Nyår, varför nu?



NYÅR

I äldre tid, innan restaurangerna med sina lockande menyer, tog över. Hur firade vi då nyår?

 Av julmaten fanns det kvar, så på bordet dukades det fram samma rätter som under julen. I södra Sverige var det inte heller ovanligt att man gav varandra presenter, ibland istället för julklappar.

Nutidens tradition att vaka in det nya året var från början något som man, i första hand, ägnade sig åt inom överklassen och bland ungdomar. Genom radions nyårsvakor har denna tradition blivit allmänt spridd och idag är det förmodligen ytterst få svenskar som kan tänka sig ett nyår utan att vaka in 12-slaget.

Liksom julafton var nyårsafton en viktig dag för den som ville veta något om framtiden.

En vanlig sed var att stöpa bly och utifrån formen på det stöpta blyet sa man sig kunna sia om framtiden. Hade blyklumpen formen av en krona var det ett tecken på att man skulle bli gift.

Andra sätt att få reda på vem som skulle bli ens tillkommande kunde man få om man "neg tre gånger inför nyårsnyet"(nymåne) samtidigt som man sa t.ex. "vems skjorta ska jag sy, vems kaka ska jag baka, vems maka ska jag bli?"

Att magin vid nyår till viss del lever kvar märks i påståendet att ett löfte avgett vid nyår är ett löfte som är mer bindande än löften som avges vid andra tidpunkter under året.Det borgerliga nyårsfirandet är förknippat med sylvesterbaler, numera nyårsbal och seden att avlägga nyårsvisit, idag en mer eller mindre bortglömd tradition.


Sen hittade jag denna förklaringen till varför vi har nyår nu.

Varför är nyår 1 januari?

Kort svar: Att just 1 januari är nyårsdag är en rest från Romarrikets dagar. Från början var nyårsdagen 1 mars, men rikets expansion gjorde att man behövde fler månader på sig att planer fälttågen (vilket man gjorde vid nyår) – därför flyttades nyårsdagen två månader bakåt.

Högtidsdagar brukar ligga i samband med brytningstider. När solen vänder och det blir ljusare infaller julen, när dag och natt är ungefär lika långa är det Jungfru Marie bebådelsedag 25 mars eller Ostara 22 mars och när solen står som högst är det midsommar – för att ta fyra exempel.

Därför kan det tyckas märkligt att lägga nyårsfirandet i skiftet december – januari då det är väldigt lite som händer i naturen. Det är långt kvar till vår och vintersolståndet har redan varit.

Vi kan också i månadernas namn se att det här med nyår i januari troligtvis inte är det man firade från början. Månaden december borde ju vara den tionde månaden (dec = tio) och oktober den åttonde (okt = åtta). Och så var det faktiskt från början, men då måste vi gå mer än tvåtusen år bakåt i tiden och hamnar då i Romarriket.

Före Julius Ceasar var den romerska kalendern svårbegripbar med månader och år som dåligt stämde överens med de naturliga månaderna (månens varv runt jorden) och det naturliga året (jordens bana runt solen). Det romerska året hade tio månader där mars var den första och december var den tionde och sista. Att tiden mellan sista december och första mars inte hade några namn förklaras så här av Lars Olof Lodén:

Enligt en fantasifull förklaring skulle den tid som förflöt mellan slutet av December och början av Martius vara att betrakta som ”död” och alltså inte behöva innehålla några namngivna månader.

Någon gång på 700-talet fvt lades januari och februari till kalenderåret som de två sista månaderna (det är för övrigt därför som februari är skottmånad) – mars var fortfarande årets första månad.

Vid det romerska nyårsfirandet (1 mars) tillträdde konsulerna sina poster och de började planera för de fälttåg som arméerna skulle dra iväg på. När riket växte blev 1 mars alldeles för tidigt att för denna planering och man blev tvungna att flytta konsulernas tillträde två månader bakåt på året. Runt 150 fvt bestämdes att konsulerna skulle tillträde 1 januari och då firade man det nya året då istället.

