Om barn, familj, släkt, och vänner gör en rik.Då är jag miljonär.

 
 
  Va glad bara för att du kan vara glad ♥
 
 
Jag är nog en väldigt bortskämd person, jag har så otroligt fina vänner. Vad skulle jag göra utan dem? Vet inte om jag verkligen är värd dem? Jag kanske bara drar till mig snälla människor och sen slår jag klorna i dem så de inte kommer loss. :)  Ja i vilket fall som helst så har jag nog Sveriges största hjärtan samlade hos mig. Oavsett var de bor så kan jag skryta med att ha dem när mig på ett sätt eller ett annat. Vänner i verkliga livet, vänner genom internet. Jag älskar dem alla, och behöver dem/er. Jag är nog en energitjuv för när ni mår bra så mår jag bra, alltså stjäler jag era goda energistrålar. Bugar och tackar.  
 
 
 
 
Jag själv är inte alltid den mest aktive, snarare den som håller mig i bakgrunden och så i mellanåt kommer jag fram ett tag. Alltså inte den bäste vän man kan ha. Men om någon behöver min hjälp eller stöttning så försöker jag att vara där. Lyckas inte alltid men då är det kanske så att jag inte vet någonting. Håller jag inte med en vän så säger jag det. Däremot försöker jag vara hjälpsam och försöker hjälpa andra så gott jag kan. Men man kan inte vara överallt. Sen har jag stunder när jag inte vill synas eller höras och det märks för då är jag bara borta ett tag. Sen dyker jag upp när jag är redo igen. Jag är nog ganska överkänslig, reagerar på alla cylindrar direkt. Gör jag något så gör jag det med hela mitt hjärta eller inte alls. Eftersom jag "känner av" så reagerar jag konstigt i andras ögon i bland. men jag vill tro att jag gör något gott här i livet, eller så är jag bara riktigt elak ;)
 
 
 
 
 
Mina barn gör mej lycklig och stolt men samtidigt orolig för deras framtid........varför det undrar ni kanske. Jo denna planet har sina konstiga uppföranden med alla dessa naturkatastrofer men mänskligheten skrämmer mig. Hur skall det gå i framtiden? Vad kommer att ske? Skall det bli stopp på orättvisor, våld, förstörelse etc eller skall allt tråkigt sprida sig som en löpeld som tar dö på människor och djur på hela vår planet???
 
 
 
 
 
Familj är en kraft som man behöver, min egen familj är det bästa jag har men samtidigt är de krävande, jobbiga, fulla av skit ibland men jag älskar dem över allt annat. Men det är väl därför jag älskar dem. Jag kan säga vad jag vill om dem men akta den som säger något om dem till mig ;) Inte rättvist jag vet men det är jag.
 
 
Sen min släkt, de finaste människor som finns. Tyvärr har vi inte alltid samma åsikter och alla är starka och envisa. Missförstånd skapar missförstånd och så är hela karusellen i gång. Jag säger inte att jag själv är perfekt, nej långt ifrån men jag har slutat kämpa. Jag har gett upp, vill man slippa mig så slipp. Tyvärr kan man inte få tillbaka tiden då allt var kanon utan man får minnas i stället de fina stunderna. Därför är jag glad då jag har något minne ibland, eftersom det tryter ganska ordentligt och alltför ofta. Det är väl ganska vanligt att när man älskar någon så är andra känslor också hetare, annars hade man inte brytt sig..........
 
 
 
 
 
 
Ta vara på det du har, du vet inte hur länge du har det.

Nu är jag här igen.........

 Lite dålig på att uppdatera......
 
 
 
Mitt sinne är inte okej efter olyckan, jag känner att "jaget" försvinner mer och mer. Kroppen hittar på en massa jobbiga saker och jag har ingen kontroll. Jag har alltid varit velig när jag skulle ta ställning, för jag vill inte såra någon. Nu är jag för snabb att ta ställning men samtidigt känns det bra. Men lite velig är jag  väl fortfarande ;)
 
Livet efter min olycka blev inte som jag trodde, tänkte att jag börjar snabbt att arbeta och så blir jag frisk. Men så dum man kan bli. Nu är jag tillbaka på 100% sjukskrivning och vem vet när jag blir okej.......Armen förlorar mer och mer av sin funktion, men läkaren vill satsa på huvudet först.........Men inte att förtrösta det finns säkert någon fin fungerande arm att köpa senare..................
 
Men vad har hänt sen sist jag skrev? Ja en hel del, funderade att starta eget med en annan men tyvärr blev detta inte av då vi prioriterade olika. Ingens fel, det bara är så ibland. Så tråkigt kan det gå, men jag håller på att gå igenom lite utbildningar som kan ge mig skjutsen in till eget företagande. Tänker inte godkänna att vara ett "offer" i resten av mitt liv.
 
Familjen har fått en ny familjemedlem, Skrym. En kol svart liten herre som precis blivit 6 månader så vi fick ta hans fina kulor, jag samlar ju på kulor......haha en gammal historia jag kan berätta en annan dag.
 
 
 
 
 
Skaffat mig en advokat så nu slipper jag gå miste om mina rättigheter, skulle skippat facket ifrån början. De gjorde bara en massa skit för mig, men man vet aldrig facit förrän i slutet.
 
Hösten har varit omtumlande med mycket jobbiga saker som hänt, men jag kan inte påverka eller rättare sagt jag skall inte påverka. Bara hålla på det jag tycker är rätt och det gör jag. Detta sårar men jag måste ha rätten att tycka på mitt sätt, och de som inte tycker det slipper mig. Det ända jag kan reagera på är varför min familj blir inblandad, de blir borttagna ur andras liv utan förklaring. Det sårar men, men, bryr man sig inte om att man sårar andra så anses det helt rätt väl.
Har lärt mig att vissa tror att det är okej att skilja på mina barn, men de lär få se. Jag accepterar inte det! Mina barn är allt för mig och ingen kan någonsin komma i mellan. Aldrig att jag skulle svika mina barn för någon annan, oavsett vem det än är.
 
Det positiva är att jag träffat personer som betytt väldigt mycket i mitt gamla liv som nu bara ploppar upp. Det är så härligt och med dem så kommer det fram andra nya bekanta. Så livet kan vara positivt också.
 
Jag går just nu hos en psykolog i Lund på smärt rehab. Hon skall visst vara en av Sveriges bästa. Men fast jag känner att det går framåt så går det likväl bakåt, olyckans bilder är fast etsade i hjärnan och plockar vi bort något så tränger något annat fram.........Jag är nog inte så lätt att "fixa " som jag trodde.
 
