns problem någonstans, men det verkar inte gå att fuska. Framtiden är i morgon så jag får vänta.

Resan är klar, allt packat snart och jag börjar om igen…..vad har vi glömt? Måste pusta, har ont så att jag spyr. Förlåt kräka heter det väl på civiliserad svenska.

Kom att tänka på min dotter Tina, hon måste ju tro att jag inte älskar henne, allt detta skrivande om Tim, Tim och Tim. Så fel hon har i såfall, jag är så stolt över båda mina barn som är så perfekta två barn kan bli. Med facit i handen så kan jag vara en stolt förälder ja även gubben får väl hänga med på en bit. Ibland har jag väl lyssnat på honom när det gäller barnuppfostran eller? Jag blir lite tveksam………lyssnar jag någonsin? Ja det gör jag faktiskt och jag är ingen envåldshärskare i heller, är nog en ganska snäll person egentligen. Kombinationen av oss är väl det som har gjort våra barn så omtänksamma och goa som de är.  

Tina bor i Malmö och sköter sitt pluggande och boende perfekt, kanske om jag skall leta fel……så har hon lite för lite tid för sin mamma. Jag behöver mina barn, är livrädd att de skall dissa mig som det så fint heter. Jag vill att de skall känna att jag alltid är där för dem. Men jag behöver dem så mycket, jag mår skit ibland när jag inte vet vad de gör eller inte hör deras stämma var dag!

Är så rädd att det skall hända Tina en massa eftersom hon bor i Malmö, tänk om någon idiot gör henne illa. Skulle aldrig förlåta mig själv för att jag inte skydda henne………..Vet att hon kan ta vara på sig själv och det är jag stolt över. Tänk om det händer Tim något??? Ja TÄNK om, en mammas gissel. Något man aldrig säger bara tänker. Tur ens barn inte vet vad som rör sig i föräldrars huvud då hade de nog aldrig orkat med sina föräldrar, haha.

Hur är det med mig idag? Ja förutom att jag har ont, trött, huvudvärk, kräker och har tomtar på loftet så är det väl ganska bra.  Inte så mycket jag kan göra, även om jag vill så orkar jag inte. Har planerat att göra lite örtomslag till mig själv i helgen, skall bara få i väg Tim sen kan jag återgå till att vara ego Cilla.



Dalta inte!






Ja hur går det nu? Jag orkar ingenting, trött bara jag tänker att jag vill göra något. Nu åker mitt stöd och tröst till Indien på lördag och lämnar mig ensam!!! Låter hemskt men sant, Tim har äntligen fått en ny resa och far iväg på lördags morgon. Resan blev dyrare men det är det värt, det Tim skall göra är guld värt tycker vi.

Den andra resan avbokades med reseskydd och allt men eftersom jag inte var döende så får vi inte pengarna tillbaka. Tim förlorade sina surt sparade pengar 6000 kronor.  Superduper, i framtiden….. den som vi marscherar mot finns inte plats för känslor och omtanke. Människan skall bebo vår planet utan att hava känslor, låter ju verkligt eftersom det känns så när man funderar på vad som händer i världen!

Varför tvingas människor fly sina hem, varför bry sig om olika religioner etc.??? Vem jag än bestämmer mig för att tro på så är jag i grund och botten människa med ett hjärta och en hjärna……….börja bete sig därefter…….nä nu gled jag ut helt för mycket.

Jag börjar om, ja så här. Idag är det precis 2 veckor sedan jag lekte krockkudde. Jag mår som en krockkudde med tur antagligen. Jag får massor av stöd men också oförstående mot att jag inte orkar ha en massa besök, jag är trött, har ont och gråter hela tiden. Detta är inte jag och jag letar med all kraft för att hitta mig själv. Men jag har varit duktig på att gömma mig.

Var hos kuratorn idag, vilken tjej! Jag verkar vara en kopia av hennes skolböcker, hon vet allt förstår mig innan jag säger något och bäst av allt. Inget daltande! Trodde inte att jag skulle behöva en kurator, det låter så hm ja jag vet inte riktigt vad det låter som i min värld. Men jag tror faktiskt inte jag överlever utan henne, så det så. Med all smärta i världen så går det inte att jämföra med röran i mitt huvud och lyckas hon fixa till det så är hon värd ett nobelpris. Hon fick mig till att känna glädje idag i alla fall en stund och jag tror faktiskt att jag log några gånger också, snacka om att bli lurad, hihi. Kanske även allt det andra som behöver renoveras också blir fixat då är det dubbel Jeopardy.

