Sonen blev 20 år idag.

Smörgåstårtan.
 
Ormtårtan i olika vinklar. Marsipan och prinsessfyllning.
 
 
 
 
 
 
 

Har bakat för att min son skall få känna lite av sin 20 års dag. Det är inte många som kommer men han mår just för tillfället lite bättre. Min son har en muskelsjukdom som gör att han är väldigt svag i sina muskler. Det tog många år innan de hittade att han var sjuk.......
 
Många läkare sa ohhh han är tonårstrött, växtvärk ja allt möjligt som inte stämde med honom.  Han tränade amerikansk fotboll och taekwondo för att han älskade att träna, när ett barn inte vill träna för att man har ont så är det något.........Många undersökningar senare träffade vi en läkare som lyssnade på honom, så skönt.
 
Periodvis sitter han i rullstol men inte just nu. Man kan inte se att han är sjuk men all smärta har inte något ansikte. Han skall också till smärt rehab nu, de skall se om de kan hjälpa honom att inte ha så svåra smärtor hela tiden. Smärtorna har blivit så pass svåra att han funderar på att göra studieuppehåll för att han inte orkar.
 
Några känner till honom genom att han fick svensk hjälte titel förra året eftersom han  engagerar sig i en by i Indien, Banjara Basti. Han har varit där nere efter ett skolprojekt som han själv gjorde och åkte ner själv, fast han är sjuk. ( Mamma så stolt :D ) Han försöker hela tiden samla in pengar och på grund av honom har vi fyra fadderbarn. Kanske åker han ner där igen, vem vet. <3
 
 
 
Vi har en bland annat en auktions sida där vi försökar att samla in pengar. Folk skänker saker och vi auktionerar bort och pengarna går till barnen i Banjara Basti.
https://www.facebook.com/pages/Banjara-Bastis-barn-och-skolbygge/396142490476426
 
Han kommer aldrig att bli frisk men min dröm är att han hittar fina vänner att umgås med. Han blir mindre social för varje dag. Han smittar inte, ser inte "konstig ut" så någon gång träffar han väl den stora kärleken. Han trodde att han hade den stora kärleken, men tyvärr höll den inte mer än fyra år.
 
Han blev 20 år idag och han är världens bästa son. Grattis min son.
 
 
 
Nä nu skall jag gå och se en film då jag inte kan sova som vanligt. Hoppas ni sover gott.
 
 
 
 
 

Varför är det så trångt i huvudet just nu?

 
 
Jag har spöken i huvudet!!!  
 
Min far är där inne och pratar med mig hela tiden och jag förstår inte vad han menar eller vill??? Förstår att det är viktigt men inte mer. Retfullt då jag brukar vilja nonchalera sådana besök, eftersom jag tycker att de är jobbiga. Men jag vill verkligen förstå men ............... Att det rör familjen det vet och känner jag men sen är det bara tomt.......Mimmi har också pockat på men hon gav sig iväg igen. Vad vill de???
 
Något annat som är i mitt huvud just nu och har varit ett tag nu...Nikolaj Holm, killen som körde in i mig. Han hamnade i rullstol och jag känner mig så skyldig, fast jag inte körde på honom. Det var han som körde på mig, fast hade det varit jag så hade jag sökt upp honom. Men så tänker inte han, inte ett ljud från honom frågande hur jag har det nu efteråt.  Helt okej var och en gör som den vill. Blev påmind nu när den unga tjejen körde ihjäl sig. Men det är väl bara jag som letar avslut.
 
Vet inte varför jag kände för att skriva detta men nu skall jag avsluta denna dag.
 
Var rädda om er.

Försöker städa, vilket skämt.

 
 
 
Ja kroppen vill verkligen inte, får sätta mig ner hela tiden och vila. Det händer ingenting tycker jag. Sen får jag väldigt värdefull hjälp av tre busiga katter och två hundar, de tävlar om vem som kan störa mest tror jag.
 
 
     
 
 
Skall gå ut en stund och fånga upp lite frisk lantluft, tur att man bor på landet. Hundarna skall väl få lufta sig lite. De älskar att springa runt i trädgården och busa.
 