När sedan den julianska kalendern infördes under Julius Ceasar 45 fvt blev 1 januari officiellt nyårsdag i det romerska riket. Viktigt att komma ihåg är dock att romarna såklart inte räknade åren utifrån Jesus födelse (han var ju inte född än) utan med utgångspunkt i vem som var konsul när året började

Egentligen är ju nyårsfirande vid månadsskiften en rent administrativ åtgärd. Om vi skulle följa solens gång (vilket vore mer naturligt och mer rytmiskt) finns fyra bra tillfällen att fira: vårdagjämningen, sommarsolståndet, höstdagjämningen och vintersolståndet.

Således har nyårsdagen infallit på olika datum i olika kulturer i olika tider. I Sverige var det främst 25 december och 1 januari som gällde, med övervikt för det senare. Dock var det ytterligare ett problem – att olika länder följde olika tideräkning. I den katolska delen av Europa hade man gått över till den gregorianska kalendern 1582 och helt enkelt strukit elva dagar i almanackan. Så här skriver Göran Hägg träffande:

För den som reste i Europa i början av 1700-talet bör förvirringen ha varit total. Centrala Sverige, Londontrakten och Nordtyskland hade nyår 1 januari, som emellertid inföll 12 dagar efter 1 januari i resten av världen. På sina håll på de Brittiska öarna höll man fast vid 25 mars efter Florensmodellen, men fortfarande ett annat 25 mars än i Florens. Och bland den svenska allmogen i till exempel Värmlands finnskogar användes ibland fortfarande träalmanackor som räknade året från 25 december, som inte var 25 december i resten av världen.

I mitten av 1700-talet införde så till sist även Storbritannien och Sverige den gregorianska kalendern och den 1 januari blev samma dag över hela Europa (utom i Ryssland som inte bytte förrän 1917).

Men bara för att de allra flesta i Europa firar nyår 1 januari så är det inte så i resten av världen. Det iranska nyåret Nooroz firas vid vårdagjämningen, det judiska i september eller oktober, det hinduiska (Diwali) i november eller december och så vidare.

Källa: Tid – en bok om tideräkning och kalenderväsen av Lars Olof Lodén och Nyår i Sverige av Göran Hägg

 

Varför är nyår 1 januari när vintersolståndet är en vecka tidigare?

 

Kort svar: Att 1 januari inte sammanfaller med vintersolståndet (vilket vore mer naturligt) beror på att när den julianska kalendern infördes 45 fvt var nymånen sju dagar efter vintersolståndet (25 december) och det ansågs som viktigt att det nya året sammanföll med månens nytänding.

Många (inklusive undertecknad) finner det märkligt att det nya året börjar 1 januari. Att det är just januari som är årets första månad är inte så märkligt och kan förklaras med romarrikets expansion. Vad som däremot är märkligt är att årsindelningen inte följer någon naturlig rytm.

Om vi skulle följa solens gång (vilket vore mer naturligt och mer rytmiskt) finns fyra bra tillfällen att fira nyår: vårdagjämningen, sommarsolståndet, höstdagjämningen och vintersolståndet. I de flesta kulturer firas olika högtider vid dessa tidpunkter. I Sverige firar vi ju jul kring tiden för vintersolståndet och midsommar vid tiden för sommarsolståndet. Men nytt år firar vi inte i anslutning till någon av dessa brytningstider.

Och anledningen till det ligger i övergången till den julianska kalendern ett knappt halvsekel före vår tideräknings början. Den julianska kalendern var en ren solkalender, där ett år motsvarade ungefär ett jordvarv runt solen. En månad hade inte längre något med månens faser att göra.