 
 
En viktig dag för många. <3
 
 
 
Mycket annat har hänt men detta får räcka för idag. Känns ändå ganska skönt att äntligen få skriva av sig igen. Många har skrivit till mig men jag har inte svarat, så jag skall försöka hinna ifatt mig själv. Ni alla är underbara.
 
 
Denna tankeställare läste jag på Framsteg på Facebook och kan bara hålla med.
 
Tänk dig att det ringer på dörren och när du öppnar står det en liten torr statistiker där.
Du hälsar men han svarar inte. Istället rotar han fram ett papper från sin väska, harklar sig och börjar läsa högt:
 
• Du får 30 000 dagar i livet om du har tur. Sedan är du död. Borta. Nedgrävd. Och du sitter i soffan och flippar med fjärrkontrollen varje kväll utan att hitta något du verkligen vill se. Allvarligt talat, vad är det med dig egentligen?...
• Den genomsnittliga människan tillbringar fjorton år av sitt liv sittande i en soffa.
• Om du tjänar mer än 200 000 om året så är du rikast i världen. 99 % av världens befolkning tjänar mindre än du. Du är redan rik så vad väntar du på?
• Över en miljon svenskar vantrivs på jobbet enligt en undersökning som arbetslivsinstitutet gjort. Det är mer än var tredje fastanställd. Är en av dem du? Varför då?
• Varje år går ungefär 36 500 svenskar in i väggen och slutar på jobbet – 100 om dagen.
• Sannolikheten för att få sju rätt på Lotto är 1 på 6 724 520. Det är som att fylla ungefär sexton fotbollsplaner med dricksglas där 6 724 519 glas innehåller urin och ett glas innehåller äppeljuice. Hittar du glaset med äppeljuice?
• Sannolikheten för att vinna en miljon eller mer på triss är 1/55556. Det är som ställa upp hela Gotlands befolkning på rad och stoppa ett kuvert med en miljon i fickan på en av dem. Ditt jobb är att hitta rätt person.
• Sannolikheten att vinna mer än 100 kronor på triss är 1 på 667. Det är som att köpa en lott varje dag i sitt liv och kanske vinna hundra kronor vartannat år.
Mannen knastrar med pappret lyfter på hatten och tackar för sig. Du står där som ett fån.
Vad han egentligen säger är att vi ska ta över ansvaret för våra liv och göra något fantastiskt av dem, kämpa lite mer och bli allt vi kan bli, sluta lita på turen och få ändan ur vagnen - och att göra det nu! Ha ett realistiskt förhållningssätt till livet och lev för allt vad du är värd.
Författare okänd
 
 
 
 Va rädda om er så hörs vi igen en dag.

Sonen blev 20 år idag.

Smörgåstårtan.
 
Ormtårtan i olika vinklar. Marsipan och prinsessfyllning.
 
 
 
 
 
 
 

Har bakat för att min son skall få känna lite av sin 20 års dag. Det är inte många som kommer men han mår just för tillfället lite bättre. Min son har en muskelsjukdom som gör att han är väldigt svag i sina muskler. Det tog många år innan de hittade att han var sjuk.......
 
Många läkare sa ohhh han är tonårstrött, växtvärk ja allt möjligt som inte stämde med honom.  Han tränade amerikansk fotboll och taekwondo för att han älskade att träna, när ett barn inte vill träna för att man har ont så är det något.........Många undersökningar senare träffade vi en läkare som lyssnade på honom, så skönt.
 
Periodvis sitter han i rullstol men inte just nu. Man kan inte se att han är sjuk men all smärta har inte något ansikte. Han skall också till smärt rehab nu, de skall se om de kan hjälpa honom att inte ha så svåra smärtor hela tiden. Smärtorna har blivit så pass svåra att han funderar på att göra studieuppehåll för att han inte orkar.
 
Några känner till honom genom att han fick svensk hjälte titel förra året eftersom han  engagerar sig i en by i Indien, Banjara Basti. Han har varit där nere efter ett skolprojekt som han själv gjorde och åkte ner själv, fast han är sjuk. ( Mamma så stolt :D ) Han försöker hela tiden samla in pengar och på grund av honom har vi fyra fadderbarn. Kanske åker han ner där igen, vem vet. <3
 
 
 
Vi har en bland annat en auktions sida där vi försökar att samla in pengar. Folk skänker saker och vi auktionerar bort och pengarna går till barnen i Banjara Basti.
https://www.facebook.com/pages/Banjara-Bastis-barn-och-skolbygge/396142490476426
 
Han kommer aldrig att bli frisk men min dröm är att han hittar fina vänner att umgås med. Han blir mindre social för varje dag. Han smittar inte, ser inte "konstig ut" så någon gång träffar han väl den stora kärleken. Han trodde att han hade den stora kärleken, men tyvärr höll den inte mer än fyra år.
 
Han blev 20 år idag och han är världens bästa son. Grattis min son.
 
 
 
Nä nu skall jag gå och se en film då jag inte kan sova som vanligt. Hoppas ni sover gott.
 
 
 
 
 

Varför har man en blogg? Varför gör man det man gör?

 
Ja ibland undrar jag varför jag sitter här och skriver, läser någon det jag skriver? Möjligtvis de vänner man har som kanske känner sig tvingade att följa en helst nu när jag inte träffar någon. Jag har låst in mig så att säga. Eller några som har villat sig in ;) ........
 
Nä jag gillar att skriva i min blogg även om jag gjort ett stort uppehåll. Men nu är jag tillbaka och tycker att detta är en skönt sätt att släppa ut luften. Slipper att sprängas i luften av alla tankar som anfaller en dagligen. Lite som en ventil som fixar till rätt läge......
 
Ibland undrar jag över varför människor skall bråka bara för att man tycker olika? Men det finns inget svar. Man kan bråka fast man tycker likadant, helt otroligt. Varför tycker vissa att de är bättre än andra? Finns inga svar på det i heller.  
 
Många frågor och svar som alla har olika åsikter om. Men det är väl människans gissel, vem har egentligen rätt
 
 
 
 
 
Ja inte är det jag, i alla fall inte alltid, ibland kanske. Jag önskar att jag var perfekt, en snäll typ som brydde mig om alla. Jag bryr mig om många både vår jord, människor och djur. Men bryr jag mig ordentligt, jag blir ju faktiskt jobbigt sur om folk gör saker som jag inte gillar. När folk gör dumma saker emot andra så vill jag bara.......men sen så tänker jag till och lugnar ner mig.
 
