Dagen jag kliade, kelade och klappade i Veberöds djupa och mörka skog.

 
 
Psykologen överlevde, jag överlevde. Det var jobbigt i dag, men det skall göra ont ibland om det skall hjälpa. Det känns ändå skönt och jag litar på henne, hon känns så trygg. Lida pin om man vill bli fin, ni kommer väl ihåg? Dottern fick se mig svepa förbi men vi hann fixa lite och det viktigaste vi pussades och kramades ♥ ♥ ♥
 
 
 
 
Fick ett infall, som tro mig inte är så vanligt i dag. Körde in i de mörkaste skogarna utanför Veberöd och slängde in en bukett med vit och rosa tulpaner, ville ha vita för jag bara älskar vita blommor. Men de hade bara vita med lite rosa kladd på dem, men tösabiten blev glad. Hennes hund och 7 katter mottog mig på olika sätt, kontentan är att de älskar att bli kliade, kelade och klappade. Tur att inte Eva-lina slänger upp sin mage för att bli kliad också .................. men vänta hon visade sin mage, vilket blåmärke. Missade att hon kanske också ville bli kliad, typiskt mig.
 
 
 
Hon är stört kul och trevlig att prata med, Wiccan som jag och vi behöver egentligen inte använda ljud för vi vet vad den andra tänker säga.
 
 
Hem och fixade lite burgare till mina pågar, skall försöka vara med dem lite i helgen. Känner att jag inte kelat med dem lika mycket som med alla djur i min närhet. Elak är jag. Skall skämma bort dem och vara riktigt gosig.
 
 
I morgon lämnar jag dem några timmar på kvällskvisten för att köra till Löddeköpinge. Skall träffa folket från smärt rehab. Skall bli kul att träffas igen, det var ett härligt gäng.
 
 
 
Nu skall jag ge upp och försöka sova lite.
 
 
Simma lugnt gott folk.
 

Helvetet på jorden?


 
Jag ser inte det som att helvetet finns eller djävulen springer omkring här och där, det är ett kristet påfund i mina ögon. Däremot ser jag saker som händer på vår planet dagligen, som jag skulle vilja kalla en djävuls påfund om man nu vill använda dessa uttryck..
 
Människor som inte har någon gräns mellan rätt och fel. De är väl de jag kan finna störst likhet med grymhet, orättvisor, våld, misshandel, tortyr, krig, ja allt hemskt här i världen..... ja det är väl ett djävulusiskt påfund i så fall. 
Helvetet  ja det är väl i så fall där man inte kan bo i lugn och ro utan att krig och våld härskar?
 
Himmel för mig är ett typiskt sommarland där man väntar på nästa anhalt. Inte där man sitter och spelar poker med St Per och inte heller väntar jag mig 72  (?). oskulder dit jag hamnar i heller.
 
 
 Vem vet???
 
 
Människan har i alla tider haft olika åsikter och religioner och det tycker jag är kanon så länge man inte tvingar på andra sina åsikter och religioner. Detta har hänt så många gånger i vi människors historian så att alla borde funnit frid i sig själva och slutat tvinga andra.
 
 
De flesta religioner kommer i från någon annans och de flesta liknar varandra. Men jag tror att vi människor behöver själva tron. När vi känner oss små och hjälplösa så vill vi prata med någon. Religion kan vara tröstande och stöttande men även orsaker till mycket ont. Tyvärr......
 
 
 
Religion hjälper många, men när tron tar över och tvingar oss att göra saker som inte är normalt då verkar det konstigt. Men vad är normalt? En religion vill väl inte förändra vad deras gud skapat, då hade man fötts med slöja, eller kanske inga kvinnor alls. Vissa sorters kläder etc men då hade vi inte fått den fria viljan.........Vi har fått vår hjärna och vi har utvecklats genom årtionden och det är väl meningen också? Annars hade vi aldrig behövt bli något annat än ett encelligt djur i havet eller paret i paradiset som käkade ett äpple, frukten som nu förtiden räknas som nyttigt!
 
 
 
Utveckling är bra, och jag tror att tron kan vara bra om den också följer utvecklingen. Annars är den som en dörrstopp, och det kan väl inte vara meningen.
 
Jag tror på vår jord, växter, djur, människor, det magiska, elden, syret, vattnet och våra själar. Det är religion för mig, att vårda och respektera så gott jag kan.
 
Lev i frid <3
 
 
 
 
 
 

Att vara jag en vanlig tisdag.

 
 
Eftersom jag inte sover så mycket så är jag hopplös på att komma igång när jag borde. Vet att ingen inte har några måsten på mig, men jag själv har måsten. Vill så mycket och vad blir det...................ingenting. Men när gubben ringer hem så blir det fart på mig, känner mig lat och kass.
 
 
Körde in till Ystad för att fixa lite ärenden och bland annat apoteket, där alla otrevliga personer samlas. Det är väl konstigt att det alltid skall stå gnällrövar och klaga på att det tar för lång tid och varför folk handlar så mycket, jadijaddijaddi !!! Men mitt nya direkta reaktionsförmåga så utan att hinna tänka, så......... Vänder mig om, frågar högt och vänligt om inte damerna kunde lämna stället för vi andra ville ha lugn och ro. De blänger på mig och då ler jag mitt största leende och säger att det inte är surpuppornas dag förrän nästa vecka, då blir damerna tysta och runt i lokalen så står folk och småler.
 
