Ett inlägg av min dotter.

Min dotter var på en utställning som jag bad henne skriva om eftersom det var så intessant. Försök att läsa fast det är mycket, det är skrämmande.



Hoppas ni pallar att läsa. Det tog mig några veckor, ursäktar mig för det. Har jobbat mycket men nu har jag tagit mig tiden att bara kladda ner lite efter utställningen PSYKIATRI - DÖDENS INDUSTRI.

Jag kör på lite random, det finns massivt med info men det bästa är att göra egen research.

Psykiatrin började som förvaring. Bedlam. 1550-tal. Stora ställen att placera människor som var annorlunda, bort från andra. De fick inte föröka sig, deras gener var dåliga. De skulle försvinna. Förvaras. Vi fungerade så, vårt samhälle, då. (?)

Den psykiatriska yrkeskåren hävdar att de är ensamma om att ha kunskap om mental hälsa och psykiska "sjukdomar". Fakta visar dock på motsatsen. Lite bra inledning, här är CITERAT direkt från KMR:


PSYKISKA "STÖRNINGAR" ÄR INTE MEDICINSKA SJUKDOMAR. Inom medicinen existerar strikta kriterier för att man skall få kalla ett tillstånd för en sjukdom - en förutsägbar grupp av symtom och orsak till dessa symtom eller förståelse for deras fysiologi (funktion) måste etableras och bevisas. Frossa och feber är symtom. Malaria och tyfus är sjukdomar. Sjukdomars existens kan påvisas genom objektiva bevis och fysiska tester. Det finns ännu inga psykiska "sjukdomar" vars medicinska existens har bevisats.

  

PSYKIATRIKER SYSSLAR ENBART MED PSYKISKA "STÖRNINGAR", INTE MED PÅVISADE SJUKDOMAR. Medan man inom traditionell somatisk medicin ägnar sig åt sjukdomar som malaria, bronkit och hepatit, ägnar sig psykiatri åt "störningar". I frånvaro av kända orsaker eller fysiologi kallas en grupp symtom som man har sett hos många olika patienter för en störning eller syndrom. Joseph Glenmullen, psykiatriker vid Harvarduniversitetet, säger att inom psykiatrin, "är alla diagnoser rätt och slätt syndrom [eller störningar], grupper av symtom som anses vara relaterade till varandra, inte sjukdomar." Detta har dr Thomas Szasz, professer emeritus i psykiatri, observerat, "Det existerar inte något blodprov eller annat biologiskt test som kan användas för att konstatera om mentalsjukdom föreligger eller inte, vilket det finns för de flesta kroppsliga sjukdomar."

  

PSYKIATRIN HAR ALDRIG FASTSTÄLLT ORSAKEN TILL NÅGON "PSYKISK STÖRNING". Ledande psykiatriska sammanslutningar som t.ex. World Psychiatric Association och National Institute of Mental Health i USA medger att psykiatriker varken känner till orsaker eller botemedel för någon psykisk störning eller vad deras "behandlingar" har för specifika effekter på patienterna. De har enbart teorier och motstridiga åsikter om sina diagnoser och metoder, och de saknar vetenskapliga bevis för dem. En tidigare ordförande för World Psychiatric Association konstaterade, "Den tid då psykiatriker ansåg att de kunde bota de psykiskt sjuka är förbi. I framtiden måste de psykiskt sjuka lära sig att leva med sin sjukdom."

  

TEORIN ATT PSYKISKA STÖRNINGAR BEROR PÅ EN "KEMISK OBALANS" I HJÄRNAN ÄR EN OBEVISAD ÅSIKT, INTE ETT FAKTUM. En rådande psykiatrisk teori (och förklaring till att personlighetsförändrande droger säljs) är att psykiska störningar är ett resultat av en kemisk obalans i hjärnan. Som med psykiatrins övriga teorier finns det inga biologiska eller andra bevis som stödjer detta. Elliot Valenstein, fil. dr, representant for en stor och aktiv grupp av medicinska och biokemiska experter och författare till boken Blaming the Brain säger. "Det finns inga tillgängliga tester för att bestämma det kemiska tillståndet hos en levande persons hjärna."

  

ORSAKERNA TILL PROBLEM I LIVET FINNS INTE I HJÄRNAN. Människor har problem och upprördheter i livet som kan leda till psykiska problem, vilka ibland kan vara mycket allvarliga. Men att säga att problemen kommer sig av obotliga "hjärnsjukdomar" som bara kan lindras med farliga piller är

oärligt, skadligt och leder ofta till döden. Sådana droger är ofta starkare än narkotika och kan leda till att människor tar till våld eller begår självmord. De döljer de verkliga orsakerna till problemen och gör individen mindre kapabel och hindrar därmed möjligheterna till verkligt tillfrisknande och framtidstro.