Var även och träffade en läkare på neurokirurgen hon däremot plockade snabbt ner mitt humör till -0. Hade inte Tim varit med mig så hade de behövt en massa städare till att plocka upp mina rester utanför dennes fönster, tror vi var på våning 9. Det var tramsigt att oroa sig över att de hittat en cysta i huvudet på mig när de röntgade mina skador efter krocken, det borde jag väl förstå att den var ofarlig.

Självklart jag pluggade till läkare när jag har haft mina lunchraster………NOT. Problemet med min arm och hand ………ja om jag verkligen hade problem så kunde jag få en remiss till ortopeden, hon var ju inte expert på just detta……tack det var snällt, vad gör jag här? Jag hade ju klarat mig utan blodvite eller några större skador, alla delar i kroppen sitter där de skall. Kanske lite sönder men sitter kvar! Så jag behövde inte vara så deprimerad, jag är inte deprimerad sa jag och börja störtgråta.

Vi tog i hand och hon sa att jag gärna fick ringa om jag hade mer problem med cystan i huvudet, ja den som är totalt ofarlig! Så skulle hon förklara igen att den var ofarlig, jag sa tack så mycket och slet med min son därifrån. Varför är jag så gnällig???  Tänk att man betalar för att få en sådan behandling. Jag har ju haft tur, jag lever och frodas, något gnällig men det finns de som har det värre. Tim och jag åkte och handlade bara det är en pärs, nä nu börjar jag gnälla igen. Sen körde vi hem.

I morgon skall allt gås igenom så att vi inte glömmer något nu inför resan till Indien. Och jag tänker……vem skall nu plocka upp mina delar när jag får mina gråtattacker. Jag får fixa det själv men problemet är att jag inte litar på mig själv, jag hatar dalt och börjar jag dalta med mig själv så kommer det att gå galet.  

Sitter här mitt i natten och skriver, vågar inte sova för då kommer smärtan och gråten som ett brev på posten. Det är ett sätt att läkas på sa kuratorn men just nu vill jag inte, mina tankar är inte som de borde vara. Jag har suttit och skrivit ner allt hon sa idag så att jag kan göra en lista att följa men just nu har jag lite svårt att tro på ett ”liv” efter detta.

Har tankar som jag inte skall ha och det vet jag, hjärnan fungerar i alla fall på halvfart. Nä nu låter jag som ett ufo som skall skrämma världen till lydnad, men så är det inte jag bara är så trött på att vara mitt nya jag! Får se vem jag är imorgon……..



Jag hade Änglavakt!



Torsdagen den 16 februari dagen då jag hade änglavakt.






Jag vaknade på morgonen och ville inte stiga upp. Alla ben i kroppen sa NEJ och jag ville verkligen inte. Men jag har ett jobb att sköta som jag verkligen trivs med. De säger att våren kan ge en dumma tankar som att vila hela dagen men det är ju bara en dum känsla eller? När jag var på jobbet så fick jag reda på att jag inte skulle ut förrän på eftermiddagen, usch nu hade jag kvicknat till från ”vårruset” och ville bara ut och jobba. Vi har verkligen bra kunder så det är kul att arbeta.

Blev inkallad på kontoret, skulle köra upp en av våra lastbilar till Munka Ljungby och köra en annan bil tillbaka. Okej tyckte jag men sen fick jag en varm känsla i kroppen igen och ville tvärvägra…… men ingen annan kunde göra det så jag pallra mig iväg. Dessa känslor som flög i min kropp och själ idag var inte kul, varför är vissa dagar så här bångstyriga???

Så fort den blivit genomgången av en av våra reparatörer så körde jag. Jag tog E6’an då den är lättaste vägen upp.

När jag närmar mig avfarten till Löddeköpinge/Borgeby så ser jag att längre bort står båda filerna nästan still så jag saktar ner och ligger ca 2 lastbils längder ifrån de bak i kön, skall lägga i ettan.