Körde hem och var ganska nöjd med att ha blivit en tant som man kan kalla ruter tant, hihi
 
 
Satt och funderade på mina vänner, jag har alla sorters vänner. Vissa träffar jag ofta vissa träffar jag aldrig fast jag vill och några har jag inte ens träffat....Undrar sakta om alla har det så bra som jag? Men tyvärr får jag säga än en gång att jag blir sämre som vän för varje dag som går, drar mig undan och har massor av ursäkter för att inte behöva visa mig. Vill inte be om hjälp även om jag skulle behöva det, eftersom jag vill känna att jag också får göra något då. Vill inte känna skuld.
 
En gammal vän som dykt upp igen efter många år erbjuder sig att hjälpa mig då hon själv var "åskådare" till hennes egen man när han blev dålig och låste in sig i sig själv. Jag känner att hon kan göra mycket för mig men samtidigt är jag rädd att detta med mig skall dra upp allt som hon råkade ut för. Vill inte låta henne uppleva sorgen och ensamheten igen. Har flera vänner som erbjuder olika hjälp, men jag är trogen mitt nej.
 
Varför???
 
Är jag rädd för att bli frisk?
Är jag rädd att det blir värre?
Är jag rädd för att se?
Vad är jag rädd för?
 
Är jag bara rädd för att känna mig svag eller vad håller jag på med? Cilla, ja hon som klarat 50 år av sitt liv ganska bra. Men sen backar jag och blir beroende av andra, kan det vara det? Varför ser jag inte själv svaren? Eller vill jag inte se dem? Tog ett 1 1/2 år innan jag accepterade en psykolog, det går som sagt fram och tillbaka. Men vad behöver jag för att vilja fortsätta? Vad kan få igång mig igen? Batterierna känns slut, var kan jag ladda dem?
 
Vill må bra, vill inte ha ont, vill inte se och höra olyckan var gång jag blundar............Vill ha mitt liv tillbaka............
 
 
Man kan bli knäpp för mindre...
 
 
 
 
 
 

2 år om 27 dagar............................

 
Om 27 dagar så fyller jag två år......kanske inte, men om man räknar den 16/2-2012 som en överlevnads dag så blir jag faktiskt det. Det är svårt att tänka att jag satt där i lastbilen och svor för att det var bilköer på längden och bredden............. stod still den mesta av tiden eller så rullade jag i krypfart. Tänkte på olyckorna som var framför mig. Att det var så hemskt att människor låg skadade och kanske inte ens levde. Sedan tänkte jag på att jag skulle bli sen till detta jobb jag var på väg till och sen skulle nästa jobb bli lidande osv....Kontentan var att jag antagligen skulle behöva jobba sent igen. Men med trevliga kunder så är det faktiskt okej.  Sitter och lyssnar på radion och hörde att olyckorna fortfarande stoppa upp trafiken.
 
 
 
 
 
Krasch, plåtljud som är superhögt, allt snurrar, skrik..............vad händer, fattar ingenting. Gör fortfarande det inte riktigt ordentligt. Någon drar i mig, gör ont överallt......... jag skriker och hör någon annan skrika, vad händer???
 
 
 
Sen upplever jag mig själv uppe och svävar, ser ambulansfolk, brandkåren och annat folk.....polisen står där jag är och pratar om att de inte hittar chauffören.....??? Vadå inte hittar jag är ju HÄR. Men ingen ser mig, okej jag har alltid tyckt att filmer är dramatiska när de låter de döda sväva men det verkade vara sant i alla fall. Varför skulle jag annars inte hittas eller varför såg de mig inte????
 
Mina barn och gubbe? Vad skall de tänka, de kommer att sakna mig men de glömmer efter ett tag så att de kan leva vidare, så är det konstruerat. MEN jag vill inte bli glömd, jag vill inte ge upp alla mina drömmar.........så mycket jag vill fixa till innan......ha där fick du, så går det när man skjuter upp saker hela tiden. Nu fick du inte gjort det och det, träffat dem och dem, bett om förlåtelse, slå någon på käften som behöver det osv...........................Massor av tankar.
 
 
Ambulans och sjukhusvistelse, det tog lite tid innan jag accepterade att jag var så sjuk/skadad som jag var. Det är väldigt lätt att kämpa på som om ingenting hänt. Hamnade på smärt rehabs kliniken i Lund, skit där öppnade de hela mitt paket som jag tryckt ner. Nu får jag äntligen hjälp 1 1/2 år efter olyckan, bättre sent än aldrig ..................Inte lätt, jobbigt och utan att se något hopp för framtiden för varje gång jag kommer några steg framåt så backar jag fler. Men jag får hjälp.
 
 
Har familj och vänner som hjälper mig något otroligt, ibland förstår jag inte hur de orkar? Jag har ett minne som en stenvägg, jag har alltid ont och känner mig gnällig. Mardrömmar de få timmar jag lyckas sova på konstgjord väg. Ibland brukar jag önska att jag blev där på motorvägen, då hade jag sluppit att känna. Försöker att visa min "bättre" sida så att folk kan vara naturliga i mitt sällskap. Många glömmer av att jag är lite "pippi" i huvudet och att jag ständigt och jämt har ont, men det är ju för att jag inte tjatar om det hela tiden. Finns ingen anledning......
 
 
 
Framtiden är lika tom som en oskriven bok. Väntar på att FK, Chef; läkare, psykologer, kuratorer, AF skall besluta om min framtid. Fick anlita en advokat för att få min rätt, sjukt samhälle -helt otroligt. Möte nu i februari, så det är väl det jag går och tänker mest på.
 