Jag tar bara upp lite random vad som dyker upp i huvudet. Det finns så extremt mycket så jag rekommenderar att kolla runder lite på deras hemsida (http://www.kmr.nu/) eller själv googla lite på det som intresserar er.



UNGDOMAR.
ADHD ligger ofta på tapeten. När diagnosen helt plötsligt kom ökade de tusentals diagnoserna explosivt. När de inte själv kan berätta hur en diagnos för ADHD / ADD osv. ser ut, inte förklara symptom, eller vad det egentligen är, hur kan man nu ge lärare en liten utbildning som man gör idag för att själv kunna avgöra vilka barn i klassrummet som har något av dessa? Det ges råd om "obligatorisk omfattande screening" till barnen p.g.a. det förvärrade tillståndet för ungdomarna. Screening av elever - som har sina rötter i nazismen.


Hur fel känns det att självmordsstatistiken bland barn bara växer och växer? Regeringsorgan i bl.a. USA och Europa varnar läkare att ordinera antidepressiva medel till barn under 18 p.g.a. självmordsrisken.



Matt Miller, 14
- hängde sig i ett bälte i sitt sovrum, en vecka efter att han börjat på antidepressiva.


Raymond Perrone, 10
- hängde sig p.g.a. plågorna förknippade med abstinenssymptom från Ritalina.


Brad Eckstein, 16
- hängde sig p.g.a. plågorna förknippade med abstinenssymptom från Ritalina.


Stephanie, 11
- ordinerades centralstimulerande medel och dog av hjärtarytemi.


Matthew, 13
- ordinerades centralstimulerande medel och dog av kardiomyopati.


Macauley, 7
- ordinerades centralstimulerande medel och tre andra psykiatriska droger och dog av hjärtstillestånd.


Randy, 9
- ordinerades centralstimulerande medel och flera andra droger och dog av hjärtattack.



Osv. osv. osv. Avlidna p.g.a. personlighetsförändrande droger för att "hjälpa" dem prestera bättre i skolan. Etiketteringen av barns studieproblem som "psykiska störningar" baserar sig på ett diagnostiseringssystem som saknar vetenskapliga grunder. Experterna bekräftar att det inte finns några kända biologiska eller genetiska orsaker för någon psykiatrisk diagnos. Psykiatriska elevrapporter under skoltiden, formulär osv. där alla någon gång under skoltiden inte kommer undan att få en stämpel inom depression eller liknande ger tillgång till miljoner nya patienter - våra skolbarn.



T.o.m. tonårens typiska "uppstudsighet" räknas som en psykisk störning (handlar inte det om att vara mellan barn och vuxen och att hitta sig själv?). Så fort en unge inte kan sitta still 5 minuter i ett klassrum är det ADHD (vilken 7-åring kan sitta still och koncentrera sig för länge? Det pallar inte en vuxen ihäller, men vi lär oss att hantera när kroppen skriker "men usch vad tråkigt"). I DSM (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders) kan vi alla placeras under flera olika psykiska störningar. När de fyller på boken som från början var ett litet häfte men nu växt till ett stort tungt uppslagsverk på flera hundra sidor röstar de fram vad de olika medlemmarna tycker är en störning och vad som inte är det. Bruket av kokainliknande droger för att komma till rätta med "inlärningsstörningar" är långt ifrån ett vetenskapligt tillvägagångssätt. Och att drogerna kan göra barnen våldsamma och självmordsbenägna är inget som lyfts fram till föräldrarna som får lära sig att deras barn är sjuka. Dom är barn, sedan när blev det en psykisk sjukdom att vara barn?


Här är en liten bit ur dokumentären om just detta



Kommentarer:


 
"Läkarna tvångsomhändertar och tvångsmedicinerar. Psykiatrins läroböcker hette nyligen; "Mentalhygien". Undrar vart denna disciplin har sina rötter. Svensk psykiatri har tidigare satt sterilisering och lobotomering i system, med fasanfulla konsekvenser för de drabbade. Patienterna skulle bli lydiga, loja och lättskötta samt befrias från framtida avkomma. Nu för tiden sköter man detta med piller såsom Haldol mfl. Sluta acceptera psykiatrins övergrepp! De pågår här o nu! Markerat som skräppost"

"Många föräldrar har en naiv övertro på psykiatri då de tror läkarna baserar sin behandling och medicinering på ren vetenskap. Medicinerna är mycket trubbiga redskap vars biverkningar är mycket omfattande. Rätt diagnos är svår att ställa, än mindre rätt medicinering. Läkarna testar sig fram. Ofta blir folk beroende p.g.a. hög dos. Personen kanske tillfrisknat men betraktas sjuk då medicinerna förvrider beteendet. Psykiatrin och läkemedel skapar livslångt lidande."