Helt plötsligt känner jag en kraftig smäll, och bilen börjar fara överallt och jag skriker. Förstår inte vad som händer, eftersom jag inte sett något i backspegeln. Jag slår i bröstet mot ratten och i nästa tag så är det bakhuvudet jag slår i. Eftersom jag har bälte så kommer jag ingenstans utan känner bara det som en berg o dalbana med smärta inblandad, fram och tillbaka utan något slut.  Jag skriker men det hjälper inte.

Förstår fortfarande inte vad som händer mer än att jag skall dö, vet bara inte varför. Smärtan är intensiv och det känns som att jag inte är där hela tiden. Ljuden massor av ljud som jag inte vet var de kommer ifrån, och skrik. Känns som om jag åker upp och ner, runt, runt……lever jag?

Plötsligt blir allt stilla, hör att några skriker. Förstår att jag själv är en av de som skriker och försöker vara tyst. Hör fortfarande någon annan som skriker, vet inte vem.

Helt plötsligt knackar någon på rutan och i nästa sekund är han inne i hytten och tar loss mig. Han säger till mig att vara lugn så han kan hjälpa mig, han säger att jag blivit påkörd. Vadå påkörd, jag sitter skyddad i en lastbil? En stor röd lastbil hade kört på mig bakifrån.

Killen tar ut mig ur lastbilshytten och sätter mig så att jag inte skall skadas om det börjar brinna eftersom det rann diesel och olja överallt.

Där halvsatt/låg jag sen och bara tittade på när allt hände omkring mig. Smärtorna i bröstet, armarna och huvudet kändes bedövande och jag trodde jag dött och fick se allt från andra sidan. Låter konstigt men så kändes det. Man har sett många filmer där de döda har stått bredvid sin kropp och bara tittat. Tyckte att alla sprang omkring och ingen såg mig. OH så ont, varför gör det så ont när jag är död? Ingenting av det man har trott var sant. Smärtan hade tagit dö på mig om jag inte redan var död….Så konstiga tankar och en hjärna som spelar spratt med mig, vad hände egentligen?

Det står en polis framför mig men hör inte vad han säger, försöker prata med honom. Han ler och går sin väg, hallo!  Jag vill leva gå inte ....Så tänkte jag, allt var så rörigt, lastbilen låg i delar överallt, vad har hänt? Drömmer jag? Vill ha ordning men här var ingen ordning. Är det jag som stökat till det?

Helt plötsligt står det en massa killar runt mig, tänker att nu skall de lägga ner mig i en svart påse. De pratar om att de inte fattar hur jag kunnat överleva detta, att jag säkert räddat många genom att ta första smällen. Lyssnar men förstår inte riktigt. Men nu pratar de med mig, de frågar hur det är…..jag lever jag är inte död. De skall försöka få mig in i ambulansen, pinsamt jag är så tjock. Försöker skämta, f-n jag skall alltid skämta när jag är rädd eller nervös. Får man verkligen vara så dum?

Johan och Magnus heter de som lät mig åka med, deras ambulans gick till Lund. Magnus var visst två dagar yngre än mig, rena toyboysen. Min egen gubbe där hemma är min riktiga toyboy, bara min! Jag tänkte på honom och våra två barn, får jag träffa dem igen eller? Killarna i ambulansen pratade så att jag blev ganska lugn, de är förresten skyldig mig en calzone med extra ost. Vi kom aldrig till någon pizzeria som de lovade.

De berättade om hur jag skulle bli behandlad när vi kom fram och jag tänkte nog inte så mycket på det. De var så lugna och de tjatade att jag skulle andas hela tiden. De passade verkligen som ambulans killar, tack och lov var de inte pizzabagare för då hade folk svultit.

Inne på akuten, oj många människor som klämde och frågade samtidigt hur det var och om det gjorde ont. De klippte sönder mina kläder, tur att jag inte var medveten om min nakenhet då hade jag dött av skam! Jag hade ont och svårt att andas, såg min gubbe vara där sen försvann han. Oh jag ville han skulle rädda mig, bort därifrån.