 
 
 
 
Känns som att jag låser in mig, både i mitt liv och i mitt huvud. Orkar inte med allas blickar och tankar. Har mina problem med att jag "läser" av människor och har alltid haft det. Vissa ser det som en gåva, jag gillar det inte alls. Vad är det för en gåva om man hör sånt man inte borde? Jag har en fot på varje sida, en här och en på min variant av himlen alltså sommarlandet. Kanske det är därför vissa blir gråa när jag ser dem, människor som kommer att dö snart. Skratta ni, det har hänt för många gånger nu, med de jag mött som senare har gått vidare. Ju mörkare grått ju snabbare går det. Många har olika råd hur man får bort det men icke sa Nicke, det stannar och blir värre och värre..................... Jag behöver mer som trasslar till mitt liv, visst.
 
 
Jag vill bli glad igen, skratta riktigt, kunna njuta av livet. Men jag har blivit en dyster Käring med en mask.............vill vara en glad Kärring utan mask
 
 
 
Jag behövde skriva av mig, ha en bra dag.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Är det bara män som är värda någonting?

 
 
Våldtäkter, misshandel, förnedring vet inte hur mycket en tjej skall stå ut med. Rättsväsenet verkar ha övergett det kvinnliga könet både här i Sverige och utomlands.  
Såg på tv idag om att kvinnan sakta börjar bli "utrotad" i vissa länder. De kontrollerar könet på fostret och tar bort det om det visar sig att det är en flicka. det var inte ens alltid kvinnan visste något utan de "skulle bara" undersöka att allt var okej...
 
De länder där flickor är mest utsatta i är Asien och arabvärlden, om man skulle tro dessa som letade fakta. Det förekommer även i andra delar av världen men det var lättare att dölja detta då man kan välja själv, sen att vissa kvinnor fick göra ett X antal aborter på några få år verkar ju inte alls så konstigt..........Nej visst!!!
 
 
 
Sen var det samtidigt män som gnällde över att det inte fanns kvinnor att gifta sig med..........dhöööööhh vad tror man om det inte får födas kvinnor??? En man gnällde att han fick fara runt i Indien för att hitta en fru och han fick betala för henne i stället för att han fick en hemgift.......men ingen av de gnällande männen ville själva ha döttrar.........Vem skall då föda flickor om ingen vill ha döttrar? Träden kanske???
 

 
Sharialagarna som gäller i vissa arabiska länder innebär bla  stening av kvinnor, hängning av homosexuella, lemlästning och piskning.... Vissa böcker om olika religioner blir så grymt feltolkade, för jag kan i min djuppaste tankevärld inte tro att någon vill andra så illa........Undrar om det finns fler feltolkade lagar som tillåter detta, jag vet inte men jag hoppas att det är utdöende lagar. För mänsklighetens skull.
 
Vad är det som gör att vissa ryser och gnäller för homosexuella då? Vad skulle göra just denna grupp av människor, annorlunda än andra? Vi ser och fungera precis likadant. Att man har olika smak och tycke om just det sexuella och vem man vill leva med är väl inget fel, det är väl en självklar rättighet. Så varför jaga folk för saker de inte ens har att göra med.
 
Det första jag gör när jag träffar någon trevlig person är att fråga hur deras sexliv ser ut.......Absolut INTE, det är verkligen inte min sak. Och vad jag gör är inte heller någon annans sak, fast det finns folk som retar sig på att jag kallar min gubbe för min egen Toyboy. Han är yngre, sexig och ibland riktigt trevlig. ;)
 
 
Vi människor är väldigt konstiga, vi kämpar vilt för vissa saker och fördömer annat lätt som en plätt. Vi vill stoppa orättvisor och ge alla samma villkor men vi blundar för fakta som verkar för osannolik för att vara sant. Vi förnekar fakta som är skrämmande och andra utnyttjar det. Vad är det som säger att just vi har rätten på vår sida och att alla andra har fel? Fast det är väl det som gör alla olika åsikter till att få folk arga på varandra, istället för att respektera varandra. Tänk om man bara kunde respektera varandra, slopa elakheter och bara acceptera att alla är vi olika.
 
Börja leva som vi lär ♥
 
 
 
 
 
Jag har lånat vissa av bilderna på nätet.
 
 
 
 
 
 

Wican hit och wiccan dit.

 
 
 
Ja jag är en Wiccan inte häxa, ibland när jag läser runt på bloggar och inlägg blir jag mörkrädd. Vem är det som hittar på alla måsten? Vem har nytta av alla krav som var och en hittar på. Som Wiccan älskar du livet, själen, luften, vattnet, jorden och elden. Ett vanligt pentagram om man vill vara mer noggrann. Högtider väljer man själv om man vill fira eller inte,,samma med alla dessa ritualer. Man gör det som känns bra och man klär sig i det som känns bra.
 
 
 
 
Hela vårt hus och i trädgården så finns det pentagram i olika former. Bara älskar när jag hittar stakar Hmm :D alltså ljusstakar, lyktor, lampor eller andra saker i pentagrams form.  
 