Tvångsbehandling och Elchocker. Elchocker. Aldrig någon vettig teori. Aldrig någon förklaring. Man bara gör det. Utan någon förklaring på hur det funkar. Sadistiskt? Ja, enligt mitt tycke. "Behandlingen är inte mer vetenskaplig eller terapeutisk än vad det är att få ett slag i skallen med ett basebollträ." Väldigt få har angett "inga som helst biverkningar" och få om ens någon "blivit hjälpt". Mer eller mindra alla har samma status, eller förvärrad. Övervägande förvärrad. En del har dött. En del blivit kvävda p.g.a. fasthållning. Många benbrott och fysiska skador. Patienter kan bli så utmattade av att kämpa emot att de när de blir fastspända fått hjärt- och andningsstillestånd. Många avlidit, en del inte äldre än sex år gamla. Här är några exempel jag hittat som handlar om barn och tvångsbehandling. Det är hemskt, men glöm inte att alla inte blir behandlade så här, detta är inte hur det går till på alla hem. Dessa exempel är tagna från USA nästan uteslutet. Och glöm inte heller att liknande saker sker på andra ställen, inom andra arbetssektorer osv.


Charles, 17 - kvävdes till döds under tvångsbehandling på hem för beteendebehandling.


Tanner, 11
- dog av hjärtattack när hon blev fastspänd på mentalvårdsinrättning.


Michael, 12
- dog av kvävning under fastspänning på ungdomscenter.


Dustin, 14
- han blev invirad i filt och en madrass som bands ihop med remmar, och lämnad obevakad i fyra timmar.


Robert, 12
- dog efter att ha blivit fasthållen i tio minuter med huvudet mot golvet efter en upptrappad dispyt om hans försvunna teddybjörn.


Jimmy, 6
- dog efter att ha blivit fastspänd i en rullstol och lämnats ensam. Dog av strypning när han försökt ta sig loss.


Eric, 16
- dog inlindad i en filt av skumplast under en timmes tid på en inrättning för psykisk hälsa.


Edith, 15
- hemskickad i en kista efter knappt två veckors tid på psykiatriskt sjukhus. Hennes bröstkorg pressades samman när hon trycktes mot golvet under 10 minuters tid p.g.a. ha höjt sin näve under konfrontation med personal.



Genom att ge muskelavslappnande blev behandlingen med elchocker (ECT) genast "förbättrad" för patienten. Men de enda som fått förmildrande omständigheter är de närvarande som inte behöver hålla fast eller se patienten sprattla och krampa av smärtan av jag tror det ligger mellan 50 - 400 volt, rakt in i hjärnan. Innan fick sjukt många stora skador på rygg osv. men nu ligger de näst intill still. Wow...



Ett av många, många citat:

"Jag fick el-chocker för ca 3 år sedan och jag har fortfarande stora problem med minnet. Jag kan läsa böcker och se filmer men efter bara någon timme har jag helt glömt vad dom handlar om. Eftersom det nu gått så lång tid så tror jag aldrig att jag kommer bli återställd. Att plugga och sådan saker är nu helt kört. Sedan var det den här saken att när man vaknade upp efter behandlingen var man helt skräckslagen och hade ingen aning om vart man var och vad som hade hänt. Och ingen förbättring blev det heller så nu är man skadad för livet OCH deprimerad. Tack för det svenska sjukvården!" Hälsningar M.

(läs fler på http://www.peterularsson.se/manniskor-som-har-blivit-skadade-eller-fordarvade-av-elchocker-ect/ )

Det har tagits upp som omänskligt osv. men innan har de kommit undan med "man visste inte bättre". Men gör de inte det nu då? Jag menar man är ju inte dum, psykiatriker som sysslar med sånt här än idag måste ju veta vad det har för konsekvenser? Problemet är ju att folk använder det NU, idag, igår och imorgon. Det är inte okej i dagens samhälle där folk kämpar mot orättvisor och dålig behandling.