 
 
 
Jag har gjort mycket dumt i mitt liv och jag har fått betala genom att förlora fina vänner och andra har gjort dumt och förlorat mig osv...ingen är perfekt även om man vill.
Vissa har jag nu kommit på att jag saknar i mitt liv, men jag brände de broarna för många år sedan så det går inte att gå över nu längre.
 
 
 
 
 
Har nog testat olika personer i hela mitt liv, tills jag hittade den jag är nu. Jag var hippie ett tag, for runt och "rädda" allt och alla. Sen upptäckte jag jänkebilar, köpte en Rambler Classic med gjutjärns motor som första bil. Älskade bilen tills någon annan körde i sönder den och jag fick sälja den. Fick aldrig reda på vem av min närmsta krets som var skyldig, men vad gör det idag. Sen blev det motorcyklar som var topp ett.
 
Ja sen blev det familj med barn och så gick åren.........nu är jag en tant som sitter och undrar var mitt liv tog vägen. Jag hann inte med, känns inte som 52 år. Vill inte vara gammal och se tiden försvinna, varför gjorde jag inte de och de...... nä jag är nog ganska nöjd, så länge jag har kul och kan vara glad så skall det andra nog fixa sig.
 
Nu skall jag försöka fixa lite sömn som är en stor bristvara i mitt liv, behöver en hel del. Så ni får ha det så bra så återkommer jag en annan gång.
 
 
 
 
 
 
Sov gott och ha en härlig fredag när ni vaknar upp.
 
 
 

Krig = Ära ???

 
 
 
 
Krig, hur kan man slåss för kärlek, tro och ära? Hur och när blev död och dödandet en ärofylld sak??? De sista dagarna har jag hört så mycket om ära och död i samma meningar. Man blir väl extra känslig när någon i sin närmaste krets kommer in för tidigt till nästa steg. 
 
Som en lärare Tommy Tyberg sa för många år sedan att det var bättre att komma för sent i detta liv än komma förtidigt till nästa. Jag håller med honom helt klart.
 
Tillbaka till död, soldater har i mannaminne gått ut och slagits för sin kung/drottning och fosterland, eller för sin gud. När de dödar så är det med ära och en handling att vara stolt över.
Om en man eller kvinna bestämmer sig för att gå ut och döda några så är det mord.
 
I mina ögon är det faktiskt mord alltsammans. Död är död, jag kan inte se att en människas död är mer rättvis än en annans. När vissa människor gör en avskyvärd handling så får man först en känsla att den personen skall ha samma behandling. Men så börjar jag tänka, nej jag vill inte sjunka till så låg nivå. Straffas ja, lås in människan och ta bort alla lyxbitar såsom tv och datorer och låt han/hon känna att de gjort fel.
 
I vår vardag finns så mycket död så att jag går i sönder varje dag. Misshandlade djur som dött av sina skador, barn som blivit slagna och misshandlade av vuxna, vuxna som slagit och misshandlat vuxna, soldater som dödat oskyldiga.....ja listan blir ofantligt lång och jag har då inte räknat alla de som dör av sjukdomar, ålderdom och annat.
 
Tänk om alla fick dö en smärtfri och "naturlig" död. Att bara få somna in för att man är gammal och känner sig färdig med detta liv. Ja en dröm men man får drömma fina drömmar det är okej. Hellre det än att drömma om alla som lider.
 
 
En lite kul "snusk" bild för att pigga upp er efter all prat om döden.
 
 
 
 
Ha en trevlig natt och hitta inte på några hyss.
 

Människo liv är som glödlampor.

 
 
Nu har ännu en väns glödlampa slocknat. Jag kan inte föreställa mig hur dottern och mannen i ditt hjärta känner sig. Vi umgicks mycket i våra unga dagar och hennes man dog precis när de fått reda på att de väntade barn. Detta var hemskt men ibland vill inte livet vara just. Hon fick en underbar dotter och vi växte isär.
 
 
Vi hittade varandra på nätet..... ja rättare sagt facebook, där vi snabbt tog upp kontakten. Hon hade sin kärlek som hon hade hittat och dottern hade växt upp till en skönhet. Vi pratade bland annat om att hon skulle leta upp en vit spettsklänning som hon lånat av mig när tösen var liten, min dotters favvis klänning men det blir inte av nu...ett samtal som blev det sista i detta kapitlet........varför pratade vi inte om viktigare saker???
 
Men just nu så kan jag inte fatta, jag förstår inte, vad kunde gå fel? Hon fick nya lungor och det gick jättebra, och så får hon ett EP anfall och så släcks hennes liv. Det var inte hennes tur, kan någon fixa felet som begicks......
 
 
 
Kommer inte att glömma dig min vän, och nu förstår jag varför det inte gick
att hitta mina tankar igår. Du var väl in om och sa adjö men jag förstod
inte. Men det är som vanligt, jag ser inte alltid svaren framför mig.

Inkomst .......behövs det?

 
 
 
Var på facket idag, de hade sökt mig angående lite papper om olyckan. Tänk att det skall gå nästan 1 1/2 år innan de får tummarna loss och skall hjälpa. Har tappat totalt förtroende för dem, betalar dock en mindre förmögenhet varje månad. Vad får man för det, ja svara på det nån som kan. Allt låter kanon men skall det inte hända något också?
 
 
 
 
Mitt fall: Råkar ut för en olycka, ingen hör av sig från facket.
Mitt förslag: Jag anser att de kunde hört av sig och sagt, hej vi finns till för dig och det här kan vi göra för dig.
Vad jag fick: Ah ryck upp dig, det finns de som dött!!! Ingenting att hänga läpp för.
 
 
Ja när jag väl själv ringde och fått en tid så fick jag bl. a dessa ord. Sen satt människan på spik, hade bråttom och sa något om .....ja skulle det vara något annat så hör bara av dig. Ja visst, några veckor efter att man varit på väg att dö i en otroligt jobbig trafikolycka så pallar man höra om hur jobbigt någon annan haft det och varför denna människa jobbade här nu......Ibland behöver man hjälp själv och får man det inte så har i alla fall jag svårt att be igen. Många människor hade blivit lyckliga om han fått sparken som han är väl värd. Han skiter i oss andras liv.
 