Kanske skall vi köpa en grävmaskin i kväll. Vi skall gräva så mycket att det blir billigare att köpa en och sen sälja den när man inte behöver den längre. Det syns på gubben att det kan bli sommarens leksak. Som de säger det är bara priset som skiljer när det gäller leksaker till män. Vem vet kanske grävs det en bassäng också så kan jag ligga i den och bara slappa. ♥
 
 
    
 
 
De sista dagarna har ett stort antal lastbilar lagt sig på sidan, och mirakelvis har förarna bara kravlat ut och klarat sig. Men det värsta har även hänt i dag, en 22 årig tjej som skall ha varit en kanonchaufför med ett nytt arbete sedan i måndags dog när hon la sin lastbil på sidan och hamnade på något vis under. Tjejen välte i Norrköping. Jag fick lite minnes flash från min egen olycka där bilarna såg ut som de varit med om folkrace i 20 år och så tittar man på hennes lastbil och den ser ut att bara lagt sig. Varför skall en så ung tjej råka så illa ut???
 
 
Snälla tvinga inte ut lastbilarna i vägrenen, den håller inte. Och snälla använd bilbältet, en billig försäkring även om den än retfullt jobbig ibland.
 
 
 
 
 
 
Var rädda om er i trafiken, och tänk lite på dina medtrafikanter också.
 
 
 

Varför har man en blogg? Varför gör man det man gör?

 
Ja ibland undrar jag varför jag sitter här och skriver, läser någon det jag skriver? Möjligtvis de vänner man har som kanske känner sig tvingade att följa en helst nu när jag inte träffar någon. Jag har låst in mig så att säga. Eller några som har villat sig in ;) ........
 
Nä jag gillar att skriva i min blogg även om jag gjort ett stort uppehåll. Men nu är jag tillbaka och tycker att detta är en skönt sätt att släppa ut luften. Slipper att sprängas i luften av alla tankar som anfaller en dagligen. Lite som en ventil som fixar till rätt läge......
 
Ibland undrar jag över varför människor skall bråka bara för att man tycker olika? Men det finns inget svar. Man kan bråka fast man tycker likadant, helt otroligt. Varför tycker vissa att de är bättre än andra? Finns inga svar på det i heller.  
 
Många frågor och svar som alla har olika åsikter om. Men det är väl människans gissel, vem har egentligen rätt
 
 
 
 
 
Ja inte är det jag, i alla fall inte alltid, ibland kanske. Jag önskar att jag var perfekt, en snäll typ som brydde mig om alla. Jag bryr mig om många både vår jord, människor och djur. Men bryr jag mig ordentligt, jag blir ju faktiskt jobbigt sur om folk gör saker som jag inte gillar. När folk gör dumma saker emot andra så vill jag bara.......men sen så tänker jag till och lugnar ner mig.
 
 
 
 
Jag har gjort mycket dumt i mitt liv och jag har fått betala genom att förlora fina vänner och andra har gjort dumt och förlorat mig osv...ingen är perfekt även om man vill.
Vissa har jag nu kommit på att jag saknar i mitt liv, men jag brände de broarna för många år sedan så det går inte att gå över nu längre.
 
 
 
 
 
Har nog testat olika personer i hela mitt liv, tills jag hittade den jag är nu. Jag var hippie ett tag, for runt och "rädda" allt och alla. Sen upptäckte jag jänkebilar, köpte en Rambler Classic med gjutjärns motor som första bil. Älskade bilen tills någon annan körde i sönder den och jag fick sälja den. Fick aldrig reda på vem av min närmsta krets som var skyldig, men vad gör det idag. Sen blev det motorcyklar som var topp ett.
 
Ja sen blev det familj med barn och så gick åren.........nu är jag en tant som sitter och undrar var mitt liv tog vägen. Jag hann inte med, känns inte som 52 år. Vill inte vara gammal och se tiden försvinna, varför gjorde jag inte de och de...... nä jag är nog ganska nöjd, så länge jag har kul och kan vara glad så skall det andra nog fixa sig.
 
Nu skall jag försöka fixa lite sömn som är en stor bristvara i mitt liv, behöver en hel del. Så ni får ha det så bra så återkommer jag en annan gång.
 
 
 
 
 
 
Sov gott och ha en härlig fredag när ni vaknar upp.
 
 
 

Krig = Ära ???