Många undersökningar och jag vet faktiskt inte om jag levde eller var död många gånger, allt utspelades runt mig inte med mig. Denna smärta skall den inte försvinna? Alla runt omkring mig såg allvarliga men trevliga ut, man kan inte klaga på servicen så att säga. Tror inte att jag har kräkt så mycket någon gång, de stackarna fick vända hela mig varje gång eftersom jag låg på en ”planka” det kan inte vara lätt med min vikt. Överlever jag detta så skall jag banta!

Det har snart gått en hel dag. Jag kom upp på en avdelning, alla är så snälla och gubben är där. Han stannar inte så länge, tror jag. Jag bara vet att jag lever och att allt skall gå bra, det säger alla iallafall.

Jag blev kvar på denna akut avdelning fram till söndagen då jag förflyttades till en annan akutavdelning. Där fick jag stanna fram till nästa veckas slut. Personalen på dessa avdelningar har visat att mänsklighet går framför allt annat. Så många helt underbara människor som gör allt för sina patienter. Helt otroligt, sjukvården när man ligger inne är perfekt. Sen att jag har svårt att be om hjälp och sådant är ju mitt problem, fast de flesta av personalen lärde sig ganska snabbt det också. Hade det inte varit för personalens hjälp så hade jag inte blivit bättre, jag ville ge upp många gånger och då fick de mig att tänka på min underbara familj. Tycker bara synd om dem eftersom jag kräkt mig igenom en vecka och alla andra ofog jag har. Jag har mina skador som kommer att läka efterhand, sen att allt i huvudet känns som mos just nu får jag jobba med.




Den vita liften var den jag körde, den som är lite i delar så att säga.


Manifestation som slutade med rånförsök!






Ja hur skall man ta detta? Jag åker in till Malmö, vill visa min åsikt om våldets framfart. Tycker att det är en fin fin sak, med antalet folk där var så tycker jag att det visar att man INTE önskar våld. Men det existerar ändå!!! Varför??? Många olika åsikter dök upp, jag fick höra att svenskar är tråkiga och menlösa......okej vill inte verka fördomsfull så jag lät det rinna förbi. Sen så börjar folk gala i mitt öra att det är polisens fel att folk blir mördade i Malmö, varför det? De har väl inte skjutit någon, eller har jag missat något? Vill vi ha en polisstat? Vem skall stoppa de som kastar sten på polis, brandkår och ambulanser??? Vill vi att poliser skall få göra mer så måste lagen ändras, i detta land har polisen inte så mycket makt. De får inte göra så mycket.

Sen börjar den "trevliga" mannen sidan om mig som för den delen är psykolog att förklara för mig igen att svenskar kan inte prata med varandra de säger inget när de är i stan de är så kalla! Och,,,, de kanske inte vill prata med honom. Börjar tappa lite tålamod men visar upp ett leende, det är ju ändå en "anti våldets" timme. Mannen ger sig inte utan förklarar att svenska män är inte snälla mot sina fruar, jag frågar vad det har med detta att göra och säger att detta har inte jag märkt av dock har jag många gånger fått höra saker av nysvenska killar eftersom jag är kvinna och kör lastbil. De sakerna är inte alltid så trevliga att höra och påpekar vänligt att jag inte blivit påhoppad så av svenska killar.

Mannen lyssnar inte utan börjar prata om Gudrun Schyman och hennes ideer, nu tröttnar jag och säger tack för idag och går, vetandes att jag kommer att läggas till i statistiken över svenska kvinnor som hatar nysvenskar. Jag hatar inte någon eller så hatar jag alla, absolut inte för att de kommer ifrån något visst land eller ser annorlunda ut, jag hatar de som brukar våld mot andra människor och djur!!! Jag struntar fullständigt i något annat!

Nu går jag på gågatan vid Åhlens mot parkeringen på Stortorget där bilen står. Känner en smäll i nacken. Min reaktion blir en vridning av kroppen ( ack min gamla stackars kropp ) skickar iväg en örfil som träffar en ( stackars ) kille i ca 12-15 års åldern som drar i min väska med min canon 60D ( stolt ägare av den ) Den andra illen som avfyrade smällen mot nacken flinar illa och säger något som jag inte förstår när jag ( den gamla tanten ) visar en vilja att bunta ihop de båda. Märker en tredje som skall hjälpa dem.......spänningen ökar. Denna tant ( eller dessa tre killar, vem vet? ) har turen att bakom lite längre bort finns faktiskt tre poliser som tar upp jakten på dessa tonårskillar som tänkte tjäna en hacka på MINA saker. Killarna kom undan, snabba som vesslior, de är nog duktiga i gymnastik. Poliserna pratar med mig och går sen vidare. Jag tar min bil och åker till Ikea, där gjorde jag av med ca 30 kronor sen körde jag hem, efter att jag lugnat ner mig!!