Sen fick jag faktiskt ett samtal från facket några månader efter olyckan, där en av tjejerna i kvinnliga nätverket på facket ansåg att jag fick avgå. De hade diskuterat att man inte kunde ha en sjukling som kontaktman för medlemmar. Nä man skall bara stötta de starka och de som inte behöver hjälp, det är väl därför de inte ringt igen någon av dem. Vem bryr sig om medlemmar eller avsatta styrelsemedlemmar???
 
 
 
 
 
Efter nästan ett år har gått och jag har fortfarande inte någon som hjälper mig med alla papper så kommer jag i kontakt med en tjej som sitter på ett annan kontor som försäkringsrådgivare. Helt plötsligt får jag hjälp, hon hjälper mig att få kontakt med en högt uppsatt som sköter det juridiska.
 
Nu börjar jag få lite hjälp, eller skall jag säga att jag tror att jag får hjälp. Hon har fått alla möjliga fullmakter och jag får in alla avslagen. Men hör jag i från denna kvinna?......nej. Vad jag förstår skall hon vara jätteduktig, men inte på att uppdatera sin medlem. Det vet jag av ren erfarenhet. Har inte en aning vad som händer..................Hoppas väl fortfarande på det bästa.
 
 
 
 
 
Att man blir fattiga av att vara sjukskriven en viss procent är ingen hemlighet, att vara utförsäkrad fast man har en arbetsskada är ännu mer pengaingivande........not. Med alla utlägg, mediciner och annat så som att gå på rehab utan inkomst alls som nu fortsätter för att jag skall få en chans till att bli en hel människa igen. Detta tar på inkomsterna som jag inte har!!! Sen hör man om alla som får fina ersättningar vid armbrott etcetera, får man inget när någon kör över dig med 60 ton........nej det verkar inte så. Kanske den dagen jag fyller 70 och är på väg till graven..... 
 
Kanske låter jag lite pengagalen nu, ja kanske det men jag går på knäna snart och jag körde inte lastbilen som körde på mig. Varför skall jag straffas, varför skall jag lida för att ingen pallar att hjälpa en människa när den behöver hjälp. Är det inte därför man betalar fackavgifter nästan 800 i månaden för den har ju sjunkit med 50 kronor, man har försäkringar på jobb som inte täcker någonting när det väl händer något och sina egna privata försäkringar ja de låter också kanon så länge du inte behöver använda dem.
 
Livet suger och jag känner att bristningsgränsen snart är satt. Till hösten efter alla semestrar skall jag kontakta en advokat själv, om jag inte fått några svar på mina frågor. Jag förlorar ju allt, inkomst, pension, semester etc. jag mer men jag vill inte skriva mer nu.
 
                 
 
 
 
 

Funderingar kors och tvärs.

Ja nu är detta slut, nu skall allt börja......nej jag blev sjukskriven 2 veckor till. de skall försöka fixa till mig ordentligt.
Antingen kan de fixa till mig ordentligt eller så får jag beställa tid för avlivning. ( skämt )
 
Egentligen är det inte lönt att bli sjukskriver då jag inte får några pengar men man kanske kan leva på luft? Det är så det är när man är utförsäkrad efter en olycka som någon annan orsakat. Att man arbetat, betalt skatt, skött sig etc.........ja det har ingen betydelse. Nu skall jag leva gratis på luft tills någon kommer på hur man kan ta betalt för det också.
 
Det låter kul att fortsätta vara "VIP" kund på sjukan lite till. De är väldigt trevliga och de är duktiga så när de säger att jag har en chans så tror jag dem. Men, men, men.............................
Saknar mitt arbete något grymt, men det kommer. Det var jättejobbigt att ringa idag och säga att jag inte kommer på ett tag till. Det är så konstigt att ha den känslan att man känner sig dum, skumt. Jag är ju inte frisk, när skall jag sluta kämpa emot? Jag får bita i det sura äpplet nu att jag pusha mig själv för hårt.
 
Nä nu något kul. AVI Indien, Om ni känner för att göra något fint så finns här massor av idéer. Det som gör att vi i vår familj gillar att arbeta med dessa är att ALLT går till Banjara Basti. Inte till löner eller annat. En liten organisation som arbetar med stort hjärta för att hjälpa en fattig by och dessa stackars barn. De
behöver fler faddrar så att fler barn kan komma till skolan.  
 
Lite bilder, titta dem i ögonen och se deras glädje.
De är jättefattiga som innebär att de inte ens har
mat varenda dag men de är ändå så glada.
 
 
 
Här är bland annat min son och en tjej som heter
Jennifer. De gjorde ett kanon arbete när de var
nere i Banjara Basti.
 
Livet går vidare, va rädda om er.
 
 
 
 
 

Här hälsar våra fyrbenta att vi skall ha en bra dag.

Ett vackert träd med ett litet hjärta.
 
Ibland får jag stoppa mig själv, det håller inte att vara så negativ alltid emot sig själv. Nu får jag sätta in lite glädje och kärlek här innan allt blir kolsvart. Här kommer lite bildkavalkad på våra djur. Mjau som är den stora rödvita katter lämnade oss tyvärr i en ålder av 18 år. Men jag ville gärna ha med honom också. Även lilla Sonja som blev förgiftad av någon elak person, alla katterna blev förgiftade med kött blandat med råttgift. Men Sonja som var den glupska av dem alla, hon drog det kortaste strået. även om hjärtat bara var liten så tog sorgen oss hårt. Hur kan man vara så elak mot djur??? vi har byggt en hägn så att katterna kan gå ut och in för vi vill inte ha dem lösa och mista dem på vägen. Men ödet ville annorlunda. Hoppas ni kan njuta av våra älskade djur.
 
 
 
 Mjau och Siv.....................................Mjau och Saffran.
 
 
Sol och Siv........................................Vår fina Sonja.
 
Shiro och Siv leker...........................Nu vill Saga också leka.
 
Saga..................................................Siv.
 
Saga
 
Saga X 2.
 
Mjau och Saffran................................Lite bananplanta och kryddor.
 
Asfaltsblomma.................................Shiro.
 
Shiro en galenpanna.
 
Shiro
 
Vårt lilla monster.
 
Mjau och Sol
 
Sol ....................................................Saga och Shiro.
 
Soldyrkaren Saga.
 
 
Idag var det mina/våra energi knippe som fick vara med. Och de hälsar er alla att njuta av livet.
 

Baka, baka liten kaka......