 
 
 
 
Krig, hur kan man slåss för kärlek, tro och ära? Hur och när blev död och dödandet en ärofylld sak??? De sista dagarna har jag hört så mycket om ära och död i samma meningar. Man blir väl extra känslig när någon i sin närmaste krets kommer in för tidigt till nästa steg. 
 
Som en lärare Tommy Tyberg sa för många år sedan att det var bättre att komma för sent i detta liv än komma förtidigt till nästa. Jag håller med honom helt klart.
 
Tillbaka till död, soldater har i mannaminne gått ut och slagits för sin kung/drottning och fosterland, eller för sin gud. När de dödar så är det med ära och en handling att vara stolt över.
Om en man eller kvinna bestämmer sig för att gå ut och döda några så är det mord.
 
I mina ögon är det faktiskt mord alltsammans. Död är död, jag kan inte se att en människas död är mer rättvis än en annans. När vissa människor gör en avskyvärd handling så får man först en känsla att den personen skall ha samma behandling. Men så börjar jag tänka, nej jag vill inte sjunka till så låg nivå. Straffas ja, lås in människan och ta bort alla lyxbitar såsom tv och datorer och låt han/hon känna att de gjort fel.
 
I vår vardag finns så mycket död så att jag går i sönder varje dag. Misshandlade djur som dött av sina skador, barn som blivit slagna och misshandlade av vuxna, vuxna som slagit och misshandlat vuxna, soldater som dödat oskyldiga.....ja listan blir ofantligt lång och jag har då inte räknat alla de som dör av sjukdomar, ålderdom och annat.
 
Tänk om alla fick dö en smärtfri och "naturlig" död. Att bara få somna in för att man är gammal och känner sig färdig med detta liv. Ja en dröm men man får drömma fina drömmar det är okej. Hellre det än att drömma om alla som lider.
 
 
En lite kul "snusk" bild för att pigga upp er efter all prat om döden.
 
 
 
 
Ha en trevlig natt och hitta inte på några hyss.
 

Människo liv är som glödlampor.

 
 
Nu har ännu en väns glödlampa slocknat. Jag kan inte föreställa mig hur dottern och mannen i ditt hjärta känner sig. Vi umgicks mycket i våra unga dagar och hennes man dog precis när de fått reda på att de väntade barn. Detta var hemskt men ibland vill inte livet vara just. Hon fick en underbar dotter och vi växte isär.
 
 
Vi hittade varandra på nätet..... ja rättare sagt facebook, där vi snabbt tog upp kontakten. Hon hade sin kärlek som hon hade hittat och dottern hade växt upp till en skönhet. Vi pratade bland annat om att hon skulle leta upp en vit spettsklänning som hon lånat av mig när tösen var liten, min dotters favvis klänning men det blir inte av nu...ett samtal som blev det sista i detta kapitlet........varför pratade vi inte om viktigare saker???
 
Men just nu så kan jag inte fatta, jag förstår inte, vad kunde gå fel? Hon fick nya lungor och det gick jättebra, och så får hon ett EP anfall och så släcks hennes liv. Det var inte hennes tur, kan någon fixa felet som begicks......
 
 
 
Kommer inte att glömma dig min vän, och nu förstår jag varför det inte gick
att hitta mina tankar igår. Du var väl in om och sa adjö men jag förstod
inte. Men det är som vanligt, jag ser inte alltid svaren framför mig.

Inkomst .......behövs det?

 
 
 
Var på facket idag, de hade sökt mig angående lite papper om olyckan. Tänk att det skall gå nästan 1 1/2 år innan de får tummarna loss och skall hjälpa. Har tappat totalt förtroende för dem, betalar dock en mindre förmögenhet varje månad. Vad får man för det, ja svara på det nån som kan. Allt låter kanon men skall det inte hända något också?
 
 
 
 
Mitt fall: Råkar ut för en olycka, ingen hör av sig från facket.
Mitt förslag: Jag anser att de kunde hört av sig och sagt, hej vi finns till för dig och det här kan vi göra för dig.
Vad jag fick: Ah ryck upp dig, det finns de som dött!!! Ingenting att hänga läpp för.
 