Det tar på krafterna att gå på en manifestation mot den organiserade brottsligheten och illegala vapen!!!


     

  




Lite blandade bilder, massor av människor som bara vill ha ett lugn och fint Malmö och så så klart min fina Juldekoration jag  gjorde med Patrik och Christoffer ( de jobbade och jag såg vacker ut, tror ni mej inte så kolla webb-tv med mig) .




    

    




Hoppas ni har en underbar helg.


Nyår, varför nu?



NYÅR

I äldre tid, innan restaurangerna med sina lockande menyer, tog över. Hur firade vi då nyår?

 Av julmaten fanns det kvar, så på bordet dukades det fram samma rätter som under julen. I södra Sverige var det inte heller ovanligt att man gav varandra presenter, ibland istället för julklappar.

Nutidens tradition att vaka in det nya året var från början något som man, i första hand, ägnade sig åt inom överklassen och bland ungdomar. Genom radions nyårsvakor har denna tradition blivit allmänt spridd och idag är det förmodligen ytterst få svenskar som kan tänka sig ett nyår utan att vaka in 12-slaget.

Liksom julafton var nyårsafton en viktig dag för den som ville veta något om framtiden.

En vanlig sed var att stöpa bly och utifrån formen på det stöpta blyet sa man sig kunna sia om framtiden. Hade blyklumpen formen av en krona var det ett tecken på att man skulle bli gift.

Andra sätt att få reda på vem som skulle bli ens tillkommande kunde man få om man "neg tre gånger inför nyårsnyet"(nymåne) samtidigt som man sa t.ex. "vems skjorta ska jag sy, vems kaka ska jag baka, vems maka ska jag bli?"

Att magin vid nyår till viss del lever kvar märks i påståendet att ett löfte avgett vid nyår är ett löfte som är mer bindande än löften som avges vid andra tidpunkter under året.Det borgerliga nyårsfirandet är förknippat med sylvesterbaler, numera nyårsbal och seden att avlägga nyårsvisit, idag en mer eller mindre bortglömd tradition.


Sen hittade jag denna förklaringen till varför vi har nyår nu.

Varför är nyår 1 januari?

Kort svar: Att just 1 januari är nyårsdag är en rest från Romarrikets dagar. Från början var nyårsdagen 1 mars, men rikets expansion gjorde att man behövde fler månader på sig att planer fälttågen (vilket man gjorde vid nyår) – därför flyttades nyårsdagen två månader bakåt.

Högtidsdagar brukar ligga i samband med brytningstider. När solen vänder och det blir ljusare infaller julen, när dag och natt är ungefär lika långa är det Jungfru Marie bebådelsedag 25 mars eller Ostara 22 mars och när solen står som högst är det midsommar – för att ta fyra exempel.

Därför kan det tyckas märkligt att lägga nyårsfirandet i skiftet december – januari då det är väldigt lite som händer i naturen. Det är långt kvar till vår och vintersolståndet har redan varit.

Vi kan också i månadernas namn se att det här med nyår i januari troligtvis inte är det man firade från början. Månaden december borde ju vara den tionde månaden (dec = tio) och oktober den åttonde (okt = åtta). Och så var det faktiskt från början, men då måste vi gå mer än tvåtusen år bakåt i tiden och hamnar då i Romarriket.

Före Julius Ceasar var den romerska kalendern svårbegripbar med månader och år som dåligt stämde överens med de naturliga månaderna (månens varv runt jorden) och det naturliga året (jordens bana runt solen). Det romerska året hade tio månader där mars var den första och december var den tionde och sista. Att tiden mellan sista december och första mars inte hade några namn förklaras så här av Lars Olof Lodén:

Enligt en fantasifull förklaring skulle den tid som förflöt mellan slutet av December och början av Martius vara att betrakta som ”död” och alltså inte behöva innehålla några namngivna månader.