 
 
Ja denna dagen börjar faktiskt också gå mot ett slut, trodde inte detta i morse. Det har varit kämpigt men kanske syns ljuset längst ner i tunneln. Ja i alla fall syns någoting men det kommer att ta tid att komma dit. Känner att dåren i mig har tagit över! Funderar på att ge den sparken men vet ej hur. Kan man vräka utan att få repressalier? Ja det får nog de kloka fundera på.
 
Har ni någon gång känt att er hjärna sitter på sin tron och bara gör dig till åtlöje hela tiden. Vad jag än vill så gör den något annat, ganska irriterande faktiskt. Jag vill gå vänster då tvingar den mig att gå höger. Lite svårt att inte vara ledsen när inget fungerar.
 
 
 Ingenting startar när man vill......
 
 
Och ingenting känns som det skall, så nu gör jag upp en plan för att hjälpa mig själv till att må bättre. Vad skall jag då göra.......jo jag går in i köket och gör lite olika fyllningar, planerar för en tårta som skall heta duga, sen skall jag bara hitta någon som skall äta den, ja varenda smula!!! Att jag inte äter själv, det vet alla som känner mig men jag älskar att se andra äta mina tårtor.
 
Alla vet kanske inte att jag har flera bloggar bland annat som heter Mumsfillibabba. Har inte satt in något efter krocken men det finns gamla bilder på mina tårtor och andra bakverk. Jag har även en "mumsfillibabba" på facebook och en "Bara Fredholmskan" som är ganska nygjord. Ni är välkomna in om ni vill.
 
 
Här är lite tårtor jag gjort, jag vet att jag inte är bäst men vem är det? Jag vet att jag är duktig och vill fortsätta vara det. Så nu får jag träna upp mig igen.
 
             
 
 
 
 
     
 
     
 
     
 
       
 
     
 
 
 
 Och hur många har gjort tårttofs till Maria Montazami?
 
 
Nä nu går jag in i köket och ser om jag orkar göra något. ♥
Ha en fin kväll.
 
 
 
 
 
 

En vecka kvar, vad händer sen?

 
 
Om en vecka så är det slut på smärt rehab, då skall jag förhoppningsvis stå lite visare vad jag skall göra i framtiden. Jobba fullt eller halvtid, byta jobb -ja men till vad, sluta jobba, ja många saker att tänka på.
Vad kommer jag att klara av och vad gör så att det blir värre?
 
Bara nu så är det mycket som inte fungerar längre, min motorcykel står och dammar. Kan inte köra med en arm, den ene fungerar ju bara när den vill.
Baka, ja det är en av mina stora passioner men det är inte samma sak längre, visst det finns formar och uttryckare men allt pill, vem skall göra det? Bara att kavla är en mardröm som inte är kul längre.  Jag bakar fortfarande men känner själv att jag inte presterar så bra längre, som jag vill. Antagligen har jag höga krav men det är upp till mig.
 
Under dessa veckor har jag lärt mig massor av hur jag reagerar i olika situationer, hur jag kan vara mest snäll mot min kropp och vad jag kan använda för att underlätta det jag skall göra. Men det gör mig inte frisk, även om många tror att man blir frisk av denna 5 veckors rehab. Ärligt talat så visste jag knappt själv vad den skulle innebära och i mellanåt kan jag inte svara på det ens nu. Det är tufft och hårt, känslor hänger i luften hela tiden. Trodde bara att jag hade lätt för att öppna kranen för att det skall svala i mängder, men nej tror att alla har haft sin beskärda del av känslostormar men det känns samtidigt renande på något sätt.
 
Är tacksam för att jag får deltaga i detta och jag känner ändå att jag känner mig mer positiv för framtiden än vad jag har gjort hitintills. Jag vill att detta skall vara första steget till en drägligare framtid och jag känner att detta är rätt väg.
 
 
Om alla är snälla och omtänksamma så borde ingen lida. Så var snälla.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Jag, jag och jag.

 

  🌸 🌹 🌷 🌻 🌷 🌹 🌸

 
Jag behöver i bland leta efter positiva saker. Tyvärr är det så med mig som med många andra att man går ner sig i djupvattnet, och så kommer man inte upp igen. Man drunknar..... Fast jag vet att jag är skadad och lytt så tycker jag att andra hela tiden har det värre. Även om det inte är tänkt på det viset, så blir det så i alla fall. Man kan inte jämföra smärtor eller hur man mår, men ändå skall jag/man på det hela tiden. Ungefär som när ens mor hade bakat något supergott, man kunde bara inte hjälpa det man var tvungen att smaka. Man, man, man varför säger man, man hela tiden? Går på smärt rehab i Lund just nu och det är intressant vilka fällor man sätter ut, och som man själv fastnar i sen.
 
Får höra att jag är så negativ mot mig själv hela tiden, tycker inte det själv utan jag tycker jag är realist. Men jag har väl fel eftersom flera stycken kastar "elaka bollar" i huvudet jämt. Jag vet att jag kan många saker men jag blir inte yngre och vad jag vill och kan, är inte samma sak som vad jag kan göra och hur jag skall klarar ekonomin. Är man utförsäkrad ett år efter att en kille kör över mig med hans lastbil så är jag ingenting värd längre. Varför skall jag som betalat skatt, skött mig och arbetat få hjälp när jag är skadad? Ja säg det, ganska idiotiskt att tycka att jag skulle ha några rättigheter.
 
Hade någon frågat mig nu så hade jag sagt, missköt dig, sup gärna, gör brott, gör allt olagligt etc då får du hjälp men bli för guds skull inte sjuk. Då är du körd, då har du inga rättigheter. Du blir tagen för bluffmakare och lat drummel etc......................................................
 
 
 
 
Här leker jag med min lillebror och lillasyster.
 
 
 Jag med min mor och farfar, jag är brudtärna till min farbror och hans underbara fru.
 
 
Studenten, en härlig tid.
 
     
 
Och så leker vi igen jag och min syster.   
                                                                                                                                              
 
Här är tanten nu, älskar att ha kul. Har nästan glömt av att jag är blond eftersom jag färgat mig mörk i många år.
 
Simma lugnt, i regnet.
 

Min andra solstråle.

 
Ja jag har självklart mer än en solstråle i mitt liv. Sonen är också min energi och lycka. Utan dessa två barn hade livet nog varit ganska tomt. Sonen var superduktig på amerikansk fotboll och hel familjen blev inblandad i detta. tyvärr blev han muskelsjuk och fick sluta med allt vad sport heter. Sjukdomar brukar knäcka människor men sonen tog sig sakta upp och bestämde sig för att hjälpa andra istället.
 