 
 
 
Det finns inga måsten, bara det man själv vill och behöver. Wiccan är en religion, jag dyrkar moder natur, månen, solen och alla själar på vår planet. Jag dyrkar inte någon gud eller gudinna, det är inget jag har behov av. Man kan tycka om olika tidsepoker som jag gillar medeltiden men jag gillar det, jag dyrkar inte. De som har ett behov att dyrka annat gör detta, ingen kan säga att det är fel. Jag gillar Asatron men det är ändå bara något jag gillar, inte dyrkar. Alla tror vi på vårat och så får man inte glömma att respektera varandra. Även det kan vara svårt ibland, men man får tänka snällt.
 
 
 
 
Jag älskar örter och växter, sen är det inte alltid de älskar mig. "Mer än i visset tillstånd". Använder örter när det går att använda med fördel kryddor eller som "läkemedel". Kan nog slänga i väg en förbannelse i förbifarten men det är inget som jag tycker är någon mening med. Varför inte kunna stå för vad man tycker och säga det rakt ut i stället? Men nu sa jag inte att jag var perfekt.....eller påstod jag det ;)
 
 
 
 
 
 
Jag har massor med olika talismaner och amuletter, det fick jag en påminnelse om idag när en fin vän Marita hörde av sig om en sak hon fick låna och sen vi glömde bort. Hon skulle försöka hitta betydelsen eller i alla fall få reda på var den kom ifrån. Det blev en ganska kul sak av det hela som ni kan läsa, om ni trycker på hennes namn. Den påminde henne om att den ville hem till mig igen.
 
 
 
 
 

 
Jag har olika saker som jag samlat på mig under mina år på denna jord. Jag har olika historier och kul fakta om de alla och jag använder dem i olika situationer. De har alla en betydelse ifrån något av de fem taggarna på pentagrammet. Inget planerat det har bara blivit så. Jag har tex sju chakrastenar alltid med mig i väskan eller i fickan, de är av materialen granat, karneol, citrin, peridot, akvamarin, iolit och ametist.
Skall se om jag kan samla ihop alla och ta bilder på dem en dag. Hade varit kul att se hur många talismaner och amuletter jag har.
 
 
 
 
 Gå din egen väg och många som du älskar kommer att korsa din väg.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Om barn, familj, släkt, och vänner gör en rik.Då är jag miljonär.

 
 
  Va glad bara för att du kan vara glad ♥
 
 
Jag är nog en väldigt bortskämd person, jag har så otroligt fina vänner. Vad skulle jag göra utan dem? Vet inte om jag verkligen är värd dem? Jag kanske bara drar till mig snälla människor och sen slår jag klorna i dem så de inte kommer loss. :)  Ja i vilket fall som helst så har jag nog Sveriges största hjärtan samlade hos mig. Oavsett var de bor så kan jag skryta med att ha dem när mig på ett sätt eller ett annat. Vänner i verkliga livet, vänner genom internet. Jag älskar dem alla, och behöver dem/er. Jag är nog en energitjuv för när ni mår bra så mår jag bra, alltså stjäler jag era goda energistrålar. Bugar och tackar.  
 
 
 
 
Jag själv är inte alltid den mest aktive, snarare den som håller mig i bakgrunden och så i mellanåt kommer jag fram ett tag. Alltså inte den bäste vän man kan ha. Men om någon behöver min hjälp eller stöttning så försöker jag att vara där. Lyckas inte alltid men då är det kanske så att jag inte vet någonting. Håller jag inte med en vän så säger jag det. Däremot försöker jag vara hjälpsam och försöker hjälpa andra så gott jag kan. Men man kan inte vara överallt. Sen har jag stunder när jag inte vill synas eller höras och det märks för då är jag bara borta ett tag. Sen dyker jag upp när jag är redo igen. Jag är nog ganska överkänslig, reagerar på alla cylindrar direkt. Gör jag något så gör jag det med hela mitt hjärta eller inte alls. Eftersom jag "känner av" så reagerar jag konstigt i andras ögon i bland. men jag vill tro att jag gör något gott här i livet, eller så är jag bara riktigt elak ;)
 
 
 
 
 
Mina barn gör mej lycklig och stolt men samtidigt orolig för deras framtid........varför det undrar ni kanske. Jo denna planet har sina konstiga uppföranden med alla dessa naturkatastrofer men mänskligheten skrämmer mig. Hur skall det gå i framtiden? Vad kommer att ske? Skall det bli stopp på orättvisor, våld, förstörelse etc eller skall allt tråkigt sprida sig som en löpeld som tar dö på människor och djur på hela vår planet???
 
 
 
 
 
Familj är en kraft som man behöver, min egen familj är det bästa jag har men samtidigt är de krävande, jobbiga, fulla av skit ibland men jag älskar dem över allt annat. Men det är väl därför jag älskar dem. Jag kan säga vad jag vill om dem men akta den som säger något om dem till mig ;) Inte rättvist jag vet men det är jag.
 
 
Sen min släkt, de finaste människor som finns. Tyvärr har vi inte alltid samma åsikter och alla är starka och envisa. Missförstånd skapar missförstånd och så är hela karusellen i gång. Jag säger inte att jag själv är perfekt, nej långt ifrån men jag har slutat kämpa. Jag har gett upp, vill man slippa mig så slipp. Tyvärr kan man inte få tillbaka tiden då allt var kanon utan man får minnas i stället de fina stunderna. Därför är jag glad då jag har något minne ibland, eftersom det tryter ganska ordentligt och alltför ofta. Det är väl ganska vanligt att när man älskar någon så är andra känslor också hetare, annars hade man inte brytt sig..........
 
 
 
 
 
 
Ta vara på det du har, du vet inte hur länge du har det.

Nu är jag här igen.........

 Lite dålig på att uppdatera......
 
