Funderar på att ändra namnet på bloggen till ”Gnällbloggen, hon som bara gnäller om ALLT.

 

Det börjar gå över och så får jag höra, du ser så frisk ut, va skönt att du klarade dig så bra,  skall du börja jobba nu eller kan du inte berätta om olyckan………….Är det jag som är knäpp eller? Visst det är säkert bra att berätta om olyckan, men hur många gånger är det bra? Jag kräker alltid en stund efter att jag låter mig minnas.

Ser jag frisk ut, ja tack och lov jag skadade inte ansiktet även om ett nytt hade varit fint. Låter jag hemsk? Ja antagligen låter jag som en otrevlig kärring och det är precis vad jag är!!! En sur kärring som bara spyr, har ont ja rent ut sagt för jävligt ont!!!

I går när vi kom hem efter Danmarksresan för att lämna Tim så åt gubben och jag glass, min vanligaste kost eftersom det är lättast att kräka upp, nej faktiskt för att det oftast får stanna längre.

Vi gick och la oss eftersom jag höll oss vakna hela natten på grund av att jag hade ont. Stackars gubbe som får vara min stora hjälte och ta hand om mig hela tiden. Vi sitter vid datorerna och plötsligt behöver jag kräkas, och det gjorde jag, trodde att inälvorna skulle komma upp. Det kändes som att jag stod där i evighet men jag fortsätter fast jag inte har något att släppa ut.

Jag vill bara ge upp, gör slut på mig!!! De sa till mig att det skulle bli värre innan det kunde bli bättre! Men, hallo jag kan nog inte klara mer nu. Jag vill inte, kan inte och tänker inte i heller. Det måste ta slut nu. Jag tar inte livet av mig, så sluta tänk så!!!

Min familj och vänner som jag håller så nära och bryr mig om de försöker stötta mig, hjälpa mig men jag orkar inte träffa någon. Det kommer att sluta med att jag är helt själv, ingen kommer att orka med mig. Jag orkar INTE! VARFÖR skall jag ha så ont? Sen är jag konstig på andra sätt också, människor jag omges av varje ”normal” dag. Var finns de, är de så glada att slippa mig eller är jag svår att prata med? Tror att de flesta kunder från jobbet har ringt mig. Jättegulligt de skickar blommor och ringer flera gånger men alla andra! Jag trodde att jag var lite vän, men antagligen inte så är jag inte det. Sanningen är svår att se, kanske dags att förändra sin stil, bli snäll och trevlig. Konstig att jag bryr mig eftersom jag inte orkar träffa någon……men som sagt jag är inte normal. Kan man skylla på huvudet?

Smärtan är ett gissel men det är något annat som nog skrämmer mig mer och är nog (försöker vara duktig nu) anledningen till att jag mår som jag gör. Drömmarna, mardrömmarna de visar dåliga repriser om olyckan hela tiden och blandar in lite nytt varje gång. Lite nya människor eller olika varianter på olyckan. Trött är lika med gnälligare, kanske har jag det värre för att jag sover så dåligt? Hur sover man när man har ont när man rör sig???

Var gång vi har varit ute och jag åkt bil så gnäller jag, jag hatar det! Jag som älskar bilar, lastbilar och motorcyklar………..vad gör jag nu? Tror att jag skall krocka varenda gång jag ser en bil i backspegeln, lite lättare om det är mörkt ute, då kan jag låtsas att jag är inomhus. Sen varenda bula och hålighet gör ont, ser inte slutet på denna berg och dalbana. Jag ser inte vart detta skall sluta, vet bara att jag är slut i huvudet. Kommer antagligen aldrig att bli normal igen, vill jag göra andra glada så får jag väl spela så att de blir nöjda. Starka Cilla ja! Hon klarar allt. Har bilen hemma, men vem skall köra mig? Tim är inte hemma och Tina bor inte hemma. Jag är själv och ärligt talat så tror jag att Shiro och Saga kör bättre än mig just nu. Jag tänker inte krocka igen.

Skall till kuratorn på torsdag, ha… vem kan köra mig eller så får jag gå! Tror att hon också kommer att ge upp. Om jag själv gör det så varför skall andra bry sig.

Jag ser inte slutet på denna karusell, va f-n skall jag göra??? Hittar inte nödstoppen!
Och inte starten på mitt liv iheller, kvasten har inga batterier kvar........




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0