Någon gång på 700-talet fvt lades januari och februari till kalenderåret som de två sista månaderna (det är för övrigt därför som februari är skottmånad) – mars var fortfarande årets första månad.

Vid det romerska nyårsfirandet (1 mars) tillträdde konsulerna sina poster och de började planera för de fälttåg som arméerna skulle dra iväg på. När riket växte blev 1 mars alldeles för tidigt att för denna planering och man blev tvungna att flytta konsulernas tillträde två månader bakåt på året. Runt 150 fvt bestämdes att konsulerna skulle tillträde 1 januari och då firade man det nya året då istället.

När sedan den julianska kalendern infördes under Julius Ceasar 45 fvt blev 1 januari officiellt nyårsdag i det romerska riket. Viktigt att komma ihåg är dock att romarna såklart inte räknade åren utifrån Jesus födelse (han var ju inte född än) utan med utgångspunkt i vem som var konsul när året började

Egentligen är ju nyårsfirande vid månadsskiften en rent administrativ åtgärd. Om vi skulle följa solens gång (vilket vore mer naturligt och mer rytmiskt) finns fyra bra tillfällen att fira: vårdagjämningen, sommarsolståndet, höstdagjämningen och vintersolståndet.

Således har nyårsdagen infallit på olika datum i olika kulturer i olika tider. I Sverige var det främst 25 december och 1 januari som gällde, med övervikt för det senare. Dock var det ytterligare ett problem – att olika länder följde olika tideräkning. I den katolska delen av Europa hade man gått över till den gregorianska kalendern 1582 och helt enkelt strukit elva dagar i almanackan. Så här skriver Göran Hägg träffande:

För den som reste i Europa i början av 1700-talet bör förvirringen ha varit total. Centrala Sverige, Londontrakten och Nordtyskland hade nyår 1 januari, som emellertid inföll 12 dagar efter 1 januari i resten av världen. På sina håll på de Brittiska öarna höll man fast vid 25 mars efter Florensmodellen, men fortfarande ett annat 25 mars än i Florens. Och bland den svenska allmogen i till exempel Värmlands finnskogar användes ibland fortfarande träalmanackor som räknade året från 25 december, som inte var 25 december i resten av världen.

I mitten av 1700-talet införde så till sist även Storbritannien och Sverige den gregorianska kalendern och den 1 januari blev samma dag över hela Europa (utom i Ryssland som inte bytte förrän 1917).

Men bara för att de allra flesta i Europa firar nyår 1 januari så är det inte så i resten av världen. Det iranska nyåret Nooroz firas vid vårdagjämningen, det judiska i september eller oktober, det hinduiska (Diwali) i november eller december och så vidare.

Källa: Tid – en bok om tideräkning och kalenderväsen av Lars Olof Lodén och Nyår i Sverige av Göran Hägg

 

Varför är nyår 1 januari när vintersolståndet är en vecka tidigare?

 

Kort svar: Att 1 januari inte sammanfaller med vintersolståndet (vilket vore mer naturligt) beror på att när den julianska kalendern infördes 45 fvt var nymånen sju dagar efter vintersolståndet (25 december) och det ansågs som viktigt att det nya året sammanföll med månens nytänding.

Många (inklusive undertecknad) finner det märkligt att det nya året börjar 1 januari. Att det är just januari som är årets första månad är inte så märkligt och kan förklaras med romarrikets expansion. Vad som däremot är märkligt är att årsindelningen inte följer någon naturlig rytm.

Om vi skulle följa solens gång (vilket vore mer naturligt och mer rytmiskt) finns fyra bra tillfällen att fira nyår: vårdagjämningen, sommarsolståndet, höstdagjämningen och vintersolståndet. I de flesta kulturer firas olika högtider vid dessa tidpunkter. I Sverige firar vi ju jul kring tiden för vintersolståndet och midsommar vid tiden för sommarsolståndet. Men nytt år firar vi inte i anslutning till någon av dessa brytningstider.