 
Ja när jag väl själv ringde och fått en tid så fick jag bl. a dessa ord. Sen satt människan på spik, hade bråttom och sa något om .....ja skulle det vara något annat så hör bara av dig. Ja visst, några veckor efter att man varit på väg att dö i en otroligt jobbig trafikolycka så pallar man höra om hur jobbigt någon annan haft det och varför denna människa jobbade här nu......Ibland behöver man hjälp själv och får man det inte så har i alla fall jag svårt att be igen. Många människor hade blivit lyckliga om han fått sparken som han är väl värd. Han skiter i oss andras liv.
 
Sen fick jag faktiskt ett samtal från facket några månader efter olyckan, där en av tjejerna i kvinnliga nätverket på facket ansåg att jag fick avgå. De hade diskuterat att man inte kunde ha en sjukling som kontaktman för medlemmar. Nä man skall bara stötta de starka och de som inte behöver hjälp, det är väl därför de inte ringt igen någon av dem. Vem bryr sig om medlemmar eller avsatta styrelsemedlemmar???
 
 
 
 
 
Efter nästan ett år har gått och jag har fortfarande inte någon som hjälper mig med alla papper så kommer jag i kontakt med en tjej som sitter på ett annan kontor som försäkringsrådgivare. Helt plötsligt får jag hjälp, hon hjälper mig att få kontakt med en högt uppsatt som sköter det juridiska.
 
Nu börjar jag få lite hjälp, eller skall jag säga att jag tror att jag får hjälp. Hon har fått alla möjliga fullmakter och jag får in alla avslagen. Men hör jag i från denna kvinna?......nej. Vad jag förstår skall hon vara jätteduktig, men inte på att uppdatera sin medlem. Det vet jag av ren erfarenhet. Har inte en aning vad som händer..................Hoppas väl fortfarande på det bästa.
 
 
 
 
 
Att man blir fattiga av att vara sjukskriven en viss procent är ingen hemlighet, att vara utförsäkrad fast man har en arbetsskada är ännu mer pengaingivande........not. Med alla utlägg, mediciner och annat så som att gå på rehab utan inkomst alls som nu fortsätter för att jag skall få en chans till att bli en hel människa igen. Detta tar på inkomsterna som jag inte har!!! Sen hör man om alla som får fina ersättningar vid armbrott etcetera, får man inget när någon kör över dig med 60 ton........nej det verkar inte så. Kanske den dagen jag fyller 70 och är på väg till graven..... 
 
Kanske låter jag lite pengagalen nu, ja kanske det men jag går på knäna snart och jag körde inte lastbilen som körde på mig. Varför skall jag straffas, varför skall jag lida för att ingen pallar att hjälpa en människa när den behöver hjälp. Är det inte därför man betalar fackavgifter nästan 800 i månaden för den har ju sjunkit med 50 kronor, man har försäkringar på jobb som inte täcker någonting när det väl händer något och sina egna privata försäkringar ja de låter också kanon så länge du inte behöver använda dem.
 
Livet suger och jag känner att bristningsgränsen snart är satt. Till hösten efter alla semestrar skall jag kontakta en advokat själv, om jag inte fått några svar på mina frågor. Jag förlorar ju allt, inkomst, pension, semester etc. jag mer men jag vill inte skriva mer nu.
 
                 
 
 
 
 

Sudda ut det tråkiga och lägg in något kul, tack på förhand.

 
 
Ibland vet jag inte vad jag har för känslor i kroppen, jag har för vana att trycka ner dem ordentligt innan de tar över. Var och när jag börjat med detta tramset har jag inte en aning över men vill att det skall sluta. Skall försöka göra en plan och dribbla över mig själv på rätt spår igen.
 
 
 
 
 
Tänker på vad jag skall göra den närmsta tiden med min fortsatta tid på rehab, kommer att sakna det invanda gänget som man har fastnat för ordentligt, ja redan saknar får jag medge. De gav så otroligt mycket allihopa.
Nu skall mitt huvud som innehåller en släng av "posttraumatiskt stressyndrom", PTSD låter ganska så farligt. Ja hjärnan skall bli bra igen annars får de väl låsa in mig eftersom de tror att jag kan knalla i väg och avsluta det som inte blev avslutat förra året.....Så nu skall de in med en riktigt stor "sudd" och sudda ut det som inte är okej att ha kvar. Skämt åtsido så fungerar hjärna i mitt huvud fortfarande på att jag är kvar vid olyckan. Jag sitter där och har därför olika reaktioner som jag inte ens själv märker av, detta kan ju förklara en hel del så jag är tacksam för all hjälp jag kan få.
 
