" Igår, idag och i morgon

”Igår, idag och i morgon”!

Jag ramlade i duschen idag, skämdes så jag kallade inte på hjälp. Men ibland känns det som gubben har känselspröt eftersom han känner på sig ibland att jag behöver hjälp. Vi har ett snedtak där vi har vårt badkar, det har vi haft i 20 år och nu kan jag inte ens duscha själv. Ja jag vet att det inte är pinsamt men jag tycker det i alla fall. Min nacke och arm fick på ”persikan”.

Jag har varit en frisk person i hela mitt liv, inga sjukdomar inte ens en barnsjukdom. Har min blindtarm kvar såsom allt annat, om inte någon Alien varit och bytt bort något utan att jag märkt något. Inga vacciner eller andra medikament har vandrat i min kropp, nu är jag en pillertant….. Min far dog för 11 år sedan 65 år gammal, då gick jag upp 32 kg på ca 2 månader. Eftersom jag aldrig varit tjock innan så fick jag panik och gick till läkaren, men jag äter fel var det ända jag fick reda på. Okej, jag äter inte socker, mjöl etc. kakor och godis har jag aldrig ätit!!!  Vad blev/blir jag tjock på/av? Detta var ”igår” men än idag blir jag inte smalare och känner mig som en flodhäst i kläder. Jag har inte haft problem med rörlighet innan men nu hjälper det inte att ha flera hinder tillsammans, jag spricker snart av allt skit runt omkring rent ut sagt.

                   

 Dåtid                     Nutid
 

En perfekt dags händelse som gör livet värt att leva och en dålig arm som skriker ut sin smärta, skadar armen titt som tätt eftersom jag inte känner av den i mellan åt, huvudvärken som brummar och dessa överflödskilon gör att jag får bli en väldigt skitig flodhäst eller ta lån och bygga ett nytt badrum som överlevt 2 barn och två vuxna i 20 år. Perfekt med en utförsäkring som inte gick att överklaga!!! Skall jag skriva in mig på ett hem för gamlingar eller skall jag hitta mitt liv någonstans i rännstenen? Förändringen från att hoppa upp och ner ifrån lastbilen till att behöva stege tog inte så lång tid, mitt liv är förändrat för alltid, nu har jag blivit en stel och gnällig tant.

Vad har hänt då?

Innan 16/2-2012:

Pigg, orkade, glad, humoristisk, energisk etc. Baka som en galning, körde mc natt som dag, vi hade fosterbarn, engagerade oss (familjen) i att hjälpa en by i Indien att få skola, medlem i missning people, husdjurshjälpen etc. Jag älskade livet och min underbara familj, ville göra allt för alla och gillade att hjälpa.

Olyckan:

 
 
   

Nu 23/6-2013:

Trött, gnällig, orolig, uppgiven, trött på livet, har inte kul, har alltid ont och det blir värre, orkar inte baka som förr, kan inte köra mc med en hand, har inte fosterbarn, orkar inte engagera mig i nått längre, medlem fortfarande i de olika föreningarna men orkar inte vara aktiv……..Älskar fortfarande min familj men känner att jag är en belastning även om de aldrig skulle erkänna det, vill hjälpa men orkar inte……….

Slutplädering: Vad har jag kvar?

Blir påkörd i arbetet, har otur med att få uppleva många tråkiga saker under och efter olyckan. Tyvärr upplever jag detta om och om precis som en dålig repris serie från 80-talet, som aldrig tar slut. Har inbyggt att man skall återgå till arbetet så fort som möjligt, att det gör ont är bara ett bevis på att man lever. Tjatar till mig mer och mer mot min fina läkares råd, nu börjar jag att förstå hennes bedjan att jag skulle ”varva ner” även min kurator ”tjatar” men jag är envis så det skriker om det. Prata lite med rehabiliteringens bästa och trevligaste läkare som jag någonsin mött men sen ändrade jag säkert ämne för sen blev det inte mer, och med mitt urkassa minne så lär jag snart inte hitta hem… Varför skulle jag få ny medicin som hjälper, jag glömmer antagligen att ta den…..

Nu får jag betala får den tjurigheten, jag får mer och mer ont. Behöver medicin som hjälper, för just nu äter jag en massa som bara bedövar, sömntabletterna gör inte så mycket verkan de i heller. Behöver sova ut ordentligt, inte bara en timme där och där. Vill kunna blunda utan att trigga tankar som är otrevliga………Lär mig otroligt mycket på denna fem veckors rehabilitering jag går, men vad gör jag sen??? Klarar jag av att göra mitt arbete, vill jag inte ha något liv efter arbetets slut på dagen då jag inte orkar någonting efteråt? Vad kan jag göra istället? Vem kan hjälp mig? Jag klarar inte mycket mer, vad händer om två veckor? Skall allt vara som det var innan kursen eller vad? Just nu får jag avslag på allt och den fackliga juristen som hjälper mig har jag inte pratat med på flera månader. Jag läser pappren när jag får kopior men vad händer, hon har aldrig tid att prata?

Nu har jag varit hemma i fem dagar och där av var det en midsommar dag. Vad har då denna tant gjort? Jo, funderat och skrivit på detta när jag orkat. Varit ute med hundarna som jag funderade på att avliva när de anföll en stackars igelkott, efter mycket om och men fick jag in den. Att skriva är en av mina många hobbys men det tar sådan tid nu när jag måste vila hela tiden. Firade midsommar med gubben och sonen och jag kände hur de ljög för min skull när de sa att vi skulle vara hemma själva och ta det lugnt……Har aldrig hänt för och jag kände mig skyldig igen. Vi hade det jätte trevligt och som jag alltid säger, jag älskar min familj men det blev ingen midsommarkänsla. De gjorde min helg för jag älskar dem över allt annat men känner att de glömmer sig själv för att jag skall ha det bra. Dottern hälsade på idag en stund och vi gjorde smörgåstårta, hela familjen är tokig i det. Vi bakar med kokosmjöl så inget dolt socker här inte. Dottern gjorde det mesta och jag dolde min kämpande gråt för att jag inte orkar och kan längre.

Vad lär jag mig då på rehab? Jag får prata med andra med smärta och det är ovärderligt, jag får en massa knep och råd av arbetsterapeuten, lär mig mycket nyttigt av psykologen både kul och intressant. Denna tid är som jag sa innan på rehab, den bästa och sämsta tid jag någonsin upplevt.

Hur skall jag gå vidare? Jag har inga svar, jag vet inte vad jag kan och vill… Allt känns som ett dåligt slut i en kanon bra novell med mycket bra och kul innehåll, hatar dåliga slut. Jag har lärt mig att mycket fantiserar man ihop själv efterhand man har sina upplevelser men vad är sant och vad är fel i mitt liv då???


Kommentarer
Postat av: Eva-Lina

Men älskade Cilla. Vad ledsen jag blir när jag läser hur dåligt du mår. Du är en fantastisk människa som är värd allt gott & lite till. Jag önskar jag kunde hjälpa dig med något? Kan jag det snälla du säg till kramissar i massor till dig Cilla

2013-07-01 @ 20:16:45
Postat av: wiccan

Eva-Lina jag klättrar uppåt, jag kommer igen. behöver bara skaka av mig all skit. Men att träffa dig hade inte varit fel, och kanske mobba dig lite för dina busiga och håriga barn. Kramisar

2013-07-02 @ 08:32:18
URL: http://wiccankraft.blogg.se
Postat av: Eva-Lina

Jag vill gärna träffa dig;-)
Det e klart du ska skriva det e ju en del i läkningen. Hör av mig
Kramkram

2013-07-02 @ 22:29:23

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0