Och anledningen till det ligger i övergången till den julianska kalendern ett knappt halvsekel före vår tideräknings början. Den julianska kalendern var en ren solkalender, där ett år motsvarade ungefär ett jordvarv runt solen. En månad hade inte längre något med månens faser att göra.

Dock spelade månen en stor roll i varför 1 januari inte hamnade vid vintersolståndet vilket hade varit mest naturligt. Det år den julianska kalendern infördes 45 fvt inföll vintersolståndet 25 december. Av flera anledningar ansågs det betydelsefullt att årets första dag sammanföll med den första nymånen efter vintersolståndet. Dels berodde det på att den gamla kalendern skulle gå jämnt ut och dels berodde på en allmän hållning att saker som påbörjas i nymåne för lycka med sig.

Så här skriver Göran Stålblom:

Den 1 januari år 45 f.Kr. syntes alltså den första nymåneskäran just sju dygn efter vintersolståndet. Kalendern var därefter fixerad på detta sätt.

Sedan dess har dessutom vintersolståndet flyttat från 25 december till ungefär 21 december och det beror i sin tur på att den gregorianska kalendern la brytpunkterna (solståndet och dagjämningarna) vid den dag de inföll i samband med kyrkomötet i Nicae år 325. Men det är en annan historia.

Källa: Vintersolståndet av Göran Stålblom





Ja det var mycket att läsa och man hittar så mycket på nätet så
ibland vet man inte ens om det stämmer, men kul läsning är det.



Blandat ifrån helgen.

Här kommer blandade bilder ifrån helgen som var startskottet för 14 dagars ledighet. skall bli så skönt. Pyssla i hemmet. Kanske hälsa på goda vänner. Ja man får se vad som händer.

Hade min mor och hennes sambo på besök, jag undrar var min " riktiga " mor har tagit vägen. Från de kom till de gick var de sura och otrevliga, inte ens tack för maten eller gåvor....vem uppfostrade vem? Vi fick inget men det var väl bara bra, annars hade vi behövt att uppskatta något vi inte ville ha. Tänk vad saker och ting kan förändras, från en härlig familj till att vara främlingar, sorgligt men vad kan man göra?

Sedan far dog så har det bara blivit värre, jag vet att jag skrivit om det förr men jag fattar nog inte att min underbara mor har skaffat sig en surmulen gubbe som bara älskar att sura och gnälla på andra, tyvärr så är det smittsammare än pesten.

Jag vet inte hur länge jag skall kunna stå ut, att umgås med dem är en pina men mitt samvete vet att jag lovat pappa,.,.,.,.,.,.,.,,.Fick inte lov att ha kameran framme när de var här, och vi fick inte prata för högt.

Vi har ouppfostrade djur emedan deras är perfekta, ja det är okej??? Vi är värdelösa, vi tjänar bra, sköter våra arbeten, har två barn som är duktiga, skötsamma i skolan, varken rökar eller dricker. Vi är stolta över våra liv, men vi gnäller väl för lite.


     
Saffran snor gröt.           Olle pulle                      Min älskade pappis

   

   

   
Vår älskade Mimmi                                            Tänk va jag var ung här

   
                                  Tinnis ninan
På söndagen kom vår vän Olle, då hade vi en underbar tid med pyssel, skratt god mat och värme. Tur att det finns människor som uppskattar oss. Nä nu skall jag inte vara så, vi har vänner som gillar oss. Lika så finns det de som inte gillar oss. Men så skall det vara, men jag saknar min mor. Något som jag saknar är mina syskonträffar, men jag har nog bara mig själv och tiden att skylla på. För försöka ändra på det, kanske ett nyårslöfte? Brukar inte ge löfte men det kanske borde vara värt ett försök.



    
    
                                       Belysningen på huset liknar en tomte.

    
  

Mitt altare <3






Va rädda om er.


ps om man vill se bilderna lite bättre så trycker man på bilden och så vips blir den större. Enbart magi, hihi


En lugn söndag.







Det blev ett kort besök av Skade idag. Tack och lov hade hon inte tid att stanna så länge. Har städat, tvättat och lagat mat. Allt har alltså varit som vanligt. Längtar till Yule dagen den 21 december. Det finns många olika idee'r om vilken datum som gäller, men som jag känner det så är det inte någon speciell betydelse egentligen. Bara man mår bra och inte krånglar till det. Nu skall jag hoppa i kojen, jobb imorgon.












