Många läkare sa ohhh han är tonårstrött, växtvärk ja allt möjligt som inte stämde med honom.  Han tränade amerikansk fotboll och taekwondo för att han älskade att träna, när ett barn inte vill träna för att man har ont så är det något.........Många undersökningar senare träffade vi en läkare som lyssnade på honom, så skönt.

 

Periodvis sitter han i rullstol men inte just nu. Man kan inte se att han är sjuk men all smärta har inte något ansikte. Han skall också till smärt rehab nu, de skall se om de kan hjälpa honom att inte ha så svåra smärtor hela tiden. Smärtorna har blivit så pass svåra att han funderar på att göra studieuppehåll för att han inte orkar.

 

Några känner till honom genom att han fick svensk hjälte titel förra året eftersom han  engagerar sig i en by i Indien, Banjara Basti. Han har varit där nere efter ett skolprojekt som han själv gjorde och åkte ner själv, fast han är sjuk. ( Mamma så stolt :D ) Han försöker hela tiden samla in pengar och på grund av honom har vi fyra fadderbarn. Kanske åker han ner där igen, vem vet. <3

 

 

Vi har en bland annat en auktions sida där vi försökar att samla in pengar. Folk skänker saker och vi auktionerar bort och pengarna går till barnen i Banjara Basti.

 

Han kommer aldrig att bli frisk men min dröm är att han hittar fina vänner att umgås med. Han blir mindre social för varje dag. Han smittar inte, ser inte "konstig ut" så någon gång träffar han väl den stora kärleken. Han trodde att han hade den stora kärleken, men tyvärr höll den inte mer än fyra år.

 

Han blev 20 år idag och han är världens bästa son. Grattis min son.