 
 
Mitt sinne är inte okej efter olyckan, jag känner att "jaget" försvinner mer och mer. Kroppen hittar på en massa jobbiga saker och jag har ingen kontroll. Jag har alltid varit velig när jag skulle ta ställning, för jag vill inte såra någon. Nu är jag för snabb att ta ställning men samtidigt känns det bra. Men lite velig är jag  väl fortfarande ;)
 
Livet efter min olycka blev inte som jag trodde, tänkte att jag börjar snabbt att arbeta och så blir jag frisk. Men så dum man kan bli. Nu är jag tillbaka på 100% sjukskrivning och vem vet när jag blir okej.......Armen förlorar mer och mer av sin funktion, men läkaren vill satsa på huvudet först.........Men inte att förtrösta det finns säkert någon fin fungerande arm att köpa senare..................
 
Men vad har hänt sen sist jag skrev? Ja en hel del, funderade att starta eget med en annan men tyvärr blev detta inte av då vi prioriterade olika. Ingens fel, det bara är så ibland. Så tråkigt kan det gå, men jag håller på att gå igenom lite utbildningar som kan ge mig skjutsen in till eget företagande. Tänker inte godkänna att vara ett "offer" i resten av mitt liv.
 
Familjen har fått en ny familjemedlem, Skrym. En kol svart liten herre som precis blivit 6 månader så vi fick ta hans fina kulor, jag samlar ju på kulor......haha en gammal historia jag kan berätta en annan dag.
 
 
 
 
 
Skaffat mig en advokat så nu slipper jag gå miste om mina rättigheter, skulle skippat facket ifrån början. De gjorde bara en massa skit för mig, men man vet aldrig facit förrän i slutet.
 
Hösten har varit omtumlande med mycket jobbiga saker som hänt, men jag kan inte påverka eller rättare sagt jag skall inte påverka. Bara hålla på det jag tycker är rätt och det gör jag. Detta sårar men jag måste ha rätten att tycka på mitt sätt, och de som inte tycker det slipper mig. Det ända jag kan reagera på är varför min familj blir inblandad, de blir borttagna ur andras liv utan förklaring. Det sårar men, men, bryr man sig inte om att man sårar andra så anses det helt rätt väl.
Har lärt mig att vissa tror att det är okej att skilja på mina barn, men de lär få se. Jag accepterar inte det! Mina barn är allt för mig och ingen kan någonsin komma i mellan. Aldrig att jag skulle svika mina barn för någon annan, oavsett vem det än är.
 
Det positiva är att jag träffat personer som betytt väldigt mycket i mitt gamla liv som nu bara ploppar upp. Det är så härligt och med dem så kommer det fram andra nya bekanta. Så livet kan vara positivt också.
 
Jag går just nu hos en psykolog i Lund på smärt rehab. Hon skall visst vara en av Sveriges bästa. Men fast jag känner att det går framåt så går det likväl bakåt, olyckans bilder är fast etsade i hjärnan och plockar vi bort något så tränger något annat fram.........Jag är nog inte så lätt att "fixa " som jag trodde.
 
 
 
En viktig dag för många. <3
 
 
 
Mycket annat har hänt men detta får räcka för idag. Känns ändå ganska skönt att äntligen få skriva av sig igen. Många har skrivit till mig men jag har inte svarat, så jag skall försöka hinna ifatt mig själv. Ni alla är underbara.
 
 
Denna tankeställare läste jag på Framsteg på Facebook och kan bara hålla med.
 
Tänk dig att det ringer på dörren och när du öppnar står det en liten torr statistiker där.
Du hälsar men han svarar inte. Istället rotar han fram ett papper från sin väska, harklar sig och börjar läsa högt:
 
• Du får 30 000 dagar i livet om du har tur. Sedan är du död. Borta. Nedgrävd. Och du sitter i soffan och flippar med fjärrkontrollen varje kväll utan att hitta något du verkligen vill se. Allvarligt talat, vad är det med dig egentligen?...
• Den genomsnittliga människan tillbringar fjorton år av sitt liv sittande i en soffa.
• Om du tjänar mer än 200 000 om året så är du rikast i världen. 99 % av världens befolkning tjänar mindre än du. Du är redan rik så vad väntar du på?
• Över en miljon svenskar vantrivs på jobbet enligt en undersökning som arbetslivsinstitutet gjort. Det är mer än var tredje fastanställd. Är en av dem du? Varför då?
• Varje år går ungefär 36 500 svenskar in i väggen och slutar på jobbet – 100 om dagen.
• Sannolikheten för att få sju rätt på Lotto är 1 på 6 724 520. Det är som att fylla ungefär sexton fotbollsplaner med dricksglas där 6 724 519 glas innehåller urin och ett glas innehåller äppeljuice. Hittar du glaset med äppeljuice?
• Sannolikheten för att vinna en miljon eller mer på triss är 1/55556. Det är som ställa upp hela Gotlands befolkning på rad och stoppa ett kuvert med en miljon i fickan på en av dem. Ditt jobb är att hitta rätt person.
• Sannolikheten att vinna mer än 100 kronor på triss är 1 på 667. Det är som att köpa en lott varje dag i sitt liv och kanske vinna hundra kronor vartannat år.
Mannen knastrar med pappret lyfter på hatten och tackar för sig. Du står där som ett fån.
Vad han egentligen säger är att vi ska ta över ansvaret för våra liv och göra något fantastiskt av dem, kämpa lite mer och bli allt vi kan bli, sluta lita på turen och få ändan ur vagnen - och att göra det nu! Ha ett realistiskt förhållningssätt till livet och lev för allt vad du är värd.
Författare okänd
 
 
 
 Va rädda om er så hörs vi igen en dag.

