Dalta inte!






Ja hur går det nu? Jag orkar ingenting, trött bara jag tänker att jag vill göra något. Nu åker mitt stöd och tröst till Indien på lördag och lämnar mig ensam!!! Låter hemskt men sant, Tim har äntligen fått en ny resa och far iväg på lördags morgon. Resan blev dyrare men det är det värt, det Tim skall göra är guld värt tycker vi.

Den andra resan avbokades med reseskydd och allt men eftersom jag inte var döende så får vi inte pengarna tillbaka. Tim förlorade sina surt sparade pengar 6000 kronor.  Superduper, i framtiden….. den som vi marscherar mot finns inte plats för känslor och omtanke. Människan skall bebo vår planet utan att hava känslor, låter ju verkligt eftersom det känns så när man funderar på vad som händer i världen!

Varför tvingas människor fly sina hem, varför bry sig om olika religioner etc.??? Vem jag än bestämmer mig för att tro på så är jag i grund och botten människa med ett hjärta och en hjärna……….börja bete sig därefter…….nä nu gled jag ut helt för mycket.

Jag börjar om, ja så här. Idag är det precis 2 veckor sedan jag lekte krockkudde. Jag mår som en krockkudde med tur antagligen. Jag får massor av stöd men också oförstående mot att jag inte orkar ha en massa besök, jag är trött, har ont och gråter hela tiden. Detta är inte jag och jag letar med all kraft för att hitta mig själv. Men jag har varit duktig på att gömma mig.

Var hos kuratorn idag, vilken tjej! Jag verkar vara en kopia av hennes skolböcker, hon vet allt förstår mig innan jag säger något och bäst av allt. Inget daltande! Trodde inte att jag skulle behöva en kurator, det låter så hm ja jag vet inte riktigt vad det låter som i min värld. Men jag tror faktiskt inte jag överlever utan henne, så det så. Med all smärta i världen så går det inte att jämföra med röran i mitt huvud och lyckas hon fixa till det så är hon värd ett nobelpris. Hon fick mig till att känna glädje idag i alla fall en stund och jag tror faktiskt att jag log några gånger också, snacka om att bli lurad, hihi. Kanske även allt det andra som behöver renoveras också blir fixat då är det dubbel Jeopardy.

Var även och träffade en läkare på neurokirurgen hon däremot plockade snabbt ner mitt humör till -0. Hade inte Tim varit med mig så hade de behövt en massa städare till att plocka upp mina rester utanför dennes fönster, tror vi var på våning 9. Det var tramsigt att oroa sig över att de hittat en cysta i huvudet på mig när de röntgade mina skador efter krocken, det borde jag väl förstå att den var ofarlig.

Självklart jag pluggade till läkare när jag har haft mina lunchraster………NOT. Problemet med min arm och hand ………ja om jag verkligen hade problem så kunde jag få en remiss till ortopeden, hon var ju inte expert på just detta……tack det var snällt, vad gör jag här? Jag hade ju klarat mig utan blodvite eller några större skador, alla delar i kroppen sitter där de skall. Kanske lite sönder men sitter kvar! Så jag behövde inte vara så deprimerad, jag är inte deprimerad sa jag och börja störtgråta.

Vi tog i hand och hon sa att jag gärna fick ringa om jag hade mer problem med cystan i huvudet, ja den som är totalt ofarlig! Så skulle hon förklara igen att den var ofarlig, jag sa tack så mycket och slet med min son därifrån. Varför är jag så gnällig???  Tänk att man betalar för att få en sådan behandling. Jag har ju haft tur, jag lever och frodas, något gnällig men det finns de som har det värre. Tim och jag åkte och handlade bara det är en pärs, nä nu börjar jag gnälla igen. Sen körde vi hem.

I morgon skall allt gås igenom så att vi inte glömmer något nu inför resan till Indien. Och jag tänker……vem skall nu plocka upp mina delar när jag får mina gråtattacker. Jag får fixa det själv men problemet är att jag inte litar på mig själv, jag hatar dalt och börjar jag dalta med mig själv så kommer det att gå galet.  

Sitter här mitt i natten och skriver, vågar inte sova för då kommer smärtan och gråten som ett brev på posten. Det är ett sätt att läkas på sa kuratorn men just nu vill jag inte, mina tankar är inte som de borde vara. Jag har suttit och skrivit ner allt hon sa idag så att jag kan göra en lista att följa men just nu har jag lite svårt att tro på ett ”liv” efter detta.

Har tankar som jag inte skall ha och det vet jag, hjärnan fungerar i alla fall på halvfart. Nä nu låter jag som ett ufo som skall skrämma världen till lydnad, men så är det inte jag bara är så trött på att vara mitt nya jag! Får se vem jag är imorgon……..



Kommentarer
Postat av: Lilitha

Hjärtat. Bra att du skriver av dig och bra att du gråter...storgråter. Man måste rensa ut allt som går. Skönt att kuratorn var bra. Du kan väl meddela ditt mobilnr via facebook, meddelande. Tappade ju min mobil så har fixat en ny, så numret jag fick av dig är tyvärr borta. Vi hörs min fina Cilla.

2012-03-02 @ 00:01:08
URL: http://lilitha.blogg.se/
Postat av: Månhäxan

Säger som Lilitha den kloka..skriv och gråt...det här måste ut, vännen och du...var inte rädd för att be om hjälp...om så bara någon att få gnälla hos...Och vi är många som kan hjälpa dig att plocka ihop dig när sonen din nu åker, även om vi aldrig kan ersätta honom...(bara så du vet)

Tänker på dig, fina...

Kramar!

2012-03-02 @ 11:37:26
URL: http://themoonwitch.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0