Det var i Italien det började. Där använde man elchocker på grisarna innan slakt, för paralysering. Därifrån plockade en psykiatrier (Ugo Cerletti) upp idén. Usch. Hur får man den iden, när man jobbar med människor som sin största faktor? Människan i center. Okej, man visste inte bättre då. Men hur kan det fortfarande användas av okänsliga och sadistiska människor :S

ECT känns som en pseudovetenskap. Om en psykiatriker inte kan svara på frågan idag hur sinnet och hjärnan fungerar, för det är inget vi vet. Hur kan man då leka med det? Ännu mindre kan det förklaras hur ECT fungerar för att "hjälpa".


Några exempel på teorier från en av kmr:s broschyrer (Den brutala verkligheten)

❚ "Det är en destruktiv process som på något sätt

ger en förbättring."

❚ "Det ger en fördelaktig vegetativ effekt."

❚ "Den ger den omedvetna upplevelsen av att dö

och återuppstå".

❚ "Den skapar rädsla vilket i sin tur leder till tillfrisknande."

❚ "... [F]ör individen 'ner till en lägre nivå' och får

honom att anpassa sig."

❚ "Lär hjärnan att stå emot kramper" som "dämpar

abnormt aktiva hjärnkretsar och stabiliserar

humöret".
❚ "Deprimerade människor har ofta skuldkänslor
och ECT tillfredsställer deras behov av bestraffning."

Kommer också ihåg från dokumentären, att en del menar att schizofreni samt epilepsi ej kan existera i samma kropp, så genom att ge ECT och därmed skapa epilepsi ska schizofrenin försvinna. Poff. Eller...?

En av de värsta sakerna är att det är sällan riskerna såsom minnesförlust, intellektuella oförmågor och t.o.m. död förmedlas till personen. De som sätts inför dessa behandlingar är ofta människor som redan på något sätt i någon aspekt lider av misär. Varför göra det värre, någon som ska hjälpa en? Det är hemskt och det är hyckleri. Vi kan inte leka gud och peta in stora elchocker i hjärnan på folk hur som helst, speciellt inte på ett så ohumant och primitivt vis, när vi ändå kommit så långt i utvecklingen. Ibland så tappar jag tron på vår utveckling och på människans, tja, låt säga "godhet". Och som jag och min sambo diskuterade igår, intelligens är endast en uppskattning av vår egen förmåga.

Lobotomering. Ursäkta, men JAG VET... vi petar in en pinne genom ögonhålan, rör runt lite, och hoppas att vi skadar det "sjuka" i hjärnan. VA!? Det är ju inte ens lite logiskt.

Metoden utvecklades av Egas Moniz på 30-talet och gick ut på att skära av nervbanor från pannloben till djupare liggande regioner i hjärnan som är centrum för känslolivet.

Jag skulle vilja säga tack och lov så petar väldigt få in ispikar i ögonhålan på folk nu så det är nästan förgånget. Men ack nej, vi kör på med kemisk/klinisk lobotomering istället. För det är helt normalt... Genom att använda sig av denna psykvariant av "hjärnkirurgi" försöker man kontrollera och ändra på en individs beteende genom att förstöra helt frisk hjärnvävnad. Ca 10 % ligger dödsfallssekvensen på, så högt borde ingen sådan siffra ligga, speciellt när det inte handlar om t.ex. ett scenario med någon som är dödligt sjuk och kan genomgå en operation som har 40% chans att lyckas eller så. Utan detta görs på människor som lever och inte är döende. Och detta är i dagsläget. Förvirrande... En del har t.o.m. kallat det för "lyckat" resultat när behandlingen lett patienten till att begå självmord.



W. J. Freeman är nog en av de mest kända inom lobotomeringshistorian. Han använde ECT som bedövningsmedel varpå kan placerade ispiken under ögonhålan och drev in med en kirurgisk klubba. Genom att röra runt med instrumentet skar han av vävnaderna mellan frontalloberna och orsakade obotliga hjärnskador. Han menade dock att det skulle avlägsna de emotionella delarna från den "mentala sjukdomen" personen led av. Var fjärde patient hamnade i ett "zombie-liknande" tillstånd av lobotomeringen varpå han menade att 25 % kunde "anses ha anpassats till en nivå som krigsinvalid eller sällskapsdjur".



1940-talet uppmärksammades det av allmänheten. Trots dessa fortsatte lobotomin att förespråkas.

