Om en vecka så är det slut på smärt rehab, då skall jag förhoppningsvis stå lite visare vad jag skall göra i framtiden. Jobba fullt eller halvtid, byta jobb -ja men till vad, sluta jobba, ja många saker att tänka på.

Vad kommer jag att klara av och vad gör så att det blir värre?

 

Bara nu så är det mycket som inte fungerar längre, min motorcykel står och dammar. Kan inte köra med en arm, den ene fungerar ju bara när den vill.

Baka, ja det är en av mina stora passioner men det är inte samma sak längre, visst det finns formar och uttryckare men allt pill, vem skall göra det? Bara att kavla är en mardröm som inte är kul längre.  Jag bakar fortfarande men känner själv att jag inte presterar så bra längre, som jag vill. Antagligen har jag höga krav men det är upp till mig.

 

Under dessa veckor har jag lärt mig massor av hur jag reagerar i olika situationer, hur jag kan vara mest snäll mot min kropp och vad jag kan använda för att underlätta det jag skall göra. Men det gör mig inte frisk, även om många tror att man blir frisk av denna 5 veckors rehab. Ärligt talat så visste jag knappt själv vad den skulle innebära och i mellanåt kan jag inte svara på det ens nu. Det är tufft och hårt, känslor hänger i luften hela tiden. Trodde bara att jag hade lätt för att öppna kranen för att det skall svala i mängder, men nej tror att alla har haft sin beskärda del av känslostormar men det känns samtidigt renande på något sätt.

 

Är tacksam för att jag får deltaga i detta och jag känner ändå att jag känner mig mer positiv för framtiden än vad jag har gjort hitintills. Jag vill att detta skall vara första steget till en drägligare framtid och jag känner att detta är rätt väg.