Han tog sig till Indien och hittade sitt "kall" Att ha sonen på andra sidan jordklotet kändes helt okej, kände att han fixade det. Han var en ny kille när han kom hem, ville arbeta med att hjälpa andra, så det blev lärare. Han började plugga på Malmö högskola för att kunna bli lärare. Nu vill han ha en paus och stanna upp. Allt går så snabbt och han vill tänka efter vad han verkligen vill med sitt liv. När man inte vet när man är "äldre" hur skall då ungdomar veta?
 
Han är så omtänksam, självgående och snäll, väldigt lik morfar på många sätt. Lång och ståtlig, bara jag som krymper. Han kommer att lyckas med det han bestämmer sig för, mina barn är lite envisa och målmedvetna.
Vad som kommer att hända i framtiden vet ingen, men jag vet att det kommer att gå bra. Jag tror att det är bra att ibland stanna upp och kolla vart man är på väg.
 
 
 
 
 
Så här ser han sig själv.
 
 
 
 
 
 
Underbara barn.
 
Ja idag blev det två inlägg, men jag är så stolt över mina solstrålar.
Ta det lugnt idag, och gör gärna någon glad idag. Det gör en själv glad.
 

Solskenen i mitt liv.

 
Letade solsken i mitt stormiga, dagliga liv. Kom på att jag vill berätta lite om mina solsken. Ja då menar jag mina barn, mina underbara barn och husdjur. Kanske tänker ni, ett inlägg om blöjor, nappar och pälsvård. Haha nej mina barn är vuxna, självständiga varelser som har blivit precis det vi föräldrar önskade. Underbara, omtänksamma självgående...ja jag kan hålla på i evighet. Husdjuren kommer senare att få chansen att visa hur charmiga de är.
 
Först ut är dottern, hon har alltid haft en vacker själ och har ett väldigt vackert utseende. Ja lik mamma ni vet. Hon har egna åsikter, vet vad hon vill. Efter att ha vrålpluggat och klarat den ena utbildningen efter den andra utan att gnälla bara nöjd så skadar hon sig genom ett fall på ca 5 meter som stoppade hennes framtid som energi konsulent. Hon har fortfarande problem och värk men stoppar det henne? Nä, hon tog några kurser som heter "den fotografiska bilden 1 + 2" på högskolan, eftersom detta är hennes stora hobby så klarade hon detta också galant.
 
Startade eget som fotograf och är nu ute på bröllop överallt och fotograferar. Så härligt att se henne när hon berättar så nöjda de är och hur mycket arbete som hon lägger ner. Det verkar som att energin aldrig tar slut.
Ni kan gå in på hennes sida  om ni är nyfikna, tyvärr sätter hon inte in allt men hon har lovat att bättra sig redan i kväll. Efter lite hot och gnäll i från mamma....
 
Hon var senast i dag på en fotografering i Eslöv-Harlösa. När hon inte fotograferar så arbetar hon nu på Din sko, för att alltid veta att hon har en inkomst så att hon kan göra rätt för sig. Det tog inte så lång tid förrän hon skaffade sig titeln exponerings ansvarig. Hon är alltså en väldigt driven och vet vad hon vill. Och hon gör det på så sätt att hon vet att hon alltid kan göra rätt för sig. Det kommer inte att ta så lång tid förrän hon börjat plugga igen, tror att hon har lite nya idéer på G.
 
 
   
 
 
 
 
    
 
 Visst har jag en fin dotter?
Kan man vara något annat än stolt?
 
 
    
 
 
 
 Sen är inte utseendet och intelligens allt men ett fint tillägg eller så får man kanske inte säga.
 
Ha en underbar helg och va rädda om er.
 
 
 
 
 

Varför är arbetet med min älskade Tekla så härligt? Gissa.

 
Här kommer en liten bildkavalkad med olika arbete
och med olika kunder i korgen. Missa inte utsikten,
den är otrolig eller hur?
 

Fasad nergörning, ett måste för att det skall vara
rent och vackert. 
 
 
Brandluckor skall vara fungerande.
 
 
 
 
Plåtare fixar ett vackert tak.
 
 
Min Tekla
 
 
Markiser skall bytas.
 

Tekla från olika vinklar
 
 
Man skall kunna titta ut genom fönsterna.
 
 

 
Och så har vi ett höjdare jobb
 
 
Måla hus är också viktigt.
 
 
 
Hur kör människan?
 
 
Jag går även ner under jorden när vi jobbar.
 
 
Otroligt duktig konstnär inför melodifestivalen, eller?
Den var kul att sätta upp i full storm, NOT
 
 
Härlig plåtis man som fixade slottstaket i Alnarp.
 
 
Säkerhet när man fixar våra mobil antenner.
 
 
De kör mot trafiken och skall sen svänga några gånger.
Så super smart, kul när man står ovanför och bara tittar.
 
 
Höjdare jobb.
 
 
 
Fler antenn jobb, i Dalby. Min tonårsby.
Drömde mig tillbaka.
 
 
 
 
Jag kommer säkert att visa fler bilder på mitt underbart fria och
roliga arbete. Men det blir inte mer idag. Ta hand om er.
 
 
 
 

Lite blandade bilder i från mitt hem.

 
 
 
Saga, precis jagat igelkotte med sin mamma Shiro så nu får de sitta i koppel.
 
 
 
Bilder i från min välansade trädgård. Ogräs får samma behandling som "fin" växter hemma hos mig.
 
 
 
Igelkotts marodören!


Älskar att använda allt möjligt i trädgården.

Massor av kryddor som väller ut ur mina krukor.
 
 

Ja det kom lite bilder och kanske kommer det mer en annan dag <3
Simma lugnt
 
 
 

Det var länge sedan jag var här inne.

 
 
 
 
Livet har gått upp och ner, går på smärt rehab i Lund. Är inne på fjärde veckan så jag har en kvar. Hade nästan glömt av att jag hade en blogg, men när jag läste en annan tjejs blogg i går som också går där i Lund. Så kom jag på att jag själv också hade en eller om sanningen skall fram så har jag flera stycken. Ja vad har hänt, ja en hel del både kul och negativt.
 