Dock spelade månen en stor roll i varför 1 januari inte hamnade vid vintersolståndet vilket hade varit mest naturligt. Det år den julianska kalendern infördes 45 fvt inföll vintersolståndet 25 december. Av flera anledningar ansågs det betydelsefullt att årets första dag sammanföll med den första nymånen efter vintersolståndet. Dels berodde det på att den gamla kalendern skulle gå jämnt ut och dels berodde på en allmän hållning att saker som påbörjas i nymåne för lycka med sig.

Så här skriver Göran Stålblom:

Den 1 januari år 45 f.Kr. syntes alltså den första nymåneskäran just sju dygn efter vintersolståndet. Kalendern var därefter fixerad på detta sätt.

Sedan dess har dessutom vintersolståndet flyttat från 25 december till ungefär 21 december och det beror i sin tur på att den gregorianska kalendern la brytpunkterna (solståndet och dagjämningarna) vid den dag de inföll i samband med kyrkomötet i Nicae år 325. Men det är en annan historia.

Källa: Vintersolståndet av Göran Stålblom





Ja det var mycket att läsa och man hittar så mycket på nätet så
ibland vet man inte ens om det stämmer, men kul läsning är det.



Vem bestämmer vad magi är?

Vad innebär magi för mig?

Det är inte helt lätt att säga vad magi egentligen är. Jag tycker att magi är det liv vi lever i, naturen, djuren, växter, tankar ja människan. Allt är magi egentligen, i min värld så är det allt som existerar. Hur kan allt finnas till om det inte vore för magin?

Det övernaturliga hör till det som har varit men vill fortsätta vara det? Ja man kan ju fråga sig, vi människor vill tro -vi behöver att tro på något. Men vad är då tro, det finns inte i det verkliga livet men ändå tilber vi olika icke fysiska
" gudar - gudinnor - tomtar - älvor-etc " Vissa känner deras närvaro, vissa skrattar, man vet att de står vid ens sida andra är besvikna på att de aldrig finns där. Det viktigaste för mig är att alla har lika rätt till sin tro och övertygelse, därav blir vi lyckligare.  

Hur många sinnen vi än har så känner vi olika. Magin håller ihop allt, det gamla, det nya och det som kommer i framtiden. Sedan kan magin vara så mycket mer jag älskar små formler som ger lycka och annat mysigt. Men det är något som blir personligt bara mitt. Mina drömmar och mål. Att örter kan bli en läkande salva, det är även det magi.

Magin är i mina ögon en ren kraft den har inte någon färdig skepnad, vi formar den efter vår övertygelse och är vi elaka så blir magin elak, är vår mening god så är magin god etc. Magin är ett hjälpmedel inte den enda kraft, många små bäckar små....som ni säkert har hört många gånger. Jag sänder ofta och gladeligen lyckoenergi men det behövs mer, det är jag fullt medveten om. Fast får man mycket energi av andra så orkar man ofta resa sig för man känner energin flödar omkring síg. Man känner sig stark eftersom man inte är själv. 

Magin måste dock användas med förnuft, det är ett ansvar vi fått och som skall vara till alla. Man får inte vara egoistisk eller respektlös.





Detta hittade jag och tyckte att det var en intressant läsning. Vad tycker ni?
Vem har rätt vem har fel, eller har alla rätt och fel?

Magi - vad är det?

En betraktelse av Grimner

 

Det trollas mycket nuförtiden. Åtminstone är intresset för magi och mystik mycket stort. Och det är ju en trend som kommer och går med jämna mellanrum. Vid tiden för det förra sekelskiftet var ockultism mycket stort, andra halvan av 1700-talet likaså. Intresset kommer och går i vågor.
Så vad är det då för något som lockar oss så? Makt? Förmågan att skapa, att blända, att skilja sig från mängden, att kunna något som andra inte kan?
Eller är det helt enkelt möjligheten att skapa om våra liv precis så som vi vill ha dem?