❚ Dödsfall och självmord  i upp till tjugo procent av fallen

❚ Infektioner som leder till hjärnabscesser (ansamling av var)

❚ Hjärnhinneinflammation

❚ Osteomyelit (infektiös inflammation i benvävnaden) i kraniet

❚ Cerebrala (som har att göra med hjärnan) blödningar

❚ Viktminskning, förlorad kontroll över blås- och tarmfunktioner

❚ Epileptiska anfall i mer än 50 procent av fallen

❚ Plötslig personlighetsförändring

Efter detta förfinades det, så att man nu istället bränner hjärnvävnaden med en diatermielektrod. Lika förödande och destruktivt som innan. Idag använder man sig fortfarande av olika varianter av psykokirurgi.




Mer om elchocker och lobotomering. Känner att detta börjar bli långt så ;)


http://wse92846.web13.talkactive.net/kmrdocs/info/psykiatri-brutalitet-elchocker.pdf


Här är en länk till alla kmr:s broschyrer i pdf-format: http://www.kmr.nu/brosch.htm



Utställningen var mycket intressant. En del är kritiska, vilket är bra. Man skall alltid vara kritisk. Men en del menar på att det är överdrivet osv. Men visst, om man kämpar för något, och gör en utställning för att visa folk vad som är fel, lyfter man ju bara fram det negativa, för det är det man ska upplysa om, inte det positiva i detta fall. Jag pratade med personer på utställningen och de är tydliga med att allt faktiskt inte är dåligt. Många blir hjälpta, med samtal, kognitiv beteendeterapi osv. osv. Problemet är inte psykiatrin i säg - att hjälpa människor som inte mår bra - för det är ju BRA. Det är elchocker, lobotomering (vanlig såsom kemisk), mängder av psykofarma som är problemet. Även de många fysiska övergrepp på sjuka och barn, "olyckor" p.g.a. okänslighet som lett till många onödiga dödsfall såsom kvävning eller alvarliga benbrott osv. Dessa sistnämnda inträffar såklart även inom andra sektorer. Tyvärr.

Jag är ingen extremist. Jag är ingen aktivist. Jag ville bara belysa det arbete dessa människor har gjort och gör för att försöka hjälpa de som har problem inom just denna sektor. Jag beundrar personer som bryr sig. Om jag kunde skulle jag donera allt jag hade till "Hela Världen" för att hjälpa de fattiga, de sjuka, de orättvist behandlade och alla andra i världen, för alla förtjänar medmänsklighet, värme och omtanke. Man kan inte göra allt, man kan inte rädda hela världen. Men man kan göra något litet, det kan vi alla. Något litet som känns obetydligt kan kännas som ett allt för någon annan. Tänk ibland när du gnäller över att du är för tjock, har för stora höfter, för små bröst, omg jag åt en hel pizza - och t.o.m. en glass efteråt, att du inte har dyraste skorna eller nyaste stylen på jeans, inte har nyaste mobilen eller vad fan ska jag göra min dator e på lagning i EN HEL VECKA!!!. Är det verkligen alltid så hemskt? Vi har livet, for starters. Förhoppningsvis familj och/eller vänner. Kanske djur omkring oss. En man/flickvän whatever. Något har vi, någon som bryr sig. Det handlar inte om att ha många, utan att ha någon, någon som är där. Någon som älskar dig när du förtjänar det minst, för det är då man behöver det som mest oftast. Jag personligen är hellre hatad för den jag är än älskad för den jag inte är. Man ska vara sig själv. Och sluta hata så mycket. Vi människor hatar alldeles för mycket. Ibland kan man faktiskt unna sig en extra chokladbit. Vad vi än tror på så vet vi inget om livets gång. Vi måste utgå ifrån att vi lever bara en gång. Vi hade tur. Livet valde oss i det ögonblicket vi blev till och vi är välsignade med livet, något som många blir berövade allt för tidigt. Gnäll inte så mycket, gör det du vill, må bra. Älska folk. Förlåt folk, en dag är de borta, och då ångrar man sig. Man vet inte alltid vad man har förens det är borta.

Bara en tanke.




DVD:n (Psykiatri: dödens industri, 1h och 48min) går att beställa genom deras hemsida för 169 kr om man är intresserad.

Ni kan kika in på deras hemsida och läsa bl.a. fallberättelser från elchocksoffer, psykofarma, och om hur barn lätt blir offer för "lagliga" droger. På tal om det - fler människor i världen är beroende av receptbelagda mediciner är illegala droger.

www.kmr.nu

(Material: en del jag kommer ihåg från utställningen, dokumentären och lite från någon broschyr)







Ha en skön kväll.


RSS 2.0