Sonen blev 20 år idag.

Smörgåstårtan.
 
Ormtårtan i olika vinklar. Marsipan och prinsessfyllning.
 
 
 
 
 
 
 

Har bakat för att min son skall få känna lite av sin 20 års dag. Det är inte många som kommer men han mår just för tillfället lite bättre. Min son har en muskelsjukdom som gör att han är väldigt svag i sina muskler. Det tog många år innan de hittade att han var sjuk.......
 
Många läkare sa ohhh han är tonårstrött, växtvärk ja allt möjligt som inte stämde med honom.  Han tränade amerikansk fotboll och taekwondo för att han älskade att träna, när ett barn inte vill träna för att man har ont så är det något.........Många undersökningar senare träffade vi en läkare som lyssnade på honom, så skönt.
 
Periodvis sitter han i rullstol men inte just nu. Man kan inte se att han är sjuk men all smärta har inte något ansikte. Han skall också till smärt rehab nu, de skall se om de kan hjälpa honom att inte ha så svåra smärtor hela tiden. Smärtorna har blivit så pass svåra att han funderar på att göra studieuppehåll för att han inte orkar.
 
Några känner till honom genom att han fick svensk hjälte titel förra året eftersom han  engagerar sig i en by i Indien, Banjara Basti. Han har varit där nere efter ett skolprojekt som han själv gjorde och åkte ner själv, fast han är sjuk. ( Mamma så stolt :D ) Han försöker hela tiden samla in pengar och på grund av honom har vi fyra fadderbarn. Kanske åker han ner där igen, vem vet. <3
 
 
 
Vi har en bland annat en auktions sida där vi försökar att samla in pengar. Folk skänker saker och vi auktionerar bort och pengarna går till barnen i Banjara Basti.
https://www.facebook.com/pages/Banjara-Bastis-barn-och-skolbygge/396142490476426
 
Han kommer aldrig att bli frisk men min dröm är att han hittar fina vänner att umgås med. Han blir mindre social för varje dag. Han smittar inte, ser inte "konstig ut" så någon gång träffar han väl den stora kärleken. Han trodde att han hade den stora kärleken, men tyvärr höll den inte mer än fyra år.
 
Han blev 20 år idag och han är världens bästa son. Grattis min son.
 
 
 
Nä nu skall jag gå och se en film då jag inte kan sova som vanligt. Hoppas ni sover gott.
 
 
 
 
 

Varför är det så trångt i huvudet just nu?

 
 
Jag har spöken i huvudet!!!  
 
Min far är där inne och pratar med mig hela tiden och jag förstår inte vad han menar eller vill??? Förstår att det är viktigt men inte mer. Retfullt då jag brukar vilja nonchalera sådana besök, eftersom jag tycker att de är jobbiga. Men jag vill verkligen förstå men ............... Att det rör familjen det vet och känner jag men sen är det bara tomt.......Mimmi har också pockat på men hon gav sig iväg igen. Vad vill de???
 
Något annat som är i mitt huvud just nu och har varit ett tag nu...Nikolaj Holm, killen som körde in i mig. Han hamnade i rullstol och jag känner mig så skyldig, fast jag inte körde på honom. Det var han som körde på mig, fast hade det varit jag så hade jag sökt upp honom. Men så tänker inte han, inte ett ljud från honom frågande hur jag har det nu efteråt.  Helt okej var och en gör som den vill. Blev påmind nu när den unga tjejen körde ihjäl sig. Men det är väl bara jag som letar avslut.
 
Vet inte varför jag kände för att skriva detta men nu skall jag avsluta denna dag.
 
Var rädda om er.

Försöker städa, vilket skämt.

 
 
 
Ja kroppen vill verkligen inte, får sätta mig ner hela tiden och vila. Det händer ingenting tycker jag. Sen får jag väldigt värdefull hjälp av tre busiga katter och två hundar, de tävlar om vem som kan störa mest tror jag.
 
 
     
 
 
Skall gå ut en stund och fånga upp lite frisk lantluft, tur att man bor på landet. Hundarna skall väl få lufta sig lite. De älskar att springa runt i trädgården och busa.
 
Kanske skall vi köpa en grävmaskin i kväll. Vi skall gräva så mycket att det blir billigare att köpa en och sen sälja den när man inte behöver den längre. Det syns på gubben att det kan bli sommarens leksak. Som de säger det är bara priset som skiljer när det gäller leksaker till män. Vem vet kanske grävs det en bassäng också så kan jag ligga i den och bara slappa. ♥
 
 
    
 
 
De sista dagarna har ett stort antal lastbilar lagt sig på sidan, och mirakelvis har förarna bara kravlat ut och klarat sig. Men det värsta har även hänt i dag, en 22 årig tjej som skall ha varit en kanonchaufför med ett nytt arbete sedan i måndags dog när hon la sin lastbil på sidan och hamnade på något vis under. Tjejen välte i Norrköping. Jag fick lite minnes flash från min egen olycka där bilarna såg ut som de varit med om folkrace i 20 år och så tittar man på hennes lastbil och den ser ut att bara lagt sig. Varför skall en så ung tjej råka så illa ut???
 