Faktum är att en vän sa till mig för ett tag sedan när hon försökte behandla mig med bl. a. energi massage vet inte vad det heter just nu. Vet bara att hon är otroligt duktig och har botat / hjälpt otroligt många. Hon sa faktiskt till mig att jag stod med en fot i livet och en fot i döden och inte visste vilket håll jag skulle välja. Kusligt likt min läkares definition om mig just nu. Han menar att det är svårt att hjälpa mig med alla smärtor om jag inte kan börja sova och sluta må dåligt. Jag har ont, kan inte sova men jag ser inte att jag har någon dödslängtan, men jag orkar faktiskt inte leva i heller och det låter ju knäppt när man inte vill dö.................................Men jag tolkar mer det som att jag behöver lite nytt i tankeverksamheten, lite mer syre kanske.
 
 
 
 
 
Nu skall man inte läsa detta som att jag vill bort för det vill jag inte. Jag har bara lite grusade tankar som måste läggas på hyllan och ta fram lite mer kul saker. Kan bli lite jobb men jag ser det som en utmaning som skall lyckas.
 
 
Snälla jag tänker: Jag har en underbar familj och jag skulle inte vilja lämna dem.
Elaka jag tänker: Så lätt skall de inte få, de kan lida lite till.
 
Olika tankesätt men svaret blir det samma, jag stannar så länge jag kan. ♥
 
Ha en fin natt och sköt om er.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Bröllops tårtan Till Carola och Svingis.

 
 
 

Då var den klar, efter mycket bråk med en ny sorts sockerpasta som jag aldrig kommer att använda igen.
Tårtan, jag vill att den skall vara perfekt men med en sockerpasta som har märket heter squires kitchen, så skall man inte förvänta sig några under. Jag visste inte att jag kunde så många svordomar, tur att ingen hörde mig. Den var torr, ville inte kavlas och började svettas som en som sprungit maratonet precis.
 
En bröllopstårta skall vara perfekt som resten av den viktigaste dag man har med sin kärlek. Då skall inte en sockerpasta knäcka den drömmen. Jag har arbetat så mycket jag kunde och hoppas att Carola och Svingis blev nöjda fast de tänker nog mer på annat idag och tar tårttankar i morgon.
 
 
     
 
 
    
 
 
 
Ja det är en dag i kärlekens tecken så var snälla emot varandra.
 
 

Bakar, tar det lugnt och bara ÄR idag.

Har kört runt lite idag och fixat lite ärenden som måste vara gjort på grund av min nya säsong av fortsättnings serien sjukskriven. En väldigt tråkig serie, men som de flesta så följer man den utan att blinka. Man är uppfostrad att inte ifrågasätta myndigheterna.
 
 
Såg denna bild och smålog när jag kände igen känslan när inget går som man vill. Om det är det partiet som startat kriget mot sjuka människor vet jag inte men så är det verkliga livet. Tänk om de kunde förstå att man inte vill ha ont eller att gå hemma, det är spyfärdigt. Jag hatar att vara hemma, vill ut och arbeta . Jag har ett arbete som jag älskar, så varför tror de att jag inte vill??? Älskar att vara ute och arbeta hela dagen för att sen komma hem och vara trött för att man har använt kroppen, nu är det bara knoppen som blir trött och det är inte nyttigt.
 
Sen är det lite intressant att se om man passar in i artikeln om Reinfeldt och nobelpriset. Litet skämt ( eller ) nu på fredags kvällen. Jag är inte så mycket för politik men man börjar undra om man inte skall titta över sina åsikter och tankar.....
 
Det värsta med det hela är att som vanligt är det svårt att veta om man inte själv råkat ut för saker som är orättvisa, man kan inte tro att det är så i verkligheten. Man tror att några bara pratar skit, men nu är jag en som förstår att det inte är så.
 

Nobelpriset i medicin borde gått till Fredrik Reinfeldt och regeringen.

 

       Jag håller fullständigt med läkaren Gunnar Nordenstam som i en insändare i Göteborgs Posten skrev: " Årets nobelpris i fysiologi eller medicin borde naturligtvis ha gått till statsminister Fredrik Reinfeldt för hans upptäckt att inga svåras sjukdomar behöver vara längre tid än ett år - en upptäckt utan motstycke i medicinens historia och desto mer anmärkningsvärd som den gjorts av en medicinskt helt oskolad person. Nu får han väl som många stora upptäckare före honom fått göra stå över ett år och hoppas på sitt rättmätiga pris år 2011."
 