Det första man måste göra om man skall diskutera något är att definiera begreppen - så även här.
Vad är magi?
En definition är tankens skapande kraft - att med sin tanke och vilja påverka tingen omkring sig.
Denna definition kommer naturligtvis ivrigt motsägas av somliga som hävdar att det är en alldeles för bred definition. Då är ju alla viljehandlingar en form av magi - och alla trollar, hela tiden. Och det kan jag faktiskt hävda; att det är just så. Vi är alla magiker, och vi skapar och trollar allihop, hela tiden.
Det låter ju förstås inte så bra för de personer som byggt upp sin identitet kring att de är så speciella, att just de trollar och är stora magiker, till skillnad från alla andra, "vanliga" människor - men det tillåter jag mig för stunden att högaktningsfullt strunta i.
Den enda särskiljning jag kan gå med på är att somliga trollar medvetet, andra omedvetet.
Men magi, det sysslar vi med allihop.

Men låt mig börja med den medvetet valda magin.

Magi är paradoxernas knutpunkt. Motsägelsernas självklara mötesplats.
Magi fungerar, till stor del för att vi är överens om att det fungerar. Inte i sig självt, isolerat - men just på grund av sin illusoriska effekt.
Motsägelsen ligger främst i att det fungerar bäst just för att det inte fungerar.
(Va? - ta det där en gång till hördu. Nu hängde jag inte med.)
Om magi fungerade på egen hand - d.v.s. om ett föremål eller en besvärjelse verkligen hade en egen kraft, skulle vi inte kunna ha lika bra kontroll över resultatet. Magin skulle då paradoxalt nog i de allra flesta fall fungera sämre, eftersom de magiska föremålen då skulle ha en egen vilja, så att säga, som kanske inte säkert överensstämmer med min vilja. Och då försvagas förstås kraften. Men eftersom föremålen eller de magiska ramsorna fungerar genom mig, min egen viljekraft, så är det helt och hållet magikern själv som styr över resultatet.

Magi bygger alltså till mycket stor del på illusioner och överenskommelser.
Med detta menar jag dock inte att magi inte finns, eller att det är lur och fusk alltihop - frågan är hur det fungerar.

På samma sätt som det på teatern finns en överenskommelse mellan skådespelare och publik, finns det även en överenskommelse mellan trollkarl/medicinman och hans/hennes omgivning. Voodooprästen som sätter onda ögat på någon i syfte att den personen skall dö, kanske lyckas i sitt uppsåt enbart på grund av det konsensus som råder i samhället - vi vet alla att voodooprästen har den kraften, alltså måste jag dö - och så dör jag.
Den Heliga Stenen med Magisk Kraft har denna kraft eftersom jag vet om att den har denna kraft, och "det vet ju alla" att det är så. Alltså är den Heliga Stenen oerhört kraftfull.
Jag är Hamlet, eller Hamilton, enbart för att publiken går med på att jag för en stund är det. Hela teaterns magi bygger på denna överenskommelse. Annars förblir jag ju bara en patetisk skådespelare med tjocka lager av smink, knäppa kläder och en ful dödskalle av papier-maché.
Magiker och trollkarlar som uppträder med trolleritrick på scen kallar sig illusionister. De skapar illusioner av att trolla bort damer ur lådor, trolla fram rätt spelkort eller en vit duva ur den höga hatten. Och vi vet alla att det är fusk, men vi låter oss tjusas - särskilt om magikern är skicklig i att skapa illusioner.
Teater fungerar på samma sätt. Vi vet alla att det är på låtsas, på lek, men vi låter oss föras med, till andra världar, andra tider. Om jag ställer mig upp i publiken och ropar "Det där är ju inte Kung Lear - det är Sven Wollter! Och inte är det i England heller! Och dom dör ju bara på låtsas!" - då skulle jag med största säkerhet bli utslängd från teatern. Såvida inte skådespelarna är alldeles särskilt usla, och vi alla faller ur magin hela tiden. Då går vi allihop. Vi vill nämligen bli lurade!