 
Snälla tvinga inte ut lastbilarna i vägrenen, den håller inte. Och snälla använd bilbältet, en billig försäkring även om den än retfullt jobbig ibland.
 
 
 
 
 
 
Var rädda om er i trafiken, och tänk lite på dina medtrafikanter också.
 
 
 

Varför har man en blogg? Varför gör man det man gör?

 
Ja ibland undrar jag varför jag sitter här och skriver, läser någon det jag skriver? Möjligtvis de vänner man har som kanske känner sig tvingade att följa en helst nu när jag inte träffar någon. Jag har låst in mig så att säga. Eller några som har villat sig in ;) ........
 
Nä jag gillar att skriva i min blogg även om jag gjort ett stort uppehåll. Men nu är jag tillbaka och tycker att detta är en skönt sätt att släppa ut luften. Slipper att sprängas i luften av alla tankar som anfaller en dagligen. Lite som en ventil som fixar till rätt läge......
 
Ibland undrar jag över varför människor skall bråka bara för att man tycker olika? Men det finns inget svar. Man kan bråka fast man tycker likadant, helt otroligt. Varför tycker vissa att de är bättre än andra? Finns inga svar på det i heller.  
 
Många frågor och svar som alla har olika åsikter om. Men det är väl människans gissel, vem har egentligen rätt
 
 
 
 
 
Ja inte är det jag, i alla fall inte alltid, ibland kanske. Jag önskar att jag var perfekt, en snäll typ som brydde mig om alla. Jag bryr mig om många både vår jord, människor och djur. Men bryr jag mig ordentligt, jag blir ju faktiskt jobbigt sur om folk gör saker som jag inte gillar. När folk gör dumma saker emot andra så vill jag bara.......men sen så tänker jag till och lugnar ner mig.
 
 
 
 
Jag har gjort mycket dumt i mitt liv och jag har fått betala genom att förlora fina vänner och andra har gjort dumt och förlorat mig osv...ingen är perfekt även om man vill.
Vissa har jag nu kommit på att jag saknar i mitt liv, men jag brände de broarna för många år sedan så det går inte att gå över nu längre.
 
 
 
 
 
Har nog testat olika personer i hela mitt liv, tills jag hittade den jag är nu. Jag var hippie ett tag, for runt och "rädda" allt och alla. Sen upptäckte jag jänkebilar, köpte en Rambler Classic med gjutjärns motor som första bil. Älskade bilen tills någon annan körde i sönder den och jag fick sälja den. Fick aldrig reda på vem av min närmsta krets som var skyldig, men vad gör det idag. Sen blev det motorcyklar som var topp ett.
 
Ja sen blev det familj med barn och så gick åren.........nu är jag en tant som sitter och undrar var mitt liv tog vägen. Jag hann inte med, känns inte som 52 år. Vill inte vara gammal och se tiden försvinna, varför gjorde jag inte de och de...... nä jag är nog ganska nöjd, så länge jag har kul och kan vara glad så skall det andra nog fixa sig.
 
Nu skall jag försöka fixa lite sömn som är en stor bristvara i mitt liv, behöver en hel del. Så ni får ha det så bra så återkommer jag en annan gång.
 
 
 
 
 
 
Sov gott och ha en härlig fredag när ni vaknar upp.
 
 
 

Krig = Ära ???

 
 
 
 
Krig, hur kan man slåss för kärlek, tro och ära? Hur och när blev död och dödandet en ärofylld sak??? De sista dagarna har jag hört så mycket om ära och död i samma meningar. Man blir väl extra känslig när någon i sin närmaste krets kommer in för tidigt till nästa steg. 
 
Som en lärare Tommy Tyberg sa för många år sedan att det var bättre att komma för sent i detta liv än komma förtidigt till nästa. Jag håller med honom helt klart.
 
Tillbaka till död, soldater har i mannaminne gått ut och slagits för sin kung/drottning och fosterland, eller för sin gud. När de dödar så är det med ära och en handling att vara stolt över.
Om en man eller kvinna bestämmer sig för att gå ut och döda några så är det mord.
 
I mina ögon är det faktiskt mord alltsammans. Död är död, jag kan inte se att en människas död är mer rättvis än en annans. När vissa människor gör en avskyvärd handling så får man först en känsla att den personen skall ha samma behandling. Men så börjar jag tänka, nej jag vill inte sjunka till så låg nivå. Straffas ja, lås in människan och ta bort alla lyxbitar såsom tv och datorer och låt han/hon känna att de gjort fel.
 
I vår vardag finns så mycket död så att jag går i sönder varje dag. Misshandlade djur som dött av sina skador, barn som blivit slagna och misshandlade av vuxna, vuxna som slagit och misshandlat vuxna, soldater som dödat oskyldiga.....ja listan blir ofantligt lång och jag har då inte räknat alla de som dör av sjukdomar, ålderdom och annat.
 
Tänk om alla fick dö en smärtfri och "naturlig" död. Att bara få somna in för att man är gammal och känner sig färdig med detta liv. Ja en dröm men man får drömma fina drömmar det är okej. Hellre det än att drömma om alla som lider.
 
 
En lite kul "snusk" bild för att pigga upp er efter all prat om döden.
 
 
 
 
Ha en trevlig natt och hitta inte på några hyss.
 

Människo liv är som glödlampor.

 
 
Nu har ännu en väns glödlampa slocknat. Jag kan inte föreställa mig hur dottern och mannen i ditt hjärta känner sig. Vi umgicks mycket i våra unga dagar och hennes man dog precis när de fått reda på att de väntade barn. Detta var hemskt men ibland vill inte livet vara just. Hon fick en underbar dotter och vi växte isär.
 