Ta det lugnt och va rädda om varandra.


Snacka om storlek på diamanten.







De har hittat en stor, och då menar jag stor diamant. Tar väl cirka 1 miljad år
att åka och hämta den. Det är väl lika stor sannolighet att jag gör det som
att någon skulle ge mig en.

Tänk vad de kan se och hitta nu förtiden, det är ju inte så länge sedan vi
människor sprang omkring som yra höns och banka varandra med klubba i
huvudet. Höll på att glömma att vi har också klättrat i träden och användt
oss av djungelvrål. Vi har ju utvecklats ganska så bra tycker jag,
kanske lite defekter här och där men inga större problem.






Vi skulle ju kunna skapa vår egen planet också. Eftersom man nu kan få
sin kära som en liten sten när det har gått bort. Låter faktiskt fint.









Ha en mysig helg.


Finns det något starkare än kärleken till Mor?



Här är riktig kärlek till Mamma. Se denna underbara hundhistoria.


http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/olyckor/article11886093.ab










Va rädda om varandra.


Nya bilder i från trädgården.



Här kommer lite bilder till. Från våran trädgård.




Lavendel i massor, är underbart.



Lite vackra "husdjur".



Citronen blommar för fullt.



En liten söt apelsin, den överblommade förra året
men i år blir det bara en liten mini.



En av våra platser att sitta och njuta i.



Utanför ett av köksfönstren. Buxbomen håller på att bli för stor.



Ännu ett litet "husdjur" bara jobba, jobba.


Ha en härlig dag.




Lite bilder från trädgården.







Hösten kan vara väldigt vacker med alla blommor och växter som
kämpar för att leva vidare. Dessa bilder fanns i min kamera,
tror att min kära dotter har tagit några av dem.




För att växa som ogräs så är det väldigt vackert.



Rosorna kämpar på.



En perenne utan namn, men otroligt vacker och ståtlig.



Gubbarna vill fortfarande.


  
Mina citroner bara växer i år men de blir inte gula, kan
de ha förvandlats till lime istället?


Fler höstbilder kommer.




Ha en härlig dag.



God natt alla underbara människor.




En liten godnatt present.


    

Har inget kul att säga idag. Så Lisa får "prata" istället.
Dubbelklicka på bilderna så händer det något ;)

    


Gillar egentligen inte alla hjärtans dagen, men måste ju förlja strömmen.
Alla dessa dagar som man skall följa och fira..... ja egentligen så är det
bara affärer som tjänar på det. och alla som glömmer får blåsningar....
Men jag önskar Er all glädje man kan få i all framtid.







Jag gillar er


♥ ¸¸.•*¨*•♫♪ ♥♥ ♪♫•*¨*•.¸¸♥
☆•*¨*•☆•*Ƹ̵̡Ӝ̵̨̄Ʒ*•☆.•*¨*•☆
♥ ¸¸.•*¨*•♫♪ ♥♥ ♪♫•*¨*•.¸¸♥


Bloggträff i Höör.

Höll på att glömma att det är bloggträff i Höör. 

Nu är det tid för bloggträff igen!
Den 7 maj är det
bloggträff i Höör.
Vi har hyrt en loge 
med kök och innetoa.
Det är tänkt att ta 
mat med sig och
man kan grilla där.
Alla är hjärtligt välkomna!
meddela hit om ni kommer.

Man änmäler sig hos SKÅNINGEN, en underbar blogg
har hon också om ni vill kika in hos henne.



Senare kommer förhoppningsvis en bloggträff för alla
häxor på nätet. Återkommer när jag vet mer <3




Ha det gott.


Ingen bra dag.

  



Det har inte varit min dag idag, jag är ledsen och vet inte hur jag
skall sluta vara ledsen. Det är jobbigt och låter säkert helt galet.
Det finns elaka människor runt omkring oss och så undrar jag
varför jag skall behöva träffa på dem. Orkar inte med elaka,
taskiga psykiska mobbare. Klarar inte av sådana människor.



  



Vill ha glada och trevliga människor
omkring mig. Annars blir jag galen.



Skall gå in till er och söka lite glädje.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0