I vanligtvis så arbetar jag 6 timmar om dagen och är sjukskriven 2 timmar, får dock ingen sjukpenning då jag är utförsäkrad. Konstigt samhälle kan man tänker när man arbetar och betalar en massa skatt men blir man sjuk sparkar de ut en och struntar i att man behöver hjälp. Läkaren säger att jag skall arbeta mindre för att inte skada min arm/kropp mer, även om den blir sämre efterhand så behöver jag inte påskynda det. Men vad vet en läkare? Såklart vet försäkringskassan mycket bättre, de har ju alla kunskaper man behöver.
 
Nej det är inte lönt att vara sarkastisk, livet är så här, bara att gilla och gå vidare. Smärt rehab som jag går på nu, vänder ut och in på mig men jag vet att jag lär mig något. Överkänslig som jag är just nu både till kropp och själ så sprudlar mina tankar åt alla håll och kanter. Svårt att styra alla känslor som överväldigas i mig, men med det otroliga stöd jag får av de andra i gruppen så skall det gå. Hoppas bara att jag också kan vara till något stöd till någon annan, att något jag säger eller gör kan hjälpa dem. Ja det hade varit så kanon, då de ger mig så ofantligt mycket. Personalen som är här är också helt otroliga, de verkar födda för att ta hand om andra genom att hjälpa en att ta hand om sig själv. Skall bli kul att se vilken människa som döljer sig bakom mitt skall, skall jag gilla henne eller skall jag gå i strejk?
 
Som sagt en och en halv vecka kvar sen skall jag arbeta några veckor innan semestern nalkas och man kan njuta av ledigheten. Så skum man är! När man är hemma och sjuk vill man till arbetet, när man arbetar vill man alltid ha helg och krydda med lite semester.
 
Skall se om jag kommer ihåg att uppdatera, har svårt med minnet men allt kan bli bättre.
 
 
 
Detta kort hittade jag, det är taget för 11 år sedan och visar mig och min syster. Det är precis innan jag gick upp 32 kg på mindre än 2 månader. Nu kanske jag kan få hjälp eftersom det verkar vara en chock jag hamnade i, nu till hösten skall jag börja prata med en hjärnskrynklare om olyckan och om detta så kanske blir jag en ny variant av mig själv med förbättrade / utbyt detaljer som var mindre bra. Det låter lovande i alla fall.
 
 
 
Ha det så bra och va rädda om er.

" Igår, idag och i morgon

”Igår, idag och i morgon”!

Jag ramlade i duschen idag, skämdes så jag kallade inte på hjälp. Men ibland känns det som gubben har känselspröt eftersom han känner på sig ibland att jag behöver hjälp. Vi har ett snedtak där vi har vårt badkar, det har vi haft i 20 år och nu kan jag inte ens duscha själv. Ja jag vet att det inte är pinsamt men jag tycker det i alla fall. Min nacke och arm fick på ”persikan”.

Jag har varit en frisk person i hela mitt liv, inga sjukdomar inte ens en barnsjukdom. Har min blindtarm kvar såsom allt annat, om inte någon Alien varit och bytt bort något utan att jag märkt något. Inga vacciner eller andra medikament har vandrat i min kropp, nu är jag en pillertant….. Min far dog för 11 år sedan 65 år gammal, då gick jag upp 32 kg på ca 2 månader. Eftersom jag aldrig varit tjock innan så fick jag panik och gick till läkaren, men jag äter fel var det ända jag fick reda på. Okej, jag äter inte socker, mjöl etc. kakor och godis har jag aldrig ätit!!!  Vad blev/blir jag tjock på/av? Detta var ”igår” men än idag blir jag inte smalare och känner mig som en flodhäst i kläder. Jag har inte haft problem med rörlighet innan men nu hjälper det inte att ha flera hinder tillsammans, jag spricker snart av allt skit runt omkring rent ut sagt.

                   

 Dåtid                     Nutid
 

En perfekt dags händelse som gör livet värt att leva och en dålig arm som skriker ut sin smärta, skadar armen titt som tätt eftersom jag inte känner av den i mellan åt, huvudvärken som brummar och dessa överflödskilon gör att jag får bli en väldigt skitig flodhäst eller ta lån och bygga ett nytt badrum som överlevt 2 barn och två vuxna i 20 år. Perfekt med en utförsäkring som inte gick att överklaga!!! Skall jag skriva in mig på ett hem för gamlingar eller skall jag hitta mitt liv någonstans i rännstenen? Förändringen från att hoppa upp och ner ifrån lastbilen till att behöva stege tog inte så lång tid, mitt liv är förändrat för alltid, nu har jag blivit en stel och gnällig tant.

Vad har hänt då?

Innan 16/2-2012:

Pigg, orkade, glad, humoristisk, energisk etc. Baka som en galning, körde mc natt som dag, vi hade fosterbarn, engagerade oss (familjen) i att hjälpa en by i Indien att få skola, medlem i missning people, husdjurshjälpen etc. Jag älskade livet och min underbara familj, ville göra allt för alla och gillade att hjälpa.

Olyckan:

 
 
   

Nu 23/6-2013:

Trött, gnällig, orolig, uppgiven, trött på livet, har inte kul, har alltid ont och det blir värre, orkar inte baka som förr, kan inte köra mc med en hand, har inte fosterbarn, orkar inte engagera mig i nått längre, medlem fortfarande i de olika föreningarna men orkar inte vara aktiv……..Älskar fortfarande min familj men känner att jag är en belastning även om de aldrig skulle erkänna det, vill hjälpa men orkar inte……….

Slutplädering: Vad har jag kvar?

Blir påkörd i arbetet, har otur med att få uppleva många tråkiga saker under och efter olyckan. Tyvärr upplever jag detta om och om precis som en dålig repris serie från 80-talet, som aldrig tar slut. Har inbyggt att man skall återgå till arbetet så fort som möjligt, att det gör ont är bara ett bevis på att man lever. Tjatar till mig mer och mer mot min fina läkares råd, nu börjar jag att förstå hennes bedjan att jag skulle ”varva ner” även min kurator ”tjatar” men jag är envis så det skriker om det. Prata lite med rehabiliteringens bästa och trevligaste läkare som jag någonsin mött men sen ändrade jag säkert ämne för sen blev det inte mer, och med mitt urkassa minne så lär jag snart inte hitta hem… Varför skulle jag få ny medicin som hjälper, jag glömmer antagligen att ta den…..