 
Vi hittade varandra på nätet..... ja rättare sagt facebook, där vi snabbt tog upp kontakten. Hon hade sin kärlek som hon hade hittat och dottern hade växt upp till en skönhet. Vi pratade bland annat om att hon skulle leta upp en vit spettsklänning som hon lånat av mig när tösen var liten, min dotters favvis klänning men det blir inte av nu...ett samtal som blev det sista i detta kapitlet........varför pratade vi inte om viktigare saker???
 
Men just nu så kan jag inte fatta, jag förstår inte, vad kunde gå fel? Hon fick nya lungor och det gick jättebra, och så får hon ett EP anfall och så släcks hennes liv. Det var inte hennes tur, kan någon fixa felet som begicks......
 
 
 
Kommer inte att glömma dig min vän, och nu förstår jag varför det inte gick
att hitta mina tankar igår. Du var väl in om och sa adjö men jag förstod
inte. Men det är som vanligt, jag ser inte alltid svaren framför mig.

Inkomst .......behövs det?

 
 
 
Var på facket idag, de hade sökt mig angående lite papper om olyckan. Tänk att det skall gå nästan 1 1/2 år innan de får tummarna loss och skall hjälpa. Har tappat totalt förtroende för dem, betalar dock en mindre förmögenhet varje månad. Vad får man för det, ja svara på det nån som kan. Allt låter kanon men skall det inte hända något också?
 
 
 
 
Mitt fall: Råkar ut för en olycka, ingen hör av sig från facket.
Mitt förslag: Jag anser att de kunde hört av sig och sagt, hej vi finns till för dig och det här kan vi göra för dig.
Vad jag fick: Ah ryck upp dig, det finns de som dött!!! Ingenting att hänga läpp för.
 
 
Ja när jag väl själv ringde och fått en tid så fick jag bl. a dessa ord. Sen satt människan på spik, hade bråttom och sa något om .....ja skulle det vara något annat så hör bara av dig. Ja visst, några veckor efter att man varit på väg att dö i en otroligt jobbig trafikolycka så pallar man höra om hur jobbigt någon annan haft det och varför denna människa jobbade här nu......Ibland behöver man hjälp själv och får man det inte så har i alla fall jag svårt att be igen. Många människor hade blivit lyckliga om han fått sparken som han är väl värd. Han skiter i oss andras liv.
 
Sen fick jag faktiskt ett samtal från facket några månader efter olyckan, där en av tjejerna i kvinnliga nätverket på facket ansåg att jag fick avgå. De hade diskuterat att man inte kunde ha en sjukling som kontaktman för medlemmar. Nä man skall bara stötta de starka och de som inte behöver hjälp, det är väl därför de inte ringt igen någon av dem. Vem bryr sig om medlemmar eller avsatta styrelsemedlemmar???
 
 
 
 
 
Efter nästan ett år har gått och jag har fortfarande inte någon som hjälper mig med alla papper så kommer jag i kontakt med en tjej som sitter på ett annan kontor som försäkringsrådgivare. Helt plötsligt får jag hjälp, hon hjälper mig att få kontakt med en högt uppsatt som sköter det juridiska.
 
Nu börjar jag få lite hjälp, eller skall jag säga att jag tror att jag får hjälp. Hon har fått alla möjliga fullmakter och jag får in alla avslagen. Men hör jag i från denna kvinna?......nej. Vad jag förstår skall hon vara jätteduktig, men inte på att uppdatera sin medlem. Det vet jag av ren erfarenhet. Har inte en aning vad som händer..................Hoppas väl fortfarande på det bästa.
 
 
 
 
 
Att man blir fattiga av att vara sjukskriven en viss procent är ingen hemlighet, att vara utförsäkrad fast man har en arbetsskada är ännu mer pengaingivande........not. Med alla utlägg, mediciner och annat så som att gå på rehab utan inkomst alls som nu fortsätter för att jag skall få en chans till att bli en hel människa igen. Detta tar på inkomsterna som jag inte har!!! Sen hör man om alla som får fina ersättningar vid armbrott etcetera, får man inget när någon kör över dig med 60 ton........nej det verkar inte så. Kanske den dagen jag fyller 70 och är på väg till graven..... 
 
Kanske låter jag lite pengagalen nu, ja kanske det men jag går på knäna snart och jag körde inte lastbilen som körde på mig. Varför skall jag straffas, varför skall jag lida för att ingen pallar att hjälpa en människa när den behöver hjälp. Är det inte därför man betalar fackavgifter nästan 800 i månaden för den har ju sjunkit med 50 kronor, man har försäkringar på jobb som inte täcker någonting när det väl händer något och sina egna privata försäkringar ja de låter också kanon så länge du inte behöver använda dem.
 
Livet suger och jag känner att bristningsgränsen snart är satt. Till hösten efter alla semestrar skall jag kontakta en advokat själv, om jag inte fått några svar på mina frågor. Jag förlorar ju allt, inkomst, pension, semester etc. jag mer men jag vill inte skriva mer nu.
 
                 
 
 
 
 


Min blogg om mumsiga onyttigheter

Min Tårtblogg, välkomna in.





Spindelmors topplista

Ni får gärna gå in och rösta på mig, tar några sekunder och jag blir en lyckligare tant <3




Banner för Afrikas Horn