Sömnlös men ganska nöjd.



Idag har jag sovit mest hela dagen, natten var inte så ”sovande” precis. Hatar när man har det så ont att man inte vet vad man skall göra för att det skall gå över. Var hos min nya läkare idag, hon var trevlig. Hon tycker att jag jobbar mycket för att komma igen. Kul att höra att någon tycker att jag är duktig! Sjukskriven till slutet av månaden, till att börja med. Med en massa ny medicin, blir väl snart narkoman med all den morfinen.








Nä nu skall jag faktiskt vara glad, Tim min son har äntligen fått internet där nere i Banjara Basti, Indien. Så han skickar hem bilder på så söta barn och på honom så klart. Han skall försöka komma i gång med sin blogg nu så att vi skall kunna följa honom på sitt första steg att rädda världen. Här hittar ni hans BLOGG . Han har även en facebook sida  som ni gärna får besöka.







 






Som alla vet så är jag väldigt stolt över mina barn. Men finns det någon förälder som inte älskar sina barn och är stolt över allt de gör…?.....Jo det finns nog men de är inte värda att ens nämnas i denna blogg.

Nä det Tim gör där nere i Indien högaktar jag honom för, det var en tuff resa dit och resan var verkligen inte billig. Men det han ser och upplever har han med sig i sin livet-resväska. Han kommer alltid förbli en hjälte i mina ögon.











Han är imponerad av vissa småtjejer där som visst är väldigt smarta och duktiga i skolan. Han vill ge dem en chans att utbilda sig. Han skall välja ut två barn som vi skall ha som faddrar. Han säger att det är svårt men han vill välja någon som verkar ha viljan att ”bli något”. Han har svårt att förklara men jag tror att jag förstår, han vill hjälpa någon som senare själv kan hjälpa.











Pratade med en av de som håller i AVI hon är så trevlig och man känner att hon brinner för vad hon gör. Tjejens namn är Signhild Örnberg, det finns fler eldsjälar där men denna tjej har jag haft kontakt med så därför vet jag att hon är en helt underbar människa.

AVI är ett ställe jag gärna skänker mina pengar till eftersom jag vet att det går till dem som skall ha det och ingen annan. Har lovat Tim att vi kommer att fortsätta att spara och göra insamlingar till just AVI. Detta är vårt framtida mål.


Även barnen i Banjara Basti skall ha roligt, eller hur? Jag och gubben hade nog inte vågat åka, men de ser ut att ha kul.





Jag har slutat att leta.




Jag skall sluta säga att jag saknar mitt gamla jag, hon finns inte mer. Jag lever i nya rutiner, sakta men säkert börjar jag kunna köra bil utan att kräka och gråta. Det går inte fort men ingen krypkörning i heller. Problemen ligger i de bilar jag har bakom mig, helst om det är en lastbil.


Det är bara att acceptera mitt ”nya” jag, tänker inte leta mer efter den gamla Cilla. Hon är väck!!! Jag märker på min omgivning att många tycker att jag skall ”bli normal” igen. Jag väljer INTE att vara sån här, jag väljer inte att lipa hela tiden, det kommer av sig själv.


Smärtorna jag har är inte på låtsas och mina bilder i huvudet efter olyckan är inte att leka med. Men på något sätt känner jag att jag är tuffare nu än bara för några dagar sen. Vill inte leva med dessa bilder i resten av mitt liv. På något sätt skall jag må bättre, och det är inte för att andra tycker att jag skall sluta tjafsa utan för att jag själv vill!  Självklart väljer man inte att leva vidare i en olyckas mardrömmar man hamnar där och sen……..vem hjälper en därifrån?


Som sagt jag är nog förändrad, känner att nu skall jag inte skjuta upp saker mer. Man vet inte vad som händer under dagen så varför chansa. Vill man göra något så är det nu som gäller.


Jag är tacksam för ER ALLA som skriver till mig, jag läser och njuter av att ni som är så viktiga för mig. Ni är så fina människor! Ni gör livet värt att leva, jag skall kämpa mer.

 
Tack för att ni finns.








Små bitar av mig doppade i salta tårar.





Min dotter hälsade på mig några timmar igår. Det känns så skönt att hon trivs med sitt liv, har massor att göra och ändå kan ta tid för sin mor. Vi hade trevliga timmar som tyvärr tar slut alldeles för fort.

Tim har fortfarande inte hört av sig, de har problem med servern nere i Indien. Men jag saknar honom och undrar hur det går för honom. Han var ganska chockad för all fattigdom och mycket annat. Så det hade varit kul att prata med honom och se hur han har det nu när han varit där en vecka.

Gubben hade blommor med sig hem idag, de hade samlat på jobbet. Saknar att jobbet, vill jobba!

Känner inte att jag kommer någonstans, ingenting är kul just nu och jag blir missförstådd hela tiden. Det är svårt att komma någonstans om ingen vill prata med mig, och då menar jag inte genom nätet.  Mitt dagliga liv är inte okej och jag känner att känslan att några tycker att ”ryck upp dig nu”! Skulle önska att det var mina ben som var brutna och gipsade då hade folk sett att jag är i sönder. Nu ser ingen och det ger mig en känsla att jag inte är så sjuk. Jag bara spelar, men vad kan jag vinna på det??? Varför förstår inte någon att jag är sönder inuti? Eller rättare sagt Cilla finns i bitar nu, lite här och där. ………………………………




Min blogg om mumsiga onyttigheter

Min Tårtblogg, välkomna in.





Spindelmors topplista

Ni får gärna gå in och rösta på mig, tar några sekunder och jag blir en lyckligare tant <3




Banner för Afrikas Horn