 
Ha en bra kväll och när jag är klar så sätter jag in en bild på bröllopstårtan. ♥
 
 

Funderingar kors och tvärs.

Ja nu är detta slut, nu skall allt börja......nej jag blev sjukskriven 2 veckor till. de skall försöka fixa till mig ordentligt.
Antingen kan de fixa till mig ordentligt eller så får jag beställa tid för avlivning. ( skämt )
 
Egentligen är det inte lönt att bli sjukskriver då jag inte får några pengar men man kanske kan leva på luft? Det är så det är när man är utförsäkrad efter en olycka som någon annan orsakat. Att man arbetat, betalt skatt, skött sig etc.........ja det har ingen betydelse. Nu skall jag leva gratis på luft tills någon kommer på hur man kan ta betalt för det också.
 
Det låter kul att fortsätta vara "VIP" kund på sjukan lite till. De är väldigt trevliga och de är duktiga så när de säger att jag har en chans så tror jag dem. Men, men, men.............................
Saknar mitt arbete något grymt, men det kommer. Det var jättejobbigt att ringa idag och säga att jag inte kommer på ett tag till. Det är så konstigt att ha den känslan att man känner sig dum, skumt. Jag är ju inte frisk, när skall jag sluta kämpa emot? Jag får bita i det sura äpplet nu att jag pusha mig själv för hårt.
 
Nä nu något kul. AVI Indien, Om ni känner för att göra något fint så finns här massor av idéer. Det som gör att vi i vår familj gillar att arbeta med dessa är att ALLT går till Banjara Basti. Inte till löner eller annat. En liten organisation som arbetar med stort hjärta för att hjälpa en fattig by och dessa stackars barn. De
behöver fler faddrar så att fler barn kan komma till skolan.  
 
Lite bilder, titta dem i ögonen och se deras glädje.
De är jättefattiga som innebär att de inte ens har
mat varenda dag men de är ändå så glada.
 
 
 
Här är bland annat min son och en tjej som heter
Jennifer. De gjorde ett kanon arbete när de var
nere i Banjara Basti.
 
Livet går vidare, va rädda om er.
 
 
 
 
 

Tidig morgon, massor i huvudet.

Sitter här och känner att frågorna kommer, en och en. Har precis varit ute med de fyrbenta och nu skall vi planera för dagen. Det är sista dagen på smärt rehab och jag har miljoner frågor, känns lite sorgligt samtidigt. Träffat många underbara människor och nu är det slut! Jag vet att man brukar säga att man skall träffas men det blir aldrig av. Alla har ju sitt eget liv inklusive jag själv. Många av deltagarna har sorgliga bakgrunder med massor av tvivel från andra människor och så denna smärta. Det verkar som att de flesta tror att man går här fem veckor sen är man super frisk, ja i tankarna vill man det. Men den dystra sanningen är att det är kvar men man har förhoppningsvis lärt sig att tygla den genom att behandla sig själv bättre.
 
 
 
 
Denna kattbild sammanfattar en hel del, man skall
andas och ta pauser så att man orkar med.
 
 
 
Bjöd på en tårta och en kladdkaka igår. Det är så kul när man blir
uppskattad. En riktig grind stängare. Ett uttryck jag lärt mig att
använda. Det är ganska förnuftigt om man tänker efter.
När man mår bra så stänger man dörren till
smärta lite och då mår man bättre.
 
Denna tårta kostade mycket svett och tårar och jag tycker inte att 
blommorna är som jag gjorde innan. Men jag tror att jag är på
väg. Det är det viktigaste.
 
Nä nu skall jag få ihop allt och köra, dagen är som ett oskrivet blad
som jag fyller på efterhand. Mycket man har att tänka på så det
är tur att man kan tänka, hur hade det annars varit?  
 
 
Ha en underbar dag alla fina människor och djur. Glöm
inte att ställa er i focus och vara rädda om er.
 
 

Lite ifrån ovan.

 
Lite bilder från min utsikt när jag arbetar.
 