Min teori är att den mesta magi, inklusive vit botarmagi och svart förbannelsetrolldom, fungerar i stort sett på samma sätt. En duktig magiker är duktig på att skapa illusioner. Han/hon är helt enkelt mycket bra på att suggerera fram klientens egen självhelande förmåga. Eller självdestruktiva förmåga, beroende på vilken typ av magi vi pratar om. Samt förstås även sin egen helandeförmåga. Ibland är det ju faktiskt så att jag kan påverka yttre skeenden med min kraft. Men då är det för att jag lyckats suggerera mig själv till att tro så starkt på min egen förmåga att den till slut faktiskt finns i verkligheten. Och då kan jag faktiskt lägga en och annan tråd i Urds Väv, och påverka skeenden, personer och ting på avstånd. Men bara om jag är 100 % säker på att jag faktiskt kan det.

Magi som illusion bygger också på distraktion. Jag får publiken att tro att jag trollade bort myntet enbart genom att jag fick dem alla att titta på min högerhand, samtidigt som jag med vänster hand omärkligt smusslade undan myntet. På samma sätt trollar jag bort smärtan när ett litet barn ska få en elak spruta i rumpan - genom att berätta en saga för barnet. Barnet fokuserar på sagan och märker inte sprutan. På samma sätt kan jag suggerera bort smärtan själv, genom att inte fokusera på den, utan något annat. Det är också en slags magi.
"Titta - pappa trollade bort det onda!"

Det finns en tendens till att tro att man med magi kan gå genvägar, att man med mycket liten ansträngning kan uppnå stor makt. Detta är en villfarelse som jag tror till större del kommer ur en blandning av lika delar dåligt självförtroende och lättja. Tonåringar i svart cape och kajal, som talar med beslöjad röst, läser böcker om keltisk mystik, kabbala och runor från New Age-bokhandeln och leker magiker. På ett plan har de förstått något - mer eller mindre medvetet - och det är just att illusionen i sig kan framskapa resultat. Tror de själva verkligen starkt på sin förmåga, och om även någon annan gör det, så kan de kanske utföra någon slags magi, och skaffa sig en viss makt. Men för att bli en riktigt bra magiker krävs mer än så.

Magi är inte enkelt. För att bli en skicklig magiker krävs framför allt en oerhörd lyhördhet, en god psykologisk känsla och intuition, samt en klar och stark vilja, en visshet om att man kan påverka och förändra med sin vilja. Det handlar alltså inte om hokuspokus och hemliga trollramsor, eller magiska föremål med märklig kraft. Visst - om jag verkligen, verkligen tror att ett specifikt föremål har en stark magisk kraft, så får föremålet skenbart denna kraft (t.ex. en trollstav) - men enbart genom att detta föremål rent psykologiskt fungerar som en katalysator för min egen magiska kraft.

Att bli en magiker innebär alltså att du egentligen inte behöver lära dig något nytt, tillföra något utifrån. Du har redan förmågan och kapaciteten - det gäller bara att bli medveten om den, och tillämpa den.

Därför är magiska ritualer och besvärjelser ofta en onödig omväg till det resultat jag vill uppnå. Och ibland till och med en flykt från det. Istället för att möta problemet öga mot öga, utför jag en artificiell ritual och låtsas att det ska hända något starkt - och så funkar det inte. Blev någon förvånad...?
Kärleksmagi är ett bra exempel på detta.
Allvarligt talat - om jag är så feg och kraftlös att jag inte ens vågar ta steget ut och med öppet hjärta bekänna min kärlek till en annan människa, utan istället går omvägar med mer eller mindre bisarra ritualer, böner och besvärjelser, så kan jag väl knappast våga hoppas på att mina ritualer och besvärjelser verkligen kommer att ha den kraften jag själv saknar, och därmed få avsedd verkan? Glöm det.