Nu får jag betala får den tjurigheten, jag får mer och mer ont. Behöver medicin som hjälper, för just nu äter jag en massa som bara bedövar, sömntabletterna gör inte så mycket verkan de i heller. Behöver sova ut ordentligt, inte bara en timme där och där. Vill kunna blunda utan att trigga tankar som är otrevliga………Lär mig otroligt mycket på denna fem veckors rehabilitering jag går, men vad gör jag sen??? Klarar jag av att göra mitt arbete, vill jag inte ha något liv efter arbetets slut på dagen då jag inte orkar någonting efteråt? Vad kan jag göra istället? Vem kan hjälp mig? Jag klarar inte mycket mer, vad händer om två veckor? Skall allt vara som det var innan kursen eller vad? Just nu får jag avslag på allt och den fackliga juristen som hjälper mig har jag inte pratat med på flera månader. Jag läser pappren när jag får kopior men vad händer, hon har aldrig tid att prata?

Nu har jag varit hemma i fem dagar och där av var det en midsommar dag. Vad har då denna tant gjort? Jo, funderat och skrivit på detta när jag orkat. Varit ute med hundarna som jag funderade på att avliva när de anföll en stackars igelkott, efter mycket om och men fick jag in den. Att skriva är en av mina många hobbys men det tar sådan tid nu när jag måste vila hela tiden. Firade midsommar med gubben och sonen och jag kände hur de ljög för min skull när de sa att vi skulle vara hemma själva och ta det lugnt……Har aldrig hänt för och jag kände mig skyldig igen. Vi hade det jätte trevligt och som jag alltid säger, jag älskar min familj men det blev ingen midsommarkänsla. De gjorde min helg för jag älskar dem över allt annat men känner att de glömmer sig själv för att jag skall ha det bra. Dottern hälsade på idag en stund och vi gjorde smörgåstårta, hela familjen är tokig i det. Vi bakar med kokosmjöl så inget dolt socker här inte. Dottern gjorde det mesta och jag dolde min kämpande gråt för att jag inte orkar och kan längre.

Vad lär jag mig då på rehab? Jag får prata med andra med smärta och det är ovärderligt, jag får en massa knep och råd av arbetsterapeuten, lär mig mycket nyttigt av psykologen både kul och intressant. Denna tid är som jag sa innan på rehab, den bästa och sämsta tid jag någonsin upplevt.

Hur skall jag gå vidare? Jag har inga svar, jag vet inte vad jag kan och vill… Allt känns som ett dåligt slut i en kanon bra novell med mycket bra och kul innehåll, hatar dåliga slut. Jag har lärt mig att mycket fantiserar man ihop själv efterhand man har sina upplevelser men vad är sant och vad är fel i mitt liv då???


Sömnlös men ganska nöjd.



Idag har jag sovit mest hela dagen, natten var inte så ”sovande” precis. Hatar när man har det så ont att man inte vet vad man skall göra för att det skall gå över. Var hos min nya läkare idag, hon var trevlig. Hon tycker att jag jobbar mycket för att komma igen. Kul att höra att någon tycker att jag är duktig! Sjukskriven till slutet av månaden, till att börja med. Med en massa ny medicin, blir väl snart narkoman med all den morfinen.








Nä nu skall jag faktiskt vara glad, Tim min son har äntligen fått internet där nere i Banjara Basti, Indien. Så han skickar hem bilder på så söta barn och på honom så klart. Han skall försöka komma i gång med sin blogg nu så att vi skall kunna följa honom på sitt första steg att rädda världen. Här hittar ni hans BLOGG . Han har även en facebook sida  som ni gärna får besöka.







 






Som alla vet så är jag väldigt stolt över mina barn. Men finns det någon förälder som inte älskar sina barn och är stolt över allt de gör…?.....Jo det finns nog men de är inte värda att ens nämnas i denna blogg.

Nä det Tim gör där nere i Indien högaktar jag honom för, det var en tuff resa dit och resan var verkligen inte billig. Men det han ser och upplever har han med sig i sin livet-resväska. Han kommer alltid förbli en hjälte i mina ögon.











Han är imponerad av vissa småtjejer där som visst är väldigt smarta och duktiga i skolan. Han vill ge dem en chans att utbilda sig. Han skall välja ut två barn som vi skall ha som faddrar. Han säger att det är svårt men han vill välja någon som verkar ha viljan att ”bli något”. Han har svårt att förklara men jag tror att jag förstår, han vill hjälpa någon som senare själv kan hjälpa.











Pratade med en av de som håller i AVI hon är så trevlig och man känner att hon brinner för vad hon gör. Tjejens namn är Signhild Örnberg, det finns fler eldsjälar där men denna tjej har jag haft kontakt med så därför vet jag att hon är en helt underbar människa.

AVI är ett ställe jag gärna skänker mina pengar till eftersom jag vet att det går till dem som skall ha det och ingen annan. Har lovat Tim att vi kommer att fortsätta att spara och göra insamlingar till just AVI. Detta är vårt framtida mål.


Även barnen i Banjara Basti skall ha roligt, eller hur? Jag och gubben hade nog inte vågat åka, men de ser ut att ha kul.





Jag har slutat att leta.




Jag skall sluta säga att jag saknar mitt gamla jag, hon finns inte mer. Jag lever i nya rutiner, sakta men säkert börjar jag kunna köra bil utan att kräka och gråta. Det går inte fort men ingen krypkörning i heller. Problemen ligger i de bilar jag har bakom mig, helst om det är en lastbil.


Det är bara att acceptera mitt ”nya” jag, tänker inte leta mer efter den gamla Cilla. Hon är väck!!! Jag märker på min omgivning att många tycker att jag skall ”bli normal” igen. Jag väljer INTE att vara sån här, jag väljer inte att lipa hela tiden, det kommer av sig själv.


Smärtorna jag har är inte på låtsas och mina bilder i huvudet efter olyckan är inte att leka med. Men på något sätt känner jag att jag är tuffare nu än bara för några dagar sen. Vill inte leva med dessa bilder i resten av mitt liv. På något sätt skall jag må bättre, och det är inte för att andra tycker att jag skall sluta tjafsa utan för att jag själv vill!  Självklart väljer man inte att leva vidare i en olyckas mardrömmar man hamnar där och sen……..vem hjälper en därifrån?


Som sagt jag är nog förändrad, känner att nu skall jag inte skjuta upp saker mer. Man vet inte vad som händer under dagen så varför chansa. Vill man göra något så är det nu som gäller.


Jag är tacksam för ER ALLA som skriver till mig, jag läser och njuter av att ni som är så viktiga för mig. Ni är så fina människor! Ni gör livet värt att leva, jag skall kämpa mer.

 
Tack för att ni finns.








Tidigare inlägg
RSS 2.0