 
Får frågan ibland......är du inte höjdrädd?      
Jo det är därför jag kör 52 meters skylift :) dööö ;)


 
 
 
 
 
n
 
 
 
 
 
Upphängt för melodifestivalen. Ganska coolt.
 
 
Gillar att ha TMA eller som jag kallar dem. Mina bumpebilar.
Skyddar ifrån folk som vill köra på en.
 
 
Ja det är högt och det är världens bästa arbete.
 
Ta det lugnt i kväll och njut av livet.
 
 
 

Här hälsar våra fyrbenta att vi skall ha en bra dag.

Ett vackert träd med ett litet hjärta.
 
Ibland får jag stoppa mig själv, det håller inte att vara så negativ alltid emot sig själv. Nu får jag sätta in lite glädje och kärlek här innan allt blir kolsvart. Här kommer lite bildkavalkad på våra djur. Mjau som är den stora rödvita katter lämnade oss tyvärr i en ålder av 18 år. Men jag ville gärna ha med honom också. Även lilla Sonja som blev förgiftad av någon elak person, alla katterna blev förgiftade med kött blandat med råttgift. Men Sonja som var den glupska av dem alla, hon drog det kortaste strået. även om hjärtat bara var liten så tog sorgen oss hårt. Hur kan man vara så elak mot djur??? vi har byggt en hägn så att katterna kan gå ut och in för vi vill inte ha dem lösa och mista dem på vägen. Men ödet ville annorlunda. Hoppas ni kan njuta av våra älskade djur.
 
 
 
 Mjau och Siv.....................................Mjau och Saffran.
 
 
Sol och Siv........................................Vår fina Sonja.
 
Shiro och Siv leker...........................Nu vill Saga också leka.
 
Saga..................................................Siv.
 
Saga
 
Saga X 2.
 
Mjau och Saffran................................Lite bananplanta och kryddor.
 
Asfaltsblomma.................................Shiro.
 
Shiro en galenpanna.
 
Shiro
 
Vårt lilla monster.
 
Mjau och Sol
 
Sol ....................................................Saga och Shiro.
 
Soldyrkaren Saga.
 
 
Idag var det mina/våra energi knippe som fick vara med. Och de hälsar er alla att njuta av livet.
 

Baka, baka liten kaka......

 
 
Ja denna dagen börjar faktiskt också gå mot ett slut, trodde inte detta i morse. Det har varit kämpigt men kanske syns ljuset längst ner i tunneln. Ja i alla fall syns någoting men det kommer att ta tid att komma dit. Känner att dåren i mig har tagit över! Funderar på att ge den sparken men vet ej hur. Kan man vräka utan att få repressalier? Ja det får nog de kloka fundera på.
 
Har ni någon gång känt att er hjärna sitter på sin tron och bara gör dig till åtlöje hela tiden. Vad jag än vill så gör den något annat, ganska irriterande faktiskt. Jag vill gå vänster då tvingar den mig att gå höger. Lite svårt att inte vara ledsen när inget fungerar.
 
 
 Ingenting startar när man vill......
 
 
Och ingenting känns som det skall, så nu gör jag upp en plan för att hjälpa mig själv till att må bättre. Vad skall jag då göra.......jo jag går in i köket och gör lite olika fyllningar, planerar för en tårta som skall heta duga, sen skall jag bara hitta någon som skall äta den, ja varenda smula!!! Att jag inte äter själv, det vet alla som känner mig men jag älskar att se andra äta mina tårtor.
 
Alla vet kanske inte att jag har flera bloggar bland annat som heter Mumsfillibabba. Har inte satt in något efter krocken men det finns gamla bilder på mina tårtor och andra bakverk. Jag har även en "mumsfillibabba" på facebook och en "Bara Fredholmskan" som är ganska nygjord. Ni är välkomna in om ni vill.
 
 
Här är lite tårtor jag gjort, jag vet att jag inte är bäst men vem är det? Jag vet att jag är duktig och vill fortsätta vara det. Så nu får jag träna upp mig igen.
 
             
 
 
 
 
     
 
     
 
     
 
       
 
     
 
 
 
 Och hur många har gjort tårttofs till Maria Montazami?
 
 
Nä nu går jag in i köket och ser om jag orkar göra något. ♥
Ha en fin kväll.
 
 
 
 
 
 

RSS 2.0