Jag får då och då en och annan fråga om magi och ritualer - t.ex. kärleksmagi (apropå exemplet härovan).
Hur gör man någon kär i en själv?
Ja, det första du bör tänka på är faktiskt inte hemliga riter och ramsor, mystiska dekokter i den tilltänktas vin eller liknande - det första och viktigaste är faktiskt att du måste tycka om dig själv.
Ren psykologi och personlig mognad, med andra ord.
Och sen räcker det med att vara sig själv.

För mig är det ytterligt fascinerande att en människa kan springa stan runt för att hitta den rätta rökelsen, de rätta färgade stearinljusen, och den perfekta lilla järngrytan att utföra ritualer med - när det egentligen räcker med att tala om vad man vill. "Hej - du är fin, och verkar intressant och trevlig - vill du äta middag med mig?"
För övrigt är den bästa kärlekstrolldrycken (enligt min mening) champagne. Och då ska det ju förstås helst vara riktig champagne för att magin ska verka ordentligt. Choklad och ett stort fång rosor brukar också funka bra.
Då kan det bli Stor Kärleksmagi!


Grimner 2001




Njut av magin, den lever genom oss alla.

 


Blandat ifrån helgen.

Här kommer blandade bilder ifrån helgen som var startskottet för 14 dagars ledighet. skall bli så skönt. Pyssla i hemmet. Kanske hälsa på goda vänner. Ja man får se vad som händer.

Hade min mor och hennes sambo på besök, jag undrar var min " riktiga " mor har tagit vägen. Från de kom till de gick var de sura och otrevliga, inte ens tack för maten eller gåvor....vem uppfostrade vem? Vi fick inget men det var väl bara bra, annars hade vi behövt att uppskatta något vi inte ville ha. Tänk vad saker och ting kan förändras, från en härlig familj till att vara främlingar, sorgligt men vad kan man göra?

Sedan far dog så har det bara blivit värre, jag vet att jag skrivit om det förr men jag fattar nog inte att min underbara mor har skaffat sig en surmulen gubbe som bara älskar att sura och gnälla på andra, tyvärr så är det smittsammare än pesten.

Jag vet inte hur länge jag skall kunna stå ut, att umgås med dem är en pina men mitt samvete vet att jag lovat pappa,.,.,.,.,.,.,.,,.Fick inte lov att ha kameran framme när de var här, och vi fick inte prata för högt.

Vi har ouppfostrade djur emedan deras är perfekta, ja det är okej??? Vi är värdelösa, vi tjänar bra, sköter våra arbeten, har två barn som är duktiga, skötsamma i skolan, varken rökar eller dricker. Vi är stolta över våra liv, men vi gnäller väl för lite.


     
Saffran snor gröt.           Olle pulle                      Min älskade pappis

   

   

   
Vår älskade Mimmi                                            Tänk va jag var ung här

   
                                  Tinnis ninan
På söndagen kom vår vän Olle, då hade vi en underbar tid med pyssel, skratt god mat och värme. Tur att det finns människor som uppskattar oss. Nä nu skall jag inte vara så, vi har vänner som gillar oss. Lika så finns det de som inte gillar oss. Men så skall det vara, men jag saknar min mor. Något som jag saknar är mina syskonträffar, men jag har nog bara mig själv och tiden att skylla på. För försöka ändra på det, kanske ett nyårslöfte? Brukar inte ge löfte men det kanske borde vara värt ett försök.



    
    
                                       Belysningen på huset liknar en tomte.

    
  

Mitt altare <3






Va rädda om er.


ps om man vill se bilderna lite bättre så trycker man på bilden och så vips blir den större. Enbart magi, hihi


En lugn söndag.







Det blev ett kort besök av Skade idag. Tack och lov hade hon inte tid att stanna så länge. Har städat, tvättat och lagat mat. Allt har alltså varit som vanligt. Längtar till Yule dagen den 21 december. Det finns många olika idee'r om vilken datum som gäller, men som jag känner det så är det inte någon speciell betydelse egentligen. Bara man mår bra och inte krånglar till det. Nu skall jag hoppa i kojen, jobb imorgon.












Ta det lugnt och va rädda om varandra.


1 vecka kvar, sen 2 veckors ledighet.




Det är inte mycket yule förberedelser här, har inte så mycket att göra. Mina tomtar och min gran kommer fram i veckan, fast de inte hör till så är de ett måste. tomten för mig är en snäll "gubbe" som behövs i denna värld och sen så är han så vacker. Granen är en utmaning varje år, vill ha den vacker och stor, ca 2,70 hög. Pyntad och gnistrande vacker.

Min mor och hennes sambo kommer och så vår underbara dotter Martina. Sonen rymmer till flickvännen Frida. Alltså behöver jag inte planera så mycket. Det blir lite av varje, och sen bara njuta av att kunna vara tillsammans. Yule presenter blir bara till barnen, så det är inte så ansträngande iheller. Låter som en helt perfekt yule för mig. Gott att äta, umgås och bara ha det bra.

Sedan sitter inte två veckors ledighet helt fel, skall bli skönt att få gjort lite här hemma. Hur man än kämpar, så hinner man inte med allt. Med ett arbete som gör att man är hemma vid fem-sex på kvällarna för det mesta och sen är man så trött så att man nästan somnar i dörren. Helgerna är ett skämt, man orkar ingenting. De flesta säger att det är friska luften som knäcker en och det kan nog stämma. Annars så får jag skylla på åldern och det är inte så kul.

Jag kommer att sakna Tekla ( min skylift, min arbetsplats ) men hon finns kvar när jag återkommer. Sen kommer ett nytt år med nya utmaningar och glädjeämnen.










Va rädda om er och alla andra.


Vad innebär det att leva som wiccan, enligt mig?


Jag är nog en väldigt tråkig wiccan enligt många. Har inte så mycket cermonier för mig, utan jag bara njuter av livet, jorden med natur och djurliv, människor och allt annat som man kan njuta av. Cermonier gör jag men lite för mig själv och jag har mina altare lite överallt, där jag känner frid och lycka. Jag njuter också av alla människor jag lär känna hela tiden, vackra själar som jag bara kan bli stolt för att få äran att lära känna. Visst finns det människor som får min hud att krypa, men jag försöker att hitta något positivt ändå. Ibland lyckas jag och i bland misslyckas jag, är tyvärr inte speciellt perfekt. Skulle vilja vara men samtidigt vet jag att det är omöjligt eller rättare sagt omänskligt.

Jag arbetar mycket och vill göra allt för min familj, men det finns annat som jag brinner för. Det är alla djur och barn som far illa här i vårt samhälle, i vårt land och utomlands. Man kan inte hjälpa alla så jag har valt det som ligger mig närmast

Bland annat har jag inte förstått varför människosläktet hela tiden skall beklaga sig över att olika djur blir utrotade samtidigt som de stöttar utrotningen av andra djur? Jag vet att t ex vargen är ett rovdjur och att det tar den lätta vägen för att få mat. Precis som vi människor gör, eller hur? Vi går till ett shopping centrum och handlar t ex kött eller annat vi behöver. Jägare finns det många av, de som verkligen bryr sig och gör ett bra jobb sen finns det de som är fulla av testeron och skjuter "hejvillt" av glädje. Vargen jagar för mat, vissa tar bara andra vilda djur, andra tar tamboskap.
Det går att skydda sina djur mer än vad vissa gör men man kan inte stoppa allt, tyvärr.

Men i min mening betyder det inte att man skall ha rätten att döda alla för det. Finns många åsikter och alla har sin lilla sanning. Inget kan säga vad som är rätt och fel. Men åsikter är tillåtna för alla. Jag gillar inte alltid andras åsikter men jag får acceptera dem iallafall.



