Dagen jag kliade, kelade och klappade i Veberöds djupa och mörka skog.

 
 
Psykologen överlevde, jag överlevde. Det var jobbigt i dag, men det skall göra ont ibland om det skall hjälpa. Det känns ändå skönt och jag litar på henne, hon känns så trygg. Lida pin om man vill bli fin, ni kommer väl ihåg? Dottern fick se mig svepa förbi men vi hann fixa lite och det viktigaste vi pussades och kramades ♥ ♥ ♥
 
 
 
 
Fick ett infall, som tro mig inte är så vanligt i dag. Körde in i de mörkaste skogarna utanför Veberöd och slängde in en bukett med vit och rosa tulpaner, ville ha vita för jag bara älskar vita blommor. Men de hade bara vita med lite rosa kladd på dem, men tösabiten blev glad. Hennes hund och 7 katter mottog mig på olika sätt, kontentan är att de älskar att bli kliade, kelade och klappade. Tur att inte Eva-lina slänger upp sin mage för att bli kliad också .................. men vänta hon visade sin mage, vilket blåmärke. Missade att hon kanske också ville bli kliad, typiskt mig.
 
 
 
Hon är stört kul och trevlig att prata med, Wiccan som jag och vi behöver egentligen inte använda ljud för vi vet vad den andra tänker säga.
 
 
Hem och fixade lite burgare till mina pågar, skall försöka vara med dem lite i helgen. Känner att jag inte kelat med dem lika mycket som med alla djur i min närhet. Elak är jag. Skall skämma bort dem och vara riktigt gosig.
 
 
I morgon lämnar jag dem några timmar på kvällskvisten för att köra till Löddeköpinge. Skall träffa folket från smärt rehab. Skall bli kul att träffas igen, det var ett härligt gäng.
 
 
 
Nu skall jag ge upp och försöka sova lite.
 
 
Simma lugnt gott folk.
 

Helvetet på jorden?


 
Jag ser inte det som att helvetet finns eller djävulen springer omkring här och där, det är ett kristet påfund i mina ögon. Däremot ser jag saker som händer på vår planet dagligen, som jag skulle vilja kalla en djävuls påfund om man nu vill använda dessa uttryck..
 
Människor som inte har någon gräns mellan rätt och fel. De är väl de jag kan finna störst likhet med grymhet, orättvisor, våld, misshandel, tortyr, krig, ja allt hemskt här i världen..... ja det är väl ett djävulusiskt påfund i så fall. 
Helvetet  ja det är väl i så fall där man inte kan bo i lugn och ro utan att krig och våld härskar?
 
Himmel för mig är ett typiskt sommarland där man väntar på nästa anhalt. Inte där man sitter och spelar poker med St Per och inte heller väntar jag mig 72  (?). oskulder dit jag hamnar i heller.
 
 
 Vem vet???
 
 
Människan har i alla tider haft olika åsikter och religioner och det tycker jag är kanon så länge man inte tvingar på andra sina åsikter och religioner. Detta har hänt så många gånger i vi människors historian så att alla borde funnit frid i sig själva och slutat tvinga andra.
 
 
De flesta religioner kommer i från någon annans och de flesta liknar varandra. Men jag tror att vi människor behöver själva tron. När vi känner oss små och hjälplösa så vill vi prata med någon. Religion kan vara tröstande och stöttande men även orsaker till mycket ont. Tyvärr......
 
 
 
Religion hjälper många, men när tron tar över och tvingar oss att göra saker som inte är normalt då verkar det konstigt. Men vad är normalt? En religion vill väl inte förändra vad deras gud skapat, då hade man fötts med slöja, eller kanske inga kvinnor alls. Vissa sorters kläder etc men då hade vi inte fått den fria viljan.........Vi har fått vår hjärna och vi har utvecklats genom årtionden och det är väl meningen också? Annars hade vi aldrig behövt bli något annat än ett encelligt djur i havet eller paret i paradiset som käkade ett äpple, frukten som nu förtiden räknas som nyttigt!
 
 
 
Utveckling är bra, och jag tror att tron kan vara bra om den också följer utvecklingen. Annars är den som en dörrstopp, och det kan väl inte vara meningen.
 
Jag tror på vår jord, växter, djur, människor, det magiska, elden, syret, vattnet och våra själar. Det är religion för mig, att vårda och respektera så gott jag kan.
 
Lev i frid <3
 
 
 
 
 
 

Att vara jag en vanlig tisdag.

 
 
Eftersom jag inte sover så mycket så är jag hopplös på att komma igång när jag borde. Vet att ingen inte har några måsten på mig, men jag själv har måsten. Vill så mycket och vad blir det...................ingenting. Men när gubben ringer hem så blir det fart på mig, känner mig lat och kass.
 
 
Körde in till Ystad för att fixa lite ärenden och bland annat apoteket, där alla otrevliga personer samlas. Det är väl konstigt att det alltid skall stå gnällrövar och klaga på att det tar för lång tid och varför folk handlar så mycket, jadijaddijaddi !!! Men mitt nya direkta reaktionsförmåga så utan att hinna tänka, så......... Vänder mig om, frågar högt och vänligt om inte damerna kunde lämna stället för vi andra ville ha lugn och ro. De blänger på mig och då ler jag mitt största leende och säger att det inte är surpuppornas dag förrän nästa vecka, då blir damerna tysta och runt i lokalen så står folk och småler.
 
Körde hem och var ganska nöjd med att ha blivit en tant som man kan kalla ruter tant, hihi
 
 
Satt och funderade på mina vänner, jag har alla sorters vänner. Vissa träffar jag ofta vissa träffar jag aldrig fast jag vill och några har jag inte ens träffat....Undrar sakta om alla har det så bra som jag? Men tyvärr får jag säga än en gång att jag blir sämre som vän för varje dag som går, drar mig undan och har massor av ursäkter för att inte behöva visa mig. Vill inte be om hjälp även om jag skulle behöva det, eftersom jag vill känna att jag också får göra något då. Vill inte känna skuld.
 
En gammal vän som dykt upp igen efter många år erbjuder sig att hjälpa mig då hon själv var "åskådare" till hennes egen man när han blev dålig och låste in sig i sig själv. Jag känner att hon kan göra mycket för mig men samtidigt är jag rädd att detta med mig skall dra upp allt som hon råkade ut för. Vill inte låta henne uppleva sorgen och ensamheten igen. Har flera vänner som erbjuder olika hjälp, men jag är trogen mitt nej.
 
Varför???
 
Är jag rädd för att bli frisk?
Är jag rädd att det blir värre?
Är jag rädd för att se?
Vad är jag rädd för?
 
Är jag bara rädd för att känna mig svag eller vad håller jag på med? Cilla, ja hon som klarat 50 år av sitt liv ganska bra. Men sen backar jag och blir beroende av andra, kan det vara det? Varför ser jag inte själv svaren? Eller vill jag inte se dem? Tog ett 1 1/2 år innan jag accepterade en psykolog, det går som sagt fram och tillbaka. Men vad behöver jag för att vilja fortsätta? Vad kan få igång mig igen? Batterierna känns slut, var kan jag ladda dem?
 
Vill må bra, vill inte ha ont, vill inte se och höra olyckan var gång jag blundar............Vill ha mitt liv tillbaka............
 
 
Man kan bli knäpp för mindre...
 
 
 
 
 
 


Min blogg om mumsiga onyttigheter

Min Tårtblogg, välkomna in.





Spindelmors topplista

Ni får gärna gå in och rösta på mig, tar några sekunder och jag blir en lyckligare tant <3




Banner för Afrikas Horn