Imbolc 2:e februari.

Den 2:a februari firar man den första sabbaten; Imbolc. Imbolc är en av de fyra större sabbaterna som firas under året, sabbaten har många olika namn som till exempel; Candlemas, Oimlec, Imbolg, Facklornas fest, Lupercalia, Pans fest, Snödroppsfestivalen, Det nya ljusets fest och Brigids dag. Candlemas är den nyaste och mest populäraversionen av namnet medan Imbolc är det äldre keltiska namnet.

Imbolc är en eldfestival och firas till ära av Guden som nu återvänder som Solguden och tränger undan mörker och kyla. Festen är även en renande sabbat efter det instängda livet under vintern, reningen sker genom solens förnyande krafter. Symboler för Guden vid denna sabbat är ljus som ställs i en krans, kransen ska representera årshjulet. Ljusen är i sin tur upphovet till namnet Candlemas, candle betyder som bekant ljus på engelska (Candlemas översatt betyder på svenska kyndelmässa, kyndelmässa är i sig översatt från latinska missa candelarum vilket direkt översatt betyder 'ljusmässa') . En gång markerades sabbaten runt om i Europa genom stora bål, facklor och eld i varje form. Elden representerar här våran egen upplysmomg och inspiration, likväl som ljus och värme.

Imbolc/imbolg betyder "i magen" (av modern). Detta syftar på att i moderjord har frön satts och under våren vaknar jorden till.

Under denna högtid firar man ljuset, och Gudinnans ljus är månen. En annan mångudinna är Brigid (Brid, Brigante) vilket gör det passande att detta är Brigids fest, Brigid är en så kallas trippelgudinna precis som Gudinnan. Brigida är ett irländskt helgon som levde ca år 450 till ca år 523, hon ska ha startat det första iriska nunneklostret, men de historiska uppgifterna är oklara. Brigida firas den 1 februari som enligt National Encyklopedin motsvarar den förkristna högtiden Imbolc som var tillägnad den keltiska gudinnan Brigid. Det finns de som hävdar att Imbolc blev precis som andra hedniska högtider 'förkristade' genom att man lade en kristen högtid på samma dag, varför skulle man annars lägga just firandet av Brigida på gudinnan Brigids dag?

Imbolc markerar Gudinnans återhämtning efter att ha fött Guden, de längre stunderna av ljus väcker upp henne. Guden är en ung och lustfylld pojke, men hans kraft är större under de längre dagarna. Värmen befruktar jorden (och Gudinnan), vilket orsakar frön att gro och spidda skott tidigt på våren.

Detta är en av de traditionella tiderna för initieringar in i covens, även solitära häxor initierar sig in i religionen vid denna tid. Om man redan är initierad är detta en bra tid för att förnyja denna.


Dagar av kraft.

Wiccaners högtider kallas för sabbater eller för Dagar av Kraft (The Days of Power), det finns åtta stycken Sabbater under året, fyra större och fyra mindre. Fyra av de åtta sabbaterna följer solståndet och dagsjämningar, de astronomiska begynnelserna av de olika årstiderna. De övriga fyra sabbaterna är baserade på gamla folk festivaler. Under sabbaterna firar man, man hyllar Guden och Gudinnan och gör olika ritualer beroende på vilken sabbat det är och vilken tradition man följer. Sabbaterna går under olika namn beroende på vilken tradition och inriktning man följer.

Förutom dessa sabbater firar man även 13 Fullmånefestivaler.

 

 

Årshjulet består av de högtider man firar inom Wicca och wiccanerna följer Guden och Gudinnan i deras olika stadier genom hjulet.



Wiccaners egna sätt att fira högtider.

HÖGTIDER

Wiccaner har sitt eget sätt att fira högtidliga tillfällen såsom dop, bröllop och begravningar. Dessa liknar ibland kristna ceremonier, vilket inte är så konstigt då alla religioner verkar låna ceremonier och högtider av varandra.

Wiccaning

Dopet inom Wicca sätter inte barnet på en stig där föräldrarna hoppas på att barnet ska bli wiccan såsom kristan föräldrar hoppas på att deras barn ska bli kristet. Man anser istället att när barnet blir äldre så måste det själv välja en väg som passar det. Man bar naturligtvis Guden och Gudinnan om hjälp att skydda barnet trots inställningen att det själv ska välja sin väg. Man väljer även här att ha Gudföräldrar, det innebär samma sak som i kristendomen, man kan på det viset ha någon som kan vaka över en på ett annat sätt än en släkting. I början valde man att kalla dessa personer för sponsorer, men man ansåg att det var ett för kallt ord och att det inte var fel att använda samma ord som inom Kristendomen. Gudföräldrarna behöver inte vara wiccaner, det är upptill föräldrarna att välja det.

Översteprästinnan eller prästen gör förberedelser som att kasta en magisk cirkel och be Guden och Gudinnan att närvara. Man säger sedan en ramsa, den är valfri beroende på vad man anser passande.

Handfasting 

Handfasting är ett bröllop, men det är inte juridiskt bindande då prästinnor och präster utgörs av alla medlemmarna av Wicca. Man kan då välja att ha en borglig ceremoni först och sedan utföra en handfasting hemma. Man har återigen en magisk cirkel, ett altare med blommor på och man står vända mot norr. Översteprästen och prästinnan turas om att tala. Man frågar vilka paret är, och de får upprepa olika löften. Efter upprepandet av löftena så kommer brudparet att hoppa över en kvast som översteprästinnan sedan kommer att använda när hon sopar ut ondska från cirkeln.

Requiem

Requiem är en form av begravelseceremoni. Man gör själv en text som man läser inför Guden pch Gudinnan i den magiska cirklen där man säger adjö. Det finns inga fastlagda regler för detta tillfälle, så man får göra det som känns rätt för just den situationen. Texten läses av översteprästinnan i den magiska cirkeln och det är vanligt att man sedan begraver ett föremål man använt i ritualen under ett träd, den finns där sedan som ett minne.


Sabbater och Högtider

Wiccanernas helgdagar eller högtider kallas för sabbater, sabbater är antagligen mer kända för allmänheten som den arbetsfria sjunde dagen inom Judendomen. Förutom sabbaterna finns även tre andra högtider; Wiccaning (dop), Handfasting (bröllop) och Requiem (begravning), precis som i allt annat inom Wicca så finns det utrymme för egna tolkningar och traditioner, det är därför inte säkert att allt stämmer in på alla de olika inriktningarna inom Wicca.

Gudomlig kraft i natur, i djuren och i människan.

Guden och Gudinnan

Det finns olika sätt att se på Guden och Gudinnan inom Wicca. Allt detta beror på vilken inriktning inom Wicca man valt, och hur just denna inriktning väljer att se på Guden och Gudinnan. Detta är individuellt.

 

Den Gudomliga Kraften   

I Wicca tror man på en suverän gudomlig kraft, ur denna kraften kom universum. Men då detta är en kraft som få har möjlighet att relatera till så har denna tro nästa helt försvunnit från Wicca idag. Istället har man Guden och Gudinnan som en länk till denna kraft.

 

Guden och Gudinnan

Guden och Gudinnan finns i allting, i naturen, i djuren och i människorna, vilket gör att man måste respektera sin omgivning och sig själv för annars respekterar man inte Guden och Gudinnan. Varje wiccan har på detta vis en direkt och personlig kontakt med Guden och Gudinnan, vilket gör att denna religion skiljer sig från så många andra.

Guden och Gudinnan är varandras motpoler, exempelvis så är hon natten och månen, och han dagen och solen. Båda förtjänar lika mycket respekt, då de är lika mäktiga. Den ena kan inte existera utan den andra, då de är beroende av varandra.

Guden och Gudinnan styr inte världen eller för den delen människors liv, de är istället en del av det livet, en del av allt. En wiccan kan dock be dem om hjälp för att förändra eller uppnå något i tillvaron.

 

Hur ser Guden och Gudinnan ut?

Som man kan läsa längre ner på denna sida så har både Guden och Gudinnan tre olika skepnader, dessa kan påverka hur de avbildas.

Alla gudar och gudinnor som någonsin dyrkats finns representerade i Guden och Gudinnan, och man kan därför bestämma sig för att se Guden som exempelvis Apollo (ur den grekiska mytologin) och Gudinnan som Venus (ur den romerska mytologin). Man kan förrutom den grekiska och romerska mytologin exempelvis använda sig av den egyptiska, hinduiska, nordiska eller keltiska mytologin. Om man exempelvis har en ritual som är inriktad på solen, så kan man se Guden som Apollo - solguden, om ritualen är inriktad på kärlek så kan man se Gudinnan som Afrodite eller Venus etc. Möjligheterna är ändlösa, och helt upp till utövaren.

Gudinnan har avbildats som jägarinnan som springer med sina jakthundar, som en himelsk gudinna som far över himlen medan stjärnstoft faller från hennes hälar, som den eviga Modern gravid med ett barn, väverskan över våra liv och död, Häxan som går i den avtagande månens sken sökandes efter de svaga och ensamma med mera.


Guden

Enligt den wiccanska tron skapades Gudinnan först, hon födde sedan Guden som blev djurens och växtlighetens gud. Guden ses även i solen vilken har blivit dyrkad som källan till allt liv. Guden är djurens skötare och avbildas därför ibland med horn på huvudet.

När man hyllar Guden använder man sig av olika symboler såsom; solen, hjorten, tjuren, svärdet, ljus, guld, diamanter med mera. Guden står för kärlek, trygghet och omtanke men även för råhet och vildhet.

Guden finns i tre skepnader; den behornade, gröne mannen och solguden.

 

Den behornade

Det finns många wiccaner som menar att den Behornade avsiktligt förvrängts av den medeltida kyrkan för att föreställa djävulen inom Kristendomen. Wiccaner varken dyrkar eller tror på djävulen då den som sagt tillhör Kristendomen och inte Wicca.

Den Behornade är Gudinnans son och symboliseras som en aspekt av naturen, den delen som är djur.

 

Gröne Mannen

Gröne Mannen är den nya inkarnationen som växte fram när glaciärerna smälte och klimatet blev varmare. Han är växtlighetens gud och ses i grödor såsom spannmål och vinrankor. Gröne Mannen symboliserar födelse, liv, död och återfödelse, genom att han kan ses som en planta som föds, växer, sprider liv för att sedan vissna och dö.

 

Solguden

Solguden dyrkas som en viktig del av Guden då solen anses som källan till allt liv. Solen och månen skapar tillsammans helheten; månen symboliserar det kvinnliga och feminina men även mystiska egenskaper och fantasi, medan solen symboliserar det maskulina som betår av klarhet, förnuft och initiativ.


Gudinnan

Gudinnan är den universella modern, hon är en källa av fertilitet, oändlig visdom och kärlek. Gudinnan är både skaparen och förgöraren då hon både skänker och tar liv. Då Gudinnan är naturen så är hon både förförerskan och häxan, både tornadon och vårregnet, vaggan och graven. Trots Gudinnans två sidor, den ljusa och den mörka, så firar wiccaner den ljusa sidan - det innebär dock inte att de inte erkänner den mörka sidan. Man kan se gudinnan i månen och havet, symboler som representerar henne är; kitteln, bägaren, fembladiga blommor, spegeln, halsband, snäckor, pärlor, silver och smaragd, för att nämna något.


Gudinnan styr jorden, vattnet och månen.

Djur som representerar Gudinnan är exempelvis; kanin, björn, uggla, katt, hund, gås, ko, delfin, lejon, häst, skorpion, spindel och bi. Alla dessa är heliga för Gudinnan. 

Gudinnan har fått titlar som Himlens Drottning (Queen of the Heavens), Gudarnas Moder som gjorde Gudarna (Mother of the Gods that made the Gods), Den Gudomliga Källan (the Divine Source), Den Universella Matrisen (the Universal Matrix), Den Stora Modern (the Great Mother) och många, många fler titlar.

Gudinnans tre skepnader är Jungfrun, Modern och Den Gamla.

 

Jungfrun

Jungfrun representeras av den växande månen och av våren. Jungfrun är det första skedet hos Gudinnan, alltså är det hon som föds på nytt i den eviga cykeln, hon förknippas därför med våren då allt återigen vaknar till liv.

 

Modern

Modern är det andra skedet hos Gudinnan och hon symboliseras därför av sommaren och fullmånen. Sommaren är den tid då allting lever och är fruktbart precis som Gudinnan när hon blir och lever som Modern.

 

Den Gamla

Den gamla är det tredje och sista skedet för Gudinnan. Hon representeras av mörkmånen, hösten och vintern. Gudinnan åldras på hösten och dör på vintern för att sedan födas på nytt till våren.


Vad är Wicca?

Vad är Wicca?

Ordet Wicca är fornengelskt och betyder häxa, ordet började användas vid 800-talets häxjakter.

Man tror att Wicca uppkom kring år 1940 i England, och Gerald Gardner utpekas som Wiccas grundare. Det påstås att engelsmannen Gardner inspirerades av författare som påstod att de gamla häxorna tillhörde eller praktiserade en förkristen fruktbarhetsreligion.

Wicca finns och utövas i väst såsom USA, Australien och Europa.

Religionen utövas antingen i coven eller enskilt. Coven är en grupp wiccaner som utövar sin religion tillsammans. Covens har egna traditioner och vägleds av en överstepräst eller prästinna.

Inom Wicca finns det olika inriktningar, vilka skiljer sig åt, men alla har en gemensam grund. Alla har exempelvis de åtta sabbaterna, även om de går under olika namn. Man har tron på Gudinnan, dock verkar inte alla tro på Guden i samma utsträckning. The Wiccan Rede och den trefaldiga lagen är också gemensam.

Exempel på olika inriktningar som finns är; Gardneriansk Wicca, Alexandriansk Wicca,  Faerywicca, Seax Wicca,  Diansk Wicca, Eklektisk Wicca pentagramm


Nyare inlägg
RSS 2.0