Hittade denna bild och denna indian historia i en blogg som heter: mlilja

En indian satt och pratade med sitt barnbarn.
Han sa: ”-I alla människor bor det två vargar som slåss.
Den ene är ond.
Det är ilska, fruktan, missunnsamhet, avundsjuka, sorg,
arrogans, självömkan, lögn, överlägsenhet och egoism.
Den andra är god.
Det är glädje, fred, kärlek, hopp, lugn, ödmjukhet,
välvilja, empati, sanning och tillit”.

 

”-Vilken varg vinner?”, sa barnet.
”-Den du matar”, sa den gamle mannen.


I tidningen skriver de om vargar igen, inte så kul läsning tyvärr.







Ha en lugn och skön kväll.


Var skall man börja? Detta har blivit bloggpost som innehåller nötkräm.


Det finns så mycket nöd, misshandel och våld mot barn, djur ja överallt och emot alla. Det går inte att stötta allt och alla. Det finns ingen chans, men man kan ta några och så jobba mer effektivt.

Det pågår en tyst katastrof. En katastrof som varje dag dödar 21 000 barn under
fem års ålder. De flesta barnen dör av näringsbrist, diarré eller andra sjukdomar.
De dör av orsaker som med enkla medel skulle kunna förebyggas.

I jul kan du publicera årets viktigaste bloggpost. En bloggpost som ger
fler barn chans att överleva och utvecklas. Då gör du nämligen inte
bara fler uppmärksamma på att barn dör i onödan utan du ser även
till att re:member skänker sex påsar nötkräm. Nötkrämen skickas
till de barn som behöver det mest. Vi hoppas att du vill hjälpa
oss att få ihop så många påsar nötkräm som det bara är möjligt.

Bilder

Använd gärna våra kampanjbilder. Glöm ej att ange
fotograf/UNICEF och pinga Twingly då du bloggat.



Foto:UNICEF
UNICEF/Pelle Bergström



Skriv om kampen för varenda unge på din blogg

Kämpa för varenda unge!

Varje dag, året om kränks och utnyttjas barn medan omvärlden
tittar på – eller bort. Så skulle det inte behöva vara. Alla har vi
ett val. Antingen gör du ingenting – eller så gör du någonting.
Tillsammans kan vi förändra förutsättningarna för miljontals
barn världen över.

Det går att skydda barn mot våld, övergrepp och exploatering.
Det går att ge dem trygghet, utbildning och mat för dagen.
Och det går att befria barn från ett liv som soldat, gatubarn
eller prostituerad.

UNICEF, världens ledande barnrättsorganisation, finns på
plats i regeringskorridorer, slumområden, flyktingläger och
avlägsna byar och arbetar dygnet runt för att ALLA barn
ska få den barndom som de har rätt till. Det handlar om
så självklara saker som till exempel rent vatten, vaccin
mot dödliga sjukdomar, bra hälsovård, skola och skydd
mot våld, övergrepp och diskriminering.

På unicef.se kan du vara med och kämpa för varenda unge,
eller sprid budskapet du också genom att
blogga, twittra eller "facebooka" om barns rättigheter.

Vi kanske inte kan förändra världen idag, men allt stort
börjar med något litet.

Du kan göra större skillnad än du tror.

Ps. Vill du gå med i vårt nätverk
bloggare för varenda unge - läs mer här!






UNICEF/Kate Holt

Många barn i Etiopien har förlorat en eller båda sina föräldrar.



NICEF/Josh Estey

En liten pojke vaccineras mot mässling i Indonesien.

UNICEF/Georgina Cranston

Smutsigt vatten dödar fler barn än krig.




UNICEF/Donna DeCesare

Tonio Jorge, 6 år, i El Salvador fyller små plastpåsar med kol som hans
familj säljer på marknaden där de